Idag så kom jag till skolan lite senare än vanligt efter ett frukostmöte. På med tofflorna och lägger in väskan på mitt rum och ska ta mig en snabb kik runt om innan vi har EHT-möte. Hinner knappt runt hörnet innan den första lille killen dyker upp och kramas, och då följer hans två kompanjoner självfallet med. Mmm, värme, tack!
Senare under dagen ska jag visa runt i våra lokaler på en anställningsintervju och vi passerar F-klass. Samma fenomen, eleverna kommer självmant fram och kramas, nästan på led.
Och inte är det slut med detta... Uppe på förskolan senare under eftermiddagen smyger en liten hand in i min och ett leende från en härlig liten tjej, där hon visar "du kommer väl ihåg mig från igår, när jag satt i ditt knä?", och visst kommer jag ihåg!
Rektorsuppdraget/förskolechefsuppdraget är i mångt och mycket komplext och inte alla gånger så lätt eller givet. Tuffa beslut måste fattas och alla inte så bekväma. Men så finns det ju också detta. Dessa små eller stora individer vi är där för som bekräftar och ger tillbaka, med värme, kramar och leenden.
Tack för att ni finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar