Jag har idag varit på en heldag i Stockholm på konferens kring juridik och tilläggsbelopp. Det är imponerande när man hör en jurist som kan rabbla hänvisningar i lagrum och paragrafer utan att blinka och dessutom lyckas göra det begripligt för oss lekmän i rummet. Men det är ju rätt knepigt det här med stöd och särskilt stöd. Vad är vad och när i processen anser man att behovet av stöd har övergått till behov av särskilt stöd som i sin tur heller inte räcker till och som då skulle vara ett behov att söka tilläggsbelopp för? Som så mycket i skolan är det processer där allt hänger samman och där man inte kan lyfta ut enskilda delar ur sitt sammanhang. Det är inte många lagstiftningar som är processlagstiftningar, men i skolans värld är det mesta det, vilket inte gör det lättare direkt.
Han sa många bra saker under dagen som jag tar med mig inför framtiden, men en sak att tänka på är att en elev som vägrar att gå till skolan, en som vi skulle kalla för hemmasittare, kostar samhället i snitt 10 miljoner kronor om han/hon misslyckas med sin skolgång. Idag har vi ca 10 000 elever i Sverige som sitter hemma, av olika anledningar, men vad pengar det handlar om. Då måste vi komma ihåg att tänka att det är värt att satsa pengar tidigt och förebyggande, för det blir alltid dyrare om man väntar, och tyvärr oftast för länge... fast det visste väl professionen i och för sig redan...
Vi talade också om att Sverige är medelmåttiga gällande kunskapsutvecklingen i OECD-länderna, men vi lägger som fjärde land i världen mest resurser på skolan. Vart tar pengarna vägen?! Varför blir det som det blir och hur får vi fokus på att det är system som behöver ses över och förändras och inte den enskilda lärarens fel?
Vi får inte glömma att den största resursen vi har i vår förskola och skola är pedagogerna själva. Kompetenta, välutbildade individer med kloka tankar och idéer om hur vi bäst ska möta individens behov. Tyvärr ser man sig sällan själv som just detta, utan man tittar utanför arbetslaget eller enheten, men vi behöver allt fler gånger vända på det. Resurserna finns närmare än vad vi tror! Det är många gånger relationer, bemötande, förhållningssätt, rutiner etc som är stor del av lösningen, även om jag självklart är fullt medveten om att detta inte alltid räcker för alla barn/elever. Men pedagogerna ska sträcka på sig och inte underskatta sin egen kompetens!
Juridiken är en sak och verkligheten inte alltid samma, eller lika självklar. Men ikväll så verkar allt mycket enklare mot i morse och den känslan tar jag med mig tills motsatsen bevisas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar