Processen och målet

Är precis hemkommen efter tre dagars internat på rektorsprogrammet. Det är otroligt intensiva dagar där föreläsningar varvas med reflektioner och diskussioner i lärgrupper och skolformsgrupper. Man äter tillsammans, fikar tillsammans och den egna tiden under dessa dagar är minimal. Det är ingenting negativt i sig, förutom att huvudet nu känns lite mosigt och man är lätt mör :)

Temat för denna delkurs är mål och resultatstyrning och det finns mycket intressant att tycka och reflektera över, men jag har fastnat lite i mål kontra process. Vi lever i en målstyrd verksamhet, för min del innefattar det såväl förskolan, som skolan och fritids. Vi ska mäta, analysera och följa upp. Vi ska göra, göra om och göra rätt. Vi ska ha siktet högt och målbilden kristallklar och alla ska med. Tyvärr anser jag att vi mer och mer tenderar att ha för snabbt fokus på målet och missar lite processen. Den tar tid, och måste nog få ta tid, för att det ska bli så bra som möjligt. Vissa mål är väldigt avgränsade och konkreta och processen är kort men andra är betydligt längre och tar nya vägar mot målet än vad man kanske hade sett framför sig när man startade.

Ett mål är en fungerande organisation. Låter ju inte så märkvärdigt i sig kanske, men då ska vi ha rätt kompetenser på rätt plats, vi ska ha scheman som fungerar, resurserna ska läggas där de gör bäst nytta och vi ska må gott och få möjlighet att leverera det allra bästa vi bara kan. Utifrån de förutsättningar som vi har. Mitt i allt detta står du som ledare och ska fatta en massa beslut som inte bara blir bra för den enskilda individen utan också för kollektivet och helheten. Inte alltid så himla lätt och givet. Du kan ha en relativt klar bild framför dig hur det ska se ut, men så händer det något, om vi måste förändra och göra nytt.

Just det där med att förändra och göra nytt tror jag inte alla förstår som inte arbetar inom våra verksamheter och vissa inom våra verksamheter tycker säkert att det är jobbigare än andra, för det är så komplext. Det är exempel på en ständigt levande process som kanske aldrig någonsin blir klar. För egen del så ägnade jag en bra stund igår kväll åt scheman på skolan. Vi har flöden som måste ses över och då måste positioner flyttas och justeras. Inte första gången, och förmodligen inte sista. Men ändå en process som om man inte möter den och tar den på allvar kommer att dränera både organisationen och individerna däri på energi. Och det vill jag ju inte! Så då håller vi och tänker klokt tillsammans.

Vi har mål att rätta oss efter, i styrdokument, lagar och förordningar, men vi får inte glömma det som är där emellan. Vi arbetar med levande ting som inte alltid är med i den process jag har tänkt mig, just nu. Då får vi backa, göra om, ta en ny väg, ändra kurs en aning, men målet ligger kvar. Processer tenderar att ta energi, men vi ska också ha de processer som ger energi. Vi ska värna om vår kompetensutveckling tex som är få yrkesgrupper förunnat, i den omfattning som lärarna har.

Just nu är mitt mål att se nyheterna kl.22 i sängen och vara förberedd inför morgondagen. Så då är det dags att starta processen med veckobrevet till personalen, förberedelsen inför ledningsgruppen, tvätten in i maskinen och kvällsmaten till sonen när han kommer hem efter träning. Då kör vi!

Att få vara med, på riktigt

Det är såklart mycket i början, för alla, så även för mig. Många olika saker ska falla på plats och organisationen ska kunna rulla på, och där någonstans är det jag som ger förutsättningar och ska sätta kursen för skutan. Det gör tyvärr att jag känner en stor frustration över att inte varit ute i verksamheten alls så mycket som jag själv har önskat dessa första veckor. Men jag ska ändra på det!

Jag tror att det är alla skolledares vilja och vision, att finnas med och se, höra och känna. Att skapa relationer till såväl barn/elever som vuxna. Att få vara en autentisk skolledare som vet, på riktigt, för man har varit med. Tyvärr är verkligheten för allt för många sällan sådan. Man brottas allt för ofta med sin egen kalenders rutor där tiden är en bristvara eller uppdrag som ska slutföras som ofta tenderar att hamna under kategorin administration eller ekonomi. När man egentligen vill någonting annat.

Jag säger inte att dessa uppdrag är tråkiga eller oviktiga, men jag är helt övertygad om att skolledare behöver avlastning i ekonomi och administration så att det frigörs tid till att vara den pedagogiska ledaren man vill vara. Det är ju därför vi hoppade på detta tåget!

Jag är fullt medveten om att jag har det mycket bättre än många av mina kollegor runt om i landet. I den lilla organisationen är det nära till beslut och möjligheten till påverkan är stor. "Risken" för övergripande uppdrag som man inte vet om är minimal och jag har mer tid att förfoga över under veckan än många andra. Men min allra viktigaste funktion, förutom min duktiga personal såklart, är en specifik personalkategori. Min administratör! Hos andra kallad intendent eller liknande. Helt ovärderligt att ha någon som man kan bolla över väldigt många bollar av administrativ karaktär till. Som dessutom är otroligt flexibel och lösningsfokuserad och som lika gärna tar frånvaron på morgonen, som är hjälpsam mot föräldern som ringer, eller beställer material till oss andra, eller skriver ett underlag, eller beställer busskort, eller rastvärdar, eller... Ja, det borde finnas fler Linda N helt enkelt!

Nu ska jag ta mig i kragen och fylla på med tid ute i verksamheten, det är det som fyller på mitt ledarskap och ger mig förutsättningar. Jag vill ju vara med, på riktigt!

Underskatta inte fikat!

På måndagar så har skolan alltid sin långa dag med ett konferensschema som rullar på fyra veckor. Vi varvar APT med tid för Läslyftet samt Pedagogiskt Forum. Det gör att man ju måste vara allert även efter man har lämnat klassrummet och lyckas ha fokus på det som är här och nu, inte dagen som gick, eller dagen som kommer. Vi startar alltid dessa eftermiddagar med fika tillsammans. Personalgruppen turas om att bjuda, vi varvar smörgås med något av den onyttigare sorten, skratten fyller rummet och vi fyller på med lite energi innan vi går in på dagens dagordning. Jag tror att detta är en mycket viktig pusselbit i en väl fungerande personalgrupp som trivs ihop och som då också får möjlighet att prestera sitt allra bästa.

Det är viktigt med rast och paus. Men det är också viktigt med tid tillsammans. Över en kopp kaffe/te, kanske en After Work tillsammans eller något liknande. Tid då man kan skratta och bjuda på sig själv. Då vi inte pratar jobb och löser sådant som just idag inte fungerar tillfredsställande. Det skapar ett klimat där det också är helt OK att vräka ur sig sin frustration efter den där lektionen som inte blev som jag hade tänkt mig, eller över eleven som utmanar mitt tålamod gång efter annan, eller när chefen för den delen fattar något helt galet beslut.

Underskatta inte fikat. Det är viktigt med ett gott klimat för att vi ska orka med och prestera så gott vi kan utifrån våra förutsättningar. Så tack Anita för dagens goda smörgås och smarriga äpplepaj, jag orkade till och med gå på FCT efter jobbet!