Kugghjul var det ja...

Måste ju givetvis börja med att skryta lite över vårt Hedersomnämnande i Prevents tävling om Sveriges Bästa arbetsteam. Vi kom på en hedrande andraplats och med en motivering som värmer långt ini hjärteroten. Läs mer om tävlingen här

Jag tror att det är precis som de skriver, vi är duktiga på att vara delarna i ett kugghjul. Men ibland är det också en frustration som rektor och ansvarig för "sin" skola. Det blir lätt att man ser det just som "sin" skola och tar saker lite för personligt än vad det är. Jag vill ju att alla barn på förskolan och elever på skolan ska må bra både hos oss och hemma. De ska få möjligheten att utvecklas så långt det är möjligt utifrån sina egna förutsättningar och förmågor. De ska ta sikte mot framtiden och dess utmaningar och vi ska coacha, stödja och leda dem! Men... så händer det saker på vägen och ibland så tar vägen mot framtiden en rejäl sväng och kurvan kan bli skarp. Vår ambition och målsättning då är ju såklart att komma tillbaka till där vi var,men det är inte alltid det bara är våra egna insatser som krävs, räcker och räknas. Men det är vi som är ansvariga om det inte går vägen... Vi är navet men ibland saknas det en kugge eller två.

Vi har ett stort kompenserande uppdrag och vi gör vårt allra bästa, hela tiden! Då känns det faktiskt lite konstigt när man hör debatten som skolan som idag handlar om att föräldrarna ska ta ett större ansvar för sina barn. Visst håller jag i grund och botten med om detta, men när det inte fungerar så ska skolan ändå kompensera. Vi ska vara redo att möta den trötta killen/tjejen som spelat dataspel alldeles för sent på natten. Vi ska fixa matsäck till utflykten för den som inte har med sig. Vi ska ha extra-kläder så att de mindre barnen såväl på förskolan som på skolan kan delta i verksamheten även ute. OCH, vi ska självfallet lära dem saker också!

Jag vill att debatten ska handla om skolans kompensatoriska uppdrag men också gärna om andra saker, så som;
- Hur ska skolledare få tid till att vara pedagogiska ledare, på riktigt?
- Hur ska förtroendet för professionen öka? Med detta följer debatten om status och lön, för såväl lärare som skolledare.
- Tidiga insatser lönar sig i slutändan, politiken måste våga vänta
- Hur kan vi öka samverkan mellan tex skola, socialtjänst och BUP så att vi kan fånga upp fler tidigt
- Hur minskar vi dokumentationsbördan, för såväl lärare som skolledare
- Hur får vi de bästa att vilja bli lärare?!

Jag är en stolt rektor, som ibland också kan bli lite trött, men jag kommer igen! För jag har världens roligaste jobb på världens bästa arbetsplats. (åtminstone tvåa i Sverige ;) )

Det är ett pussel, nej ett kugghjul!

Skolans organisation är som ett pussel, eller ett kugghjul. Förskolans också för den delen, det är absolut ingen skillnad. Vi är så beroende av varandra och varandras kompetenser. Ingen klarar sig bäst på egen hand. I en liten organisation tror jag att detta syns och märks än mer, på gott och ont. Fördelarna att arbeta tight ihop är många. Att man får en vi-känsla i hela organisationen, där inte arbetslag ställs mot varandra eller så. På vår lilla förskola med två avdelningar måste vi tänka som ett hus. Visst, vi har våra avdelningstillhörigheter, men vi bidrar hela tiden till huset. Samma på skolan, vi har våra klasser som vi undervisar i och vi tillhör ett arbetslag, men vi kan inte arbeta själva. Därför är det så gott att veta att när lärarna på 7-9 hade de flesta av sina elever på Prao i slutet av förra veckan, var det inga sura miner när man täckte upp för sjuk kollega på de yngre åren. Eller när elevassistenten utan bekymmer går in och tar ansvaret för F-klass när kollegan behövde gå hem.

Dock så vill många säga att det blir så här för att ni är så små. Nej, det blir vi inte. Detta kommer inte av sig självt. Det kommer av, delvis ett ledarskap som vill ha det så här, men framförallt så kommer det av att personalen vill ha det så. Man prioriterar och tänker på detta viset för man tycker det är viktigt på en arbetsplats. Att fördelarna överväger nackdelarna, men det kommer inte av sig självt. Då skulle många fler haft den än bättre. Kanske vet man vad man INTE vill ha, det motsatta och då fortsätter vi att sträva mot något annat!

Några pusselbitar byts tillfälligt ut, personer blir sjuka eller skaffar barn. Biten måste bytas ut och då inser man hur svårt det är att hitta en likadan. Det går inte. Men pusslet är också mjukt i kanterna så att fler bitar kan passa in. Så är det hos oss. Tydliga ramar med mjuka kanter!

Kugghjulet fortsätter att snurra, ännu en vecka står för dörren. Bitar är tillfälligt borta men vi är många som är beredda att skapa helheten! För vi tror på det!

Härlig återkoppling blandat med utveckling

Ikväll så hade vi på skolan vår allra första, men inte sista, mattekväll för föräldrar. Vår mycket duktiga och inspirerande matematiklärare föreläste för föräldrar som har egna barn på alla stadier på skolan. Kul! Mycket kloka tankar, funderingar och reflektioner men framförallt så hoppas jag att detta skapar en bättre förståelse för det som vi faktiskt gör i skolan. Gärna också kring varför vi gör saker och hur viktigt det är att vi spelar i samma roll. Ska det fungera som allra bäst ska vi lita på professionen och arbeta tillsammans, det har visat sig så många gånger att det är just det som är framgången. Jag har varit med om detta upplägg tidigare, som lärare. Vi startade med ca 20 föräldrar och avslutade med flera hundra, så kör vi samma utveckling får vi bygga ut skolan :)

Samtidigt som detta så hade vi bjudit in våra nior, från förra året. Det var mycket kul att träffa dem igen och få höra hur de trivs på sina gymnasieprogram och hur de ser på sin tid hos oss nu när de har fått lite distans. Jag blir alldeles varm i hjärtat när det genomgående är två saker som nämns som positiva faktorer: Bra lärare och en bra gemenskap. Det som vi ska tänka på framöver och kunna bli bättre på som skola...är att behålla just dessa duktiga lärare! Klokt!

Det gör mig väldigt glad när våra elever känner att de fått mycket med sig i bagaget, men också att de valt rätt inför framtiden. Det är så himla viktigt tycker jag. Våra elever ska kunna välja. Med bra betyg kan du göra val. Jag bryr mig inte om vilket yrke som gäller framöver, eller lägger någon värdering i det, så länge som eleven själv har VALT den utbildningen av intresse och engagemang. Detta tillsammans med just denna gemenskap som jag hoppas ger trygga elever med en stor portion självförtroende och en god självkänsla, är en mycket lyckad kombination inför framtiden. Med detta underlag inför framtiden är inte jag orolig över att bli gammal i alla fall. Det behöver inte ni vara heller!

Autentiskt ledarskap

När jag själv gick i skolan så innebar ett besök hos rektorn att man gjort något som inte var så bra... På mitt rum som rektor tar jag gärna emot besök av en helt annan anledning, att skapa relationer och delaktighet. Jag försöker att ha dörren öppen så mycket som möjligt och strävar efter att det i min kalender ska finnas tid till att vistas i verksamheten. Glad i hjärtat blir jag dagar som denna när jag hör att en liten kille på 7 år har som plan att komma till rektorn en stund idag (INTE för att det har hänt något negativt), eller när en annan elev undrar om man får komma till mig i eftermiddag när mötet är slut, för det har man läst att det är på tavlan utanför min dörr. Jag är övertygad om att de lite jobbigare samtalen eller observationerna går så mycket lättare om man har grundat väl och jag vill också att man ska tro på det jag säger om vår verksamhet och våra barn/elever. Jag strävar efter att vara en autentisk ledare/förskolechef/rektor och jag hoppas att detta är en viktig pusselbit i det.

Lika glad över ovanstående blir jag när jag passar på att kika in på en matte-lektion i Åk 8 och eleverna snabbt gör plats till mig så att rektorn också får sitta ner och svara på frågorna på de små whiteboard-arken och göra fel på likbent och liksidig triangel, men ändå kunna räkna ut 3/5 av 75. Stava till några engelska glosor och kunna multiplikationstabellen går dock fint. Blir så himla glad när jag hör eleverna förklara för varandra om hur man ska tänka och att man ärligt vågar säga att man inte förstår. Detta är också ett autentiskt ledarskap, från lärarens sida gentemot sina elever.

Jag blir också glad över besöket i slöjden där våra elever visar upp sina arbeten på temat Mode. Tittskåp, figurer i aluminium och modetidningar tillsammans med glada och stolta elever kan göra vem som helst glad.

Ska man vara trovärdig måste man vara autentisk. Det är ett äkta ledarskap som också håller i längden. Jag ska i min ambition verkligen måna om detta och dagar som denna fyller på mitt förråd än mer!

En del av, ja tack!

I morgon ska förskolan starta upp ett område kring flerspråkighet. Det ska givetvis mynna ut i en än bättre verksamhet men också en uppdaterad språkplan. Det är en av förskollärarna som håller i arbetet och ska leda detta tillsammans med kollegorna under våren. Det är precis så här jag anser att utveckling ska gå till! Det finns forskning, vetenskap och erfarenhet som tillsammans med intresse och engagemang kommer att leda någon vart. På riktigt. Inte för att någon annan sagt eller gjort, utan för att det finns ett behov i vardagen. Som vi alla ser och vill lära mer om.

Dessutom så får jag som förskolechef möjlighet att läsa in mig på materialet och ta del av verksamhetens utveckling. Kanske kan jag komma med någon reflektion och fundering, men det häftiga är när man lär tillsammans! Med de som också står en nära i verksamheten.

Jag ska läsa materialet en gång till, lite bättre så att jag har koll inför morgondagen. Jag vill ju vara en del av, på riktigt!

Pedagogisk ledare

Jag arbetar på i mångas ögon en liten enhet. Det är en liten enhet till antalet barn/elever och personal, men allt ska ju göras ändå. På den lilla skolan finns heller inte alltid så många kring-resurser som på större enheter. Jag gillar känslan av att ställa upp för helheten och att den är viktig, men jag kan också sympatisera med tanken om att det är lite farligt när allt för många av dagens skolledare inte får möjlighet att vara pedagogiska ledare utan tenderar i att vara mer administratörer och ekonomer. Man slits inom de kommunala verksamheterna också mellan det kommunala styret och det statliga. Där har jag som arbetar på en fristående skola en klar fördel i mitt uppdrag.

Om man ska vända utvecklingen för den svenska skolans mätbara resultat så pratas det mycket om att vi ska låta lärare vara lärare, helt rätt och nödvändigt! Men det handlar också om att låta skolledare vara skolledare. Lärare ska ledas av någon, helst någon med en tanke, vision och målbild kring vart verksamheten ska någonstans. Som bildar sig uppfattningar genom att vara uppdaterade på skolforskningsområdet och vågar framtidsspana lite grann.

Jag fick frågan för ett tag sedan om min arbetstid räcker till. Tyvärr kan nog ingen svara Ja på den frågan. Följdfrågan blev ju då vad jag gör utanför min arbetstid, dvs på kvällar och helger? Det är då jag är ekonom och administratör. Jag prioriterar att vara en närvarande rektor och förskolechef. Jag vill vara delaktig i vardagen. Jag vill känna att jag är autonom när man pratar om våra verksamheter och vilka utmaningar vi har framför oss. Jag vill uppmuntra och se. Jag vill helt enkelt vara en pedagogisk ledare. Jag blev rektor för det är det som jag brinner för och tror på.

Men återigen, jag har inget dåligt jobb! Jag trivs på min arbetsplats! Men i skoldebatten, valåret 2014 så ska vi tillsammans lyfta skolfrågan som den viktigaste (?) för framtiden. I det perspektivet så ska lärarens betydelse absolut lyftas fram och prioriteras, men glöm inte oss skolledare. Vi är också en viktig del i skolans framtida resultat.

Vänliga veckan

Läste att idag är första dagen på vänliga veckan. Läste också att det inte handlar om att uppmärksamma specifika, enstaka händelser som i sig skulle vara lite mer vänliga än vanligt, utan att det är ett utmärkt tillfälle att starta något positivt, och vänligt.

Jag har tänkt mycket på det positiva ledarskapet. Hur man som ledare med en positiv attityd och inställning som visar på möjligheter istället för svårigheter faktiskt kan betyda rätt mycket. Att se de små framstegen och inte alltid fokusera på stora områden/mål som ska förbättras, utan också kunna vara nöjd i vardagen. Att uppmärksamma individen för just det som han/hon gör, som betyder saker för laget, behöver inte betyda att det alltid är den som hörs eller syns mest som alltid ska uppmärksammas.

Men det som vi allmänt är dåliga på är att säga till folk i vår närhet att de ÄR bra eller gör bra saker. När sa du det till någon sist? Vi är duktiga och snabba på att uppmärksamma när folk gör mindre bra saker eller ingenting alls. I smått och stort. Tänkt om det vore lika självklart och naturligt att berömma som att kritisera!

Så, Vänliga veckan kan bli starten för oss alla. Ta för vana att uppmärksamma positiva saker och personer i din närhet. Säg det oftare för det lilla, än spara det till något större och bättre. Detta andra som vi allt för ofta siktar mot kanske aldrig blir verklighet om vi inte pushar, peppar och berömmer på vägen?!

Så; Tack Claes för att du låter mig gästblogga, ska bli himla kul. Du gör ett riktigt bra jobb kring opinionsbildning!
Tack Helena för att du berömde och peppade i samtalet tidigare idag! Du är en av dem i min vänkrets som är bäst på just detta!

Vänliga veckan har startat, nu låter vi den vara under lång tid framöver!

Vilodag

När man lever livet som rektor är det väldigt skönt att ibland inte ha några måsten. Inga tider att passa, inga beslut att fatta, och man kan lufsa runt i myskläder en hel dag utan att det gör något! Fantastiskt!

Alla behöver pauser och återhämtning, vissa mer och vissa mindre. Så tänker jag även kring våra verksamheter. Det kan inte alltid hända saker hela tiden. De små barnen behöver få bara vara, sitta och mysa i lugn och ro eller delta lite på avstånd. Givetvis ska detta blandas med pedagogisk utmaning och stimulans, men inte hela tiden, alla dagar.

Även i skolan behöver såväl elever som vuxna pauser. Vi behöver varva dagarna så att det inte alltid krävs att man är på topp, redo för nästa, redo för mer. Saker som kan mätas och bedömas måste få varvas med en skön stunds läsning, bara för att, eller att se en stund på film, utan krav.

Detta är dock inte lätt att balansera när vi så väl känner av kraven som ställs både från beslutsfattare och i viss mån även föräldrar. Jag som förskolechef/rektor är inte oskyldig jag heller. Vi är många som har ett ansvar.

Men idag är det vilodag för mig! Läsa tidningen i lugn och ro, lång fika med god vän och en dag i lugnt tempo som ska avslutas tillsammans med andra vänner och en kik på Melodifestivalen. Passa på du också, du behöver och förtjänar med all säkerhet lite vila!

Särskilt stöd

Jag har idag varit på en heldag i Stockholm på konferens kring juridik och tilläggsbelopp. Det är imponerande när man hör en jurist som kan rabbla hänvisningar i lagrum och paragrafer utan att blinka och dessutom lyckas göra det begripligt för oss lekmän i rummet. Men det är ju rätt knepigt det här med stöd och särskilt stöd. Vad är vad och när i processen anser man att behovet av stöd har övergått till behov av särskilt stöd som i sin tur heller inte räcker till och som då skulle vara ett behov att söka tilläggsbelopp för? Som så mycket i skolan är det processer där allt hänger samman och där man inte kan lyfta ut enskilda delar ur sitt sammanhang. Det är inte många lagstiftningar som är processlagstiftningar, men i skolans värld är det mesta det, vilket inte gör det lättare direkt.

Han sa många bra saker under dagen som jag tar med mig inför framtiden, men en sak att tänka på är att en elev som vägrar att gå till skolan, en som vi skulle kalla för hemmasittare, kostar samhället i snitt 10 miljoner kronor om han/hon misslyckas med sin skolgång. Idag har vi ca 10 000 elever i Sverige som sitter hemma, av olika anledningar, men vad pengar det handlar om. Då måste vi komma ihåg att tänka att det är värt att satsa pengar tidigt och förebyggande, för det blir alltid dyrare om man väntar, och tyvärr oftast för länge... fast det visste väl professionen i och för sig redan...

Vi talade också om att Sverige är medelmåttiga gällande kunskapsutvecklingen i OECD-länderna, men vi lägger som fjärde land i världen mest resurser på skolan. Vart tar pengarna vägen?! Varför blir det som det blir och hur får vi fokus på att det är system som behöver ses över och förändras och inte den enskilda lärarens fel?

Vi får inte glömma att den största resursen vi har i vår förskola och skola är pedagogerna själva. Kompetenta, välutbildade individer med kloka tankar och idéer om hur vi bäst ska möta individens behov. Tyvärr ser man sig sällan själv som just detta, utan man tittar utanför arbetslaget eller enheten, men vi behöver allt fler gånger vända på det. Resurserna finns närmare än vad vi tror! Det är många gånger relationer, bemötande, förhållningssätt, rutiner etc som är stor del av lösningen, även om jag självklart är fullt medveten om att detta inte alltid räcker för alla barn/elever. Men pedagogerna ska sträcka på sig och inte underskatta sin egen kompetens!

Juridiken är en sak och verkligheten inte alltid samma, eller lika självklar. Men ikväll så verkar allt mycket enklare mot i morse och den känslan tar jag med mig tills motsatsen bevisas!

Dessa kramar och varma händer!

Idag så kom jag till skolan lite senare än vanligt efter ett frukostmöte. På med tofflorna och lägger in väskan på mitt rum och ska ta mig en snabb kik runt om innan vi har EHT-möte. Hinner knappt runt hörnet innan den första lille killen dyker upp och kramas, och då följer hans två kompanjoner självfallet med. Mmm, värme, tack!

Senare under dagen ska jag visa runt i våra lokaler på en anställningsintervju och vi passerar F-klass. Samma fenomen, eleverna kommer självmant fram och kramas, nästan på led.

Och inte är det slut med detta... Uppe på förskolan senare under eftermiddagen smyger en liten hand in i min och ett leende från en härlig liten tjej, där hon visar "du kommer väl ihåg mig från igår, när jag satt i ditt knä?", och visst kommer jag ihåg!

Rektorsuppdraget/förskolechefsuppdraget är i mångt och mycket komplext och inte alla gånger så lätt eller givet. Tuffa beslut måste fattas och alla inte så bekväma. Men så finns det ju också detta. Dessa små eller stora individer vi är där för som bekräftar och ger tillbaka, med värme, kramar och leenden.

Tack för att ni finns!

Världens bästa yrkesval

Träffade en tjej idag på strax över 20 år som ville ha praktik på vår skola. Hennes plan är att till hösten börja studera till lärare. Lärare med inriktning Åk 4-9. Grattis till henne säger jag bara, som har valt världens bästa yrke!

Visst finns det villkor som måste förbättras för såväl lärare som skolledare, men yrket i sig är helt fantastiskt. Tänk vilken förmån att få vara med om våra barn och ungdomars kunskapsresa, sociala utveckling och start mot framtiden. Att få fylla deras bagage och coacha dem inför livet och ge dem så goda möjligheter vi bara kan för att de senare ska kunna förverkliga sina drömmar. Jag lägger inte någon värdering i vad våra elever siktar på i framtiden, om man vill arbeta som busschaufför, kirurg eller chef, bara man gör valet själv och gör det man tycker om, trivs med och kan utvecklas i. Dessutom så hoppas jag att vi fyller på deras sociala bagage så att de har en stor social kompetens med sig ut i vuxenlivet. Men det kommer man långt!

Valår i år och inte kan man låta bli att tycka och tro att skolan blir en av de prioriterade frågorna för våra politiker, både på kommunnivå och på riksplanet. Jag hoppas dock att det är en fråga man vill prioritera för att man verkligen tror på det och förstår varför det är en så viktig fråga så att vi kommer ifrån pajkastning och tävlingen om vem som kan lova mest. De politiker som kan lova långsiktiga satsningar, att lita på professionen och inser att förändring tar tid och måste få ta det, de vinner mitt förtroende. Vi bygger inga robotar, vi skapar individer!

Var med och sprid Din bild av det som är viktigt i förskola och skola. Du kan göra det med hjälp av de olika fackförbunden och jag är stolt medlem i Lärarförbundet, men det är lika viktigt i samtalet i mataffären, på fikat med vännerna eller vid sidan av fotbollsplanen tillsammans med de andra föräldrarna.

Grattis till valet av världens bästa yrke!

Det ska börjas i tid

Det så viktiga lärandet startar så klart i förskolan. Jag är otroligt imponerad av den verksamhet som bedrivs på våra förskolor runt om i landet och inte minst på "min" egen. Personalen genomför med höga målsättningar olika projekt/teman, de vistas utomhus med barnen och utmanar dem i utomhusaktiviteter och lek, de utforskar naturen och genomför äventyr, de går till biblioteket och uppmuntrar läsandet och nyfikenheten för böcker och en massa mer, dagligen. För oss givna saker så som påklädning, hygien och mat görs till pedagogiska utmaningar och ett lärande sker hela tiden. Strålande!

Det är också viktigt att följa upp och tidigt sätta in eventuella insatser. Dock ska det påpekas att den bästa kompetensen besitter oftast personalen själva. Det handlar om att uppmärksamma, göra insatser och inte minst utvärdera och analysera. Detta behöver vi göra medvetet och regelbundet för att kvalitén ska bli så bra som möjligt. Lika är inte alltid rättvist, och precis som i skolan så gäller det att se till både individ och grupp, för att möjliggöra så stor utveckling som det bara går.

Att hitta ett lärande i så mycket, i vardagen, hela tiden, det är imponerande! Att väcka nyfikenhet och ta vara på all vetgirighet, alltid, hela tiden, det är imponerande. Alla ni hjältar i förskolan, NI är imponerande!