Sommartid

Tycker kanske att klockan ringer lite tidigare än vad som känns OK en måndag som denna, men vad gör väl det? Väl framme på jobbet så möts man av glada leenden och ett "God morgon" från flera elever. Väl inne på skolan blir det kramar av de allra yngsta och morgonmöte med personalen så att vi har koll på det gemensamma under veckan som stundar. Vi konstaterar att inte alla har koll på den nya tiden och i skrivande stund droppar det inte några, aningens för sent...

Hörde på radion i morse om arbetsförmedlarnas situation i vårt närområde. De klaga på lite tid med "kund", förändringar som inte förankras, att de får göra väldigt mycket som inte egentligen anses vara deras arbetsuppgifter och framförallt att det sociala ansvaret tagit allt större del av deras vardag. Detta gjorde tyvärr att allt fler valde att sluta sina arbeten och söka sig till andra sektorer. Det som är väldigt tragiskt är att denna kvinna inte ens vågade gå ut med sitt eget namn och man hade förvrängt hennes röst, för hon var orolig över vad hennes chef/ledning skulle kunna vidta för åtgärder.

Det finns ingen arbetsplats eller organisation som är så fulländad att det inte kan bli bättre. Utveckling sker genom konstruktiv kritik bland annat. Diskussioner som ovanstående måste alla kunna föra med varandra för att också lösa problemen och arbeta tillsammans mot en bättre arbetsplats med schyssta villkor. Det slår mig också att detta mycket väl skulle kunna handla om skolan. Lärarna upplever precis samma saker som arbetsförmedlaren. Skolledarna upplever framförallt att man har alldeles för många anställda under sig, att budget i många fall går före mål och att det tas tid till massa annat som gör att man inte hinner med det pedagogiska ledarskapet.

Vi går mot sommartid och många längtar så klart efter semestern. Den där resan, eller den där kvällen tillsammans med vänner eller familj, men allra helst den där dagen utan krav, måsten och tider att passa. Inget är väl så skönt som att vakna utan väcklarklocka och vid titten ut genom fönstret konstatera att det verkar bli en fin dag idag. Frukosten äts i lugn och ro på altanen och dagens planer tar form. Kanske packas det en badväska och stranden blir målet, men det kan också bli en hemmadag med en god bok och lite lek i vattenspridaren.

Tycker egentligen att det här med att ställa om klockan två gånger om året är en ganska knasig idé, men med semester i sikte så kanske det där med sommartid inte är så dumt trots allt ;)

Lära av och tillsammans med andra

Hej!

Idag har jag varit på studiebesök i Varberg. Detta anordnades av Varbergs kommun och  Lin Education tillsammans. Varbergs kommun var tidigt ute med att tänka 1-1 och ta ett omtag kring hela kommunens skolor och hade politiker som ville satsa mycket pengar och sikta långsiktigt. Vi fick ta del av deras process, fördelar, nackdelar, att tänka på etc; Tack för det! Många av oss är ju i process och investeringar och hur vet man att man fattar rätt beslut om framtiden?! Eftermiddagen ägnades åt studiebesök inom respektivr verksamhetsområde man är verksam i. Jag valde denna gång grundskola och inspirerades av lärarna i F-klass som bygger hela sitt arbete kring en blogg, av eleverna i Åk4 som visade sitt arbete med 1-1 med ipads och av en lärare som startat ett arbete med På riktigt.

Jag kan inte låta bli att knyta an till delar-kulturen och vikten av att lära av och tillsammans med andra. Vilka nätverk dagens lärare och skolledare har tillgång till, inte minst i bloggar, sociala medier och andra digitala verktyg där man delar och utvecklas tillsammans. Bort måste principen om att själv är bästa dräng och syster duktig som ska klara allt själv, varför? Ingen tjänar på denna inställning, allra minst vår framtid, barnen och eleverna. Det är dock viktigt tänker jag att vi skolledare försöker att visa vägen, ha intresse av processen och utvecklingen, att vilja och skapa möjligheter, tillsammans.

Allt handlar inte om IKT givetvis. Det handlar lika mycket om frågor som sambedömning, kollegialt lärande etc. En kultur som vi skolledare måste visa att vi vill ha, uppmuntrar och möjliggör. Förskolan och skolan är full av kloka människor som gärna vill utvecklas, men det gäller att någon är kapten på skutan och försöker att hålla någorlunda kurs. Visst kan vi vika av stundtals, men någon/några ska ansvara för att man då kommer tillbaka till det som är beslutat och återtar kursen mot målet.

Jag är så glad över den utveckling som vi är en del av. Jag är så glad över att jag omges av pedagoger och annan personal som vill utvecklas tillsammans med andra. Som vet att ensam inte är stark och visar hur bra det blir när man arbetar tillsammans. Inget lag är starkare än den svagaste länken.

Göteborgs avtal är en del som gör det möjligt, att ta ett steg till, mot framtiden, som vi egentligen inte vet något om, men som vi ska ta sikte på med kloka val och investeringar. Ett skolavtal med Googles visar måhända vägen för några av oss?!

Läxläsning

Jag kom  hem från jobbet och möts av sonen på 10 år med matteläxa som varken han eller pappan förstår. Jag kikar på den och visar på hur man med hjälp av en algoritm kan lösa uppgifterna. Båda grabbarna konstaterar att det är tur att mamman också är mattelärare och har viss insikt i dessa upplägg. Vi konstaterar också att det många gånger är så att barnen och föräldrarna har olika sätt att komma fram till uppgiftens svar, framförallt inom matematiken, och vilken frustration detta kan innebära.

Jag är övertygad om att vi kan undvika många konflikter om fler vuxna visste HUR de skulle förklara, den didaktiska ådran är inte alla förunnat. Det är skillnad på att kunna leverera ett svar och skapa en förståelse. Det är detta som skiljer lärarna åt från många av oss som också är föräldrar. (några av oss råkar vara båda två)

Detta är en bild av varför det är så viktigt att skapa så goda förutsättningar som möjligt så att lärarna får vara just lärare. Att de har tid att skapa förståelse och tillit. Att de kan möjliggöra sitt kompensatoriska uppdrag. Att skolan får de resurser som krävs för att skapa långsiktiga lösningar där alla elever får möjlighet att utvecklas utifrån sina möjligheter och förmågor. Där vi alla visar hur viktiga lärarna är. Som förklarar, undervisar, skapar förståelse, lär i relation med andra etc Som gör sitt allra bästa för att skapa så goda framtidsmedborgare som möjligt.

I detta så blir jag så trött på ämnesexamensbonusar, eller betyg i Åk 4, eller... Gör om gör rätt! Dessa snabba "lösningar" löser just ingenting och man undrar ju lite vad som kommer härnäst i kreativa lösningar kring skolan. (Skol)Valåret har bara börjat...

Att dela

När jag för ett antal år sedan startade min yrkesbana som lärare så fördes det en diskussion om hurvida man vid ombyggnationen av den skolan jag då arbetade på skulle ha glasrutor ut mot korridoren eller inte. Någon uttryckte då att om man valde den vägen så skulle också persienner eller rullgardiner vara ett måste, för man måste kunna stänga om sig och eleverna klarar inte av att koncentrera sig i den tänkta (lite öppnare) miljön.

Många som inte arbetar inom skolans värld har nog också bilden av den ensamma läraren som styr med järnhand över det egna klassrummet. Inte sällan fanns det en fröken som såg till att det fanns blommor i fönstren och gardiner likaså och det var inte en så öppen miljö. Läraren var relativt ensam om sitt hantverk och man hade "sina" elever som man undervisade.

Det är trots allt inte så länge sedan detta var mångas verklighet. Idag är det en helt annan. En miljö som jag trivs betydligt bättre i. Jag ska givetvis påpeka att exemplen ovan inte på något sätt är bilden av den gemene läraren, men de fanns.

Nu pratar vi om att dela. När skolan ska dela så handlar det till viss del om att dela ett ansvar, ett arbetsrum, ett antal elever, ett arbetslag, ett antal lokaler etc. Men framförallt så handlar det om att man har gått från individ till kollektiv. Där man förstår, prioriterar och vill, använda styrkan av att göra saker tillsammans och dela med sig! Det är framgången, ensam är inte stark.

Men att dela handlar också om det otroliga kollegium som finns världen över på diverse sociala arenor. Vi kan dela med oss av lärmiljöer, tips, idéer, lektionsplaneringar, bedömningsunderlag etc i så många olika sammanhang och ditt kollegie är helt plötsligt väldigt utvidgat. Filmer på youtube, vimeo, inlägg på twitter och facebook, bloggar från elever och pedagoger (och en del skolledare) ja utbudet är enormt. Det är också spännande att som rektor och förskolechef få vara del av en dela-kultur. Om vi tänker oss att vi VILL dela med varandra, i molntjänster eller andra alternativ, vilken utveckling!

Idag så har jag inspirerats av Lin Educations läromedel  och lärmiljö På riktigt, du snackar vi dela-miljö. Både ur ett lärarperspektiv, men också ur ett elevperspektiv.

Skolan och eleverna tjänar på att dela. Vi har inget att vara rädda för. Det är grymt duktiga pedagoger som gör sitt allra bästa dag ut och dag in för att våra små och stora framtidsfrön ska få de bästa möjligheterna senare i livet.

Klart att vi ska dela! Lokaler, elever, kollegor, utmaningar, material och möjligheter!

En del av, på riktigt

Allt för många skolledare brottas med att de har för stora verksamheter att leda. En del med allt för många underanställda och en del dessutom med för många enheter. Många skolledare har dessutom flera olika verksamheter så som förskola, fritids, dagbarnvårdare, grundskola att leda samtidigt vilket naturligtvis gör att fokus inte kan hållas åt ett och samma håll.

Det som dessutom alla säger, när man pratar med andra skolledare är att man vill vara mer tid ute i verksamheten och att man allt för ofta känner att tiden för att vara den pedagogiska ledaren i stort sett försvinner, eller måste prioriteras bort för ekonomi och administration tenderar att ta över.

Lika väl som vi pratar om vikten av att rensa bland lärares arbetsuppgifter för att vända den svenska skolan så måste vi också se över skolledarnas situation. De jag mest av allt ville var ju att leda, på riktigt. Det var det som gjorde att jag tackade ja till att bli skolledare. Att vara en pedagogisk ledare som med min bakgrund från läraryrket och Lärarförbundet skulle kunna påverka och göra skillnad. För att vara en autentisk ledare så måste jag ut i verksamheten, bland barn/elever och personal, för hur ska jag annars veta? Det är omöjligt att veta vart man ska om man inte vet vart man är!

Det ger så mycket som att i går kunna får vara med Åk 6, undervisa i engelska, lyssna till deras uttal, se vilka som tar ansvar, vilka som inte vill läsa inför klassen etc. Det är då lättare att återkoppla nästa gång och uppmuntra när det kan behövas. Jag är mer närvarande i diskussionerna med mentorer eller med EHT, för jag vet. På riktigt.

Jag stortrivs på mitt jobb. Jag tycker det är utvecklande och utmanande att få leda från förskola till grundskola, inklusive fritids. Men jag har också förutsättningarna att göra det. Jag har den lilla enheten med personal som jag kan se och uppmärksamma och vara delaktig tillsammans med. Visst, jag skulle också önska än mer tid till det pedagogiska ledarskapet och att någon annan kunde ansvara för brand, fastigheter etc. I den bästa av världar.

Jag vill vara en del av, på riktigt. Det är en framgång för att göra en verksamhet framgångsrik. Det autentiska ledarskapet med tid! Då kan vi vända den svenska skolan!

Påfyllning

Idag så hade vi en gemensam kompetensutvecklingsdag med andra friskolor i vårt nätverk. Förmiddagen ägnades åt diskussioner i ämnesgrupper och eftermiddagen inspirerades vi av Susanne Pettersson. Läs mer om henne här. Detta innebar att jag på förmiddagen fick träffa och diskutera aktuella frågor tillsammans med andra förskolechefer och rektorer. Vi har alla olika förutsättningar, men vi har också mycket gemensamt. Det gäller att hitta dessa nätverk där man kan hjälpas åt och tänka klokt.

Har ni inte lyssnat på Susanne Pettersson så kan jag bara säga, Gör det! Hon har många historier att berätta, mycket forskning med sig i bagaget, en stor portion humor och många kloka budskap jag hoppas vi alla tar med oss framöver. Tillstånd smittar! Har du ett tillstånd som du vill smitta andra med just nu?!

Tidigare i veckan så var jag och de allra flesta i personalen med på vår friskvårdsaktivitet, curling. Jag har inte på länge skrattat så gott och mycket. Snacka om Bambi på hal is, men en 20 kg tung sten och en sop. Bara att skriva detta gör att jag kommer på mig själv med att le ;) Jag tror benhårt på att göra saker tillsammans utanför jobbet. Allra helst sådant som man också har roligt av och där man mår gott tillsammans. Det skapar ett kitt emellan oss alla, en samhörighet som vi alla har gott av framöver!

Det gäller att fylla på. Vi ger och ger mest hela tiden. Till våra barn/elever, vårdnadshavare, kollegor och myndigheter. Vi gör det gärna, inte tu tal om det, det är vårt yrke och vårt uppdrag, men man kan inte alltid ge utan att få. Därför är kvällar som curling eller dagar med inspiration så himla viktiga.

Till helgen hoppas jag på lite fint väder och goda fotbollsresultat. Tid med familjen är påfyllning det också för att vi ska vara i det tillstånd vi vill smitta andra med!

Skratt och gemenskap

Många undersökningar har visat hur viktigt och framgångsrikt det är att satsa på en god arbetsmiljö på en arbetsplats. Trivs du så orkar du också prestera bättre och det blir också enklare att ge det där lilla extra. Lika viktigt är det också att satsa på sociala aktiviteter och att fika och skratta tillsammans i personalrummet.

Jag är övertygad om att det är viktigt att några gånger per år kunna göra saker tillsammans utanför jobbets väggar. Ikväll var det dags för min personal på förskolan och skolan att tillsammans prova på curling. Understället på och hjälmen på huvudet. Eftersom fika är viktigt startade vi med smörgås och kaffe tillsammans!

Glidsula, kvast, sten, skipper, bo, balansen, ja det var mycket att hålla reda på, men ack så roligt! Jag tror att det finns en hel del komiska kort och filmsnuttar vi kan skratta gott åt tillsammans länge framöver. I morgon kommer vi beklaga oss över vart vi har ont någonstans, men med ett leende på läpparna och dagen kommer att bli bra.

Den framgångsrika arbetsplatsen ska inte underskatta de sociala aktiviteterna. Det är värt mycket att lära känna varandra inte bara som kollegor utan också som individer. Då kan vi också lättare stötta när det behövs, uppmuntra när man känner att det är läge och krama om när stunden är kommen.

Jag lägger denna kvällen i bagaget med ett blåmärke eller två och många leenden och träningsvärk av allt skrattande. Framförallt ser jag redan fram emot nästa kväll tillsammans, vad vi hittar på då får vi se!

Tanka energi!

Många med mig håller säkert med om att det varit en fantastisk helg. Solen har varit framme och temperaturen är behaglig för att vara vår. Personligen så älskar jag våren. Det är så mycket förväntan och glädje. Man får plocka fram trädgårdsmöblerna, rensa i rabatterna och se det nya livet spricka fram och ta över det gamla och vissna. Man orkar definitivt mer och humöret är i alla fall på mig nästan per automatik lite gladare. Det är så mycket som blir enklare och man vet att nu blir det bara bättre!

Visst, det kan komma aprilsnö och kallt blir det igen innan våren är här för att stanna lite mer stabilt, men nu håller vi helgens känsla i minnet!

Jag vill att det ska vara mer vår i förskolan och skolan! Det ska finnas en glädje i att vara i våra verksamheter. Man ska på olika sätt hitta energin och glädjen och nyfikenheten till utveckling. Man ska vilja lära tillsammans med andra och se fram emot nästa steg,och nästa och nästa, och... Man ska ha en känsla av förväntan i vad som kommer nästa dag, nästa vecka, nästa år. Skolan tenderar tyvärr att dränera på energi istället för att ge tillbaka. Det är så oerhört viktigt att såväl barn/elever som personal mår gott och trivs på sin arbetsplats för att man ska orka prestera. Orka vilja ta nästa steg, ta tag i nästa moment och föra utvecklingen framåt. Jag vill att när man går hem för dagen så ska man absolut få pausa och vila, vi behöver stanna upp. Men jag hoppas att det efter en stund infinner sig en känsla av att vilka komma tillbaka. Då har vi lyckats!

Jag vill att man  inte bara ska tanka energi någon annan stans. Varför inte på förskolan eller i skolan? Hur kan vi jobba än mer förebyggande med glädje, välmående, lärande och utveckling än mer i harmoni för att tanka istället för att dränera?! Jag tror att Nya Skolan är riktigt bra på detta i det mesta, men vi kan absolut bli bättre. Jag tar med mig känslan av vår och är redo för en ny dag på jobbet i morgon. Jag längtar!

Administration - Ledarskap

I mitt uppdrag som rektor är administration en naturlig del. Jag varken kan eller vill vara utan, men visst kan man fundera över hur mycket tid det ska/får ta. Jag är lyckligt lottad mot många andra rektorer. Jag har en fantastiskt duktig administratör till mitt förfogande samt ett tjugotal anställda som ska ledas i nuet och på lång sikt. Väl medveten om att jag som sagt har fördelar gentemot många andra, kan även jag känna att tiden inte alltid är i relation till allt det som man vill göra. Många gånger vill jag hinna läsa fler artiklar, tipsa om fler saker, leda än mer pedagogiskt, vara uppdaterad på senaste forskningen och med min och andras beprövade erfarenhet skapa förändring. En positiv utveckling för så många som möjligt.

Jag tror att vi skolledare många gånger har nytta av att ägna oss lite åt administration. Kan vi skapa system och rutiner kring analyser och prognoser tex så kan vi också leda med kunskap. Kan vi med årshjul och samverkan skapa tid, så gynnar det verksamheten. Men det gäller ju som sagt att hitta en balans. Det gäller att administrationen skapar förutsättningar i ditt ledarskap och inte tar överhanden så att det blir ett negativt ont.

Det gäller också att det administrativa stöd man har till sitt förfogande är så delaktig i verksamheten så att han/hon inte behöver allt för mycket input för att lösa uppgiften, känslan ska inte vara att det är "lika bra jag fixar det själv, det går fortare". Det är en stor risk när en person ska serva många andra eller när man sitter långt ifrån varandra.

Debatten handlar många gånger om att underlätta för våra lärare när det gäller dokumentation. Det håller jag helt med om, men jag tycker att man måste se till helheten. Det är också viktigt att se över dokumentationsbördan för skolledare.

Rätt person ska vara på rätt plats och göra det som han eller hon är bäst på. Skolan behöver duktiga ledare; som lärare, som SYV, som skolledare etc När vi får göra det vi mest av allt vill och kan, då kommer skolan att lyckas med sitt uppdrag. Det gäller att se över helheten, det gäller att sortera i alla led och det gäller återigen att starta från början och satsa långsiktigt. Jag hoppas att skolan bli mer än en valfråga. Jag hoppas att skolan alltid är en prioriterad fråga, för många och över partigränserna. Det är vi värda, från förskola till högskola!

Vem ska föra din talan?

Så är det redan söndag och tyvärr är det nu min tur att vara sjuk. Startade dagen med feber och halsont och ett abrupt uppvaknande när jag läste vår utbildningsministers senaste "briljanta" idé om att belöna våra blivande NO-lärare som tar examen med 25 000 kr per ämne. Suck! Jag är så omåttligt trött på alla dessa snabba lösningar som inte på något sätt hjälper skolan ur ett långsiktigt perspektiv. Jag är lika trött på alla som tror sig veta bäst om skolan, som inte jobbar hos oss, men vet bäst ändå. Och att det blir OK, det är sanningen.

Om skolan nu blir, eller NÄR skolan nu blir valets viktigaste fråga är det väl dags att en gång för alla ta makten om diskussionen. Det är alla våra förskollärare, fritidspedagoger, lärare, skolledare, SYV, specialpedagoger och andra viktiga funktioner som faktiskt VET hur det är och borde vara. Idag och framöver. Professionen måste ta tillbaka makten om skolan! Det tror jag är den allra viktigaste delen i debatten. Vi vet vad det handlar om och vi är autonoma i våra uttalanden. Då blir det en sanning och en klokskap att lita på.

Men det handlar om att vi alla hjälps åt. Vi kan alla bidra. Jag kommer att fortsätta tycka och tänka om mina verksamheter, så väl förskola som skola. Jag kommer vilja vara med i debatten för att ge min syn på saken, jag vill inte att alla andra ska få säga hur det är, jag vill också berätta.

Jag har gett min syn ur ett skolledarperspektiv i  Lärarförbundets senaste rapport. Där har 55% av rektorerna övervägt att lämna yrket. Det har inte jag dock! Därmed inte sagt att villkoren för många måste förbättras och förändras.

Ta chansen att ge din syn på saken via Lärarförbundets arbete med Skolan först. Detta är min väg som medlem i Lärarförbundet, givetvis finns det fler, men Du ska välja vem som ska föra Din talan om förskolan/skolan i debatten. Varför inte just Du?!