tag:blogger.com,1999:blog-63333562612918391932024-03-12T20:05:30.149-07:00Rektor ForssénAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.comBlogger62125tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-44087516999443486172015-11-29T03:56:00.002-08:002015-11-29T03:56:39.070-08:00Long time, no see...Hej på er!<br />
<br />
Oj vad det var längesedan jag skrev något på den här sidan. Hade ambitionen att pausen inte skulle bli riktigt så här lång i och med min föräldraledighet, men men... Bättre sent än aldrig tänker jag och nu är det dags igen. <br />
<br />
Dock så är det lite ändrade förutsättningar. Rektor Forssén är fortfarande rektor och sedan några dagar tillbaka dessutom förärad med rektorsnålen som beviset för att Rektorsprogrammet är slutfört! Jippie! Men jag är inte längre rektor på Nya Skolan Lilla Edet, utan på Kronan i Trollhättan.<br />
<br />
Få är det väl som idag inte vet vart Kronan ligger och vad som hände där för lite drygt en månad sedan... Dådet inträffade samma dag som jag skrev på mitt anställningsbevis som rektor för Kronan F-6. Lätt surrealistisk känsla. I fredags gjorde jag min första arbetsdag, i måndags så träffade jag all personal för första gången och jag säger bara Tack! Tack till det varma välkomnandet av såväl personal som ledningsgrupp. Tack för att ni tror på mig och mitt ledarskap. Tack för att ni tillsammans med mig ska göra Kronan till den skola den förtjänar att vara!<br />
<br />
Kronan har en värme, gemenskap och kompetens som kommer visas ge resultat framöver. Vi ska nu kraftsamla för en gemensam resa mot en spännande framtid. Ni kommer kunna följa mina tankar och funderingar om detta och allt annat som poppar upp här på bloggen.<br />
<br />
Vi hörs snart igen!<br />
// LindaAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-12408222805363739632015-01-09T00:58:00.000-08:002015-01-09T00:58:02.574-08:00Betygens vara eller inte vara, och från när? Så var vi återigen inne i debatten om hur vi ska bedöma våra elever, eller snarare hur lärarens professionella bedömning ska dokumenteras och visas. Alliansen lägger återigen fram förslag om betyg i tidigare år och denna gång är det från Åk 4 som förslaget gäller. Av 44 remissinstanser säger 34 nej, men ändå verkar planen vara att trumfa igenom detta förslag. Hmmm...<br />
<br />
Jag ska börja med att jag inte är emot betygen i sig, men jag tycker att det är för tidigt att vi har dem som idag redan i Åk 6 vilket i sin tur betyder att jag inte heller är för att de ges ännu tidigare. För vem gör vi detta? Eleven? Nej. Läraren? Nej. Vårdnadshavaren? Möjligt. Statistiken? Absolut.<br />
<br />
Jag har en hög tilltro till mina (och andra!) lärares professionalitet i att bedöma huruvida en elev följer den förväntade kunskapsutvecklingen eller inte. Vi bedömer våra elever precis hela tiden, både formativt och summativt. Vi har styrdokument att följa och kriterier att stämma av emot. Räcker inte det? När ska våra elever använda sina betyg de får i Åk 6? Aldrig tyvärr... Så vad ska de använda sina betyg i som de får i Åk 4 till? Visa upp för släkten och få hejarop eller bannor. Kanske lite väl generaliserat, jag vet, men också med en hel del sanning bakom. Eller en känsla i alla fall. Vi har diverse olika system och rutiner inom skolan för att dokumentera och följa upp hur det går för eleven i skolan.<br />
<br />
Om jag tar på mig föräldraglasögonen till sonen som går i Åk 4 så vill jag på hans utvecklingssamtal veta om han har de kunskaper som förväntas i hans ålder. Jag är betydligt positivare till diverse olika plattformar där detta kan dokumenteras och visas, förklaras och exemplifieras, än en bokstav på ett papper. Jag behöver än så länge inte sätta in hans prestation i någon slags skala, jag vill veta om hans lärare gör bedömningen att han har de kunskaper som förväntas. Punkt. Jag tror att många med mig tänker precis samma sak. Om han inte har det vill jag också veta hur skolan tänker ge honom det stöd som han behöver för att komma på banan, och om vi föräldrar kan göra något för att stödja ytterligare.<br />
<br />
Betygens vara eller inte vara är en del i diskussionen, men det finns en annan dimension också. Bristen av tillit för professionen från politiken. Om så många instanser säger nej, hur kan man bara överväga att besluta om ett genomförande ändå? För mig är det obegripligt. Någonstans visar detta på lärarens/professionens brist på status och förtroende gentemot beslutsfattarna. Vem kan veta bättre än de som arbetar och finns i verksamheten? Jag blir både besviken, arg och frustrerad.<br />
<br />
Och som om detta inte vore nog så kan jag ju också välja på att ta på mig skolledarglasögonen och hantera mina egna åsikter om förslag som kommer samtidigt som man ska förhålla sig till fattade beslut. Jag ska balansera mellan mitt statliga uppdrag och huvudmannens. Jag ska hantera alla de olika åsikter som finns från min personal kring förslag liknande dessa och sätta ut någon slags kurs för framtiden. Dessutom så tycker eleverna olika och självfallet även deras föräldrar.<br />
<br />
Detta är en del av skolledarens komplexa vardag. Det är ju självfallet frågor som dessa som gör att jag tycker att jag har förmånen att arbeta och leda inom skolans värld, men som också skapar viss frustration som sagt. Komplexiteten kan också visa sig när jag inte riktigt kan släppa taget om framtiden samtidigt som det i eftermiddag är dags att prata in ett nytt mobilsvar som säger att jag är föräldraledig och hänvisa till en av mina kollegor under våren. Men jag får nog börja med att ta tag i ännu en av de obligatoriska böckerna som ska vara utlästa till nästa internat på rektorsprogrammet. Skolledares komplexa vardag, I like!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-35790044158436258942014-12-22T04:30:00.000-08:002014-12-22T04:30:44.329-08:00dan före dan, före dopparedan, typ...Det är väl antagligen nu som man ska skriva sina årskrönikor eller så och nostalgiskt blicka tillbaka, men jag hoppar över det. Jag gillar att blicka framåt, och ta med mig det jag har i bagaget som grund!<br />
<br />
Visst har vi ett spännande 2015 att se fram emot! Rent politiskt och för skolans del, kanske lite väl spännande med ett högst osäkert parlamentariskt läge ett par månader till. Vi får väl se om skolfrågorna kommer i fokus på samma sätt som inför höstens val. Det är som någon ska ha sagt: Det svåra är inte att lova; det svåra är att hålla det man har lovat. Jag tror att det ligger massor i det! Så vi får se vem som klarar av att hålla i alla löften som gavs, och som med all säkerhet kommer att ges!<br />
<br />
Rent personligt blir det ett väldigt spännande år då vi alldeles i början på året blir en till i vår familj. W får äntligen bli storebror och vi får en liten parvel till att följa genom livet. Det innebär att jag kommer att pausa mitt skolledaruppdrag under våren och försöka att fokusera på bebis och familj i första hand. Jag har ambitionen att slutföra rektorsprogrammets sista år och jag ska vara tillbaka i tjänst på deltid till hösten, så frånvaron blir inte så värst lång. Men den kommer med all säkerhet innebära att det här forumet inte kommer att vara så aktivt, även om jag hoppas kunna dela med mig av en och annan tanke även under våren!<br />
<br />
Så tills jag kommer på något bra fokus på en årskrönika eller liknande så säger jag helt enkelt:<br />
<br />
God Jul och ett Gott Nytt År! Jag ser fram emot att "ses" igen på olika sätt framöver!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-54212638518389739562014-12-05T04:50:00.001-08:002014-12-05T04:50:15.009-08:00Gemenskap, den där känslan!Fredag efter lunch och jag har haft förmånen att vara ombud på Lärarförbundets kongress för skolledare, vårt ombudsmöte. Under dagarna två har känslan av gemenskap infunnit sig. Tidigare i veckan var jag på min förskola och skola i olika sammanhang och känslan av gemenskap finns såklart där med. Gemensam bas att stå på, med diverse olika utmaningar som vi tillsammans ska försöka lösa. Vi har olika roller på skutan, och vi har olika roller i olika sammanhang. Men målet är nog faktiskt detsamma. Vi ska värna om så goda förutsättningar som möjligt för våra barn och elever så att de kan nå ut i livet så väl rustade som möjligt. För att detta ska vara just möjligt, krävs det ett antal förutsättningar där det inte bara handlar om pengar, lokaler, gruppstorlekar etc. Utan också goda förutsättningar för såväl lärare som skolledare att utföra sitt uppdrag.<br />
<br />
Men ensam är inte stark. Vad vore förskolan och skolan utan sina arbetslag? Vad vore väl rollen som skolledare utan en ledningsgrupp? Vad vore väl engagemanget som fackligt intresserad om det inte fanns en arena av gemenskap? Självfallet gäller samma saker inom såväl politiken som föreningslivet i stort, men fokus för mig är just nu inte det sistnämnda.<br />
<br />
Det gäller att skapa en känsla av gemenskap. En känsla av sammanhang. En känsla av att vara betydelsefull i sin roll, där det faktiskt spelar roll och märks om jag deltar eller inte. Barnen och eleverna ska i sin gemenskap känna sig trygga och trivas för att de också ska kunna lära sig så mycket som möjligt. Precis så är det ju självklart också för oss vuxna. Det är ingen skillnad.<br />
<br />
Det gäller att vi inte tar den där gemenskapen för given. Det gäller att alla värnar om gemenskapen och vill behålla den. För den där känslan, den är oslagbar. Att vara i en gemenskap med samma intressen och mål som en själv. Ibland i barngruppen, ibland i klassrummet, ibland i arbetslaget etc.<br />
<br />
Jag åker hem om ett par timmar med en bra känsla i magen. En gemenskap i det fackliga perspektivet är mitt fokus just i skrivande stund. I morgon kommer det vara gemenskapen i TIF (fotbollsföreningen) och på måndag kommer det vara gemenskapen på Nya Skolan Lilla Edet.<br />
<br />
Just Du är viktig! Just Du är en viktig del i de gemenskaper som jag har förmånen att vara en del av. Just Du betyder något för mig i olika sammanhang. Det ni, den känslan tar vi strax helg med!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-14484398015524965852014-12-02T14:29:00.000-08:002014-12-02T14:29:00.989-08:00Demokrati, på vems villkor?Hej på er!<br />
<br />
Nu var det ett tag sedan det kom något inlägg. Har inte känt att det funnits tillräckligt med tid för reflektion tyvärr. Tiden har istället lagts på medarbetarsamtal med min personal, vilket är oerhört givande i sig, men också tidskrävande. Men utifrån dagens händelse med SD som huvudaktör, så kan jag ju inte låta bli.<br />
<br />
Jag lägger ingen värdering i deras (SD:s) politik. Visst kan jag tycka som privatperson, men inte i rollen som rektor, där har jag ingen politisk åsikt. Det jag tycker är skrämmande är faktiskt att blockpolitiken har satt sig så i vårt samhälle. Vart tog rösterna på de enskilda partierna vägen?! Man måste ju inte tycka att allt i nuvarande majoritets politik är OK, lika lite som alliansens, för att man röstat på ett av partierna i något av blocken. Ingen vågar lämna och "bryta" det som finns i dagens samarbete, men är detta verkligen demokrati? Och som jag sett att många reagerat över under kvällen; om det skulle bli nyval, ska man då inte rösta med hjärtat utan utifrån någon slags taktik beroende på vad man tror på?<br />
<br />
Nja, jag tycker inte att det känns bra...<br />
<br />
Om vi går till förskolan och skolans områden så har vi så länge sagt att det som skolan mest av allt behöver är långsiktiga, blocköverskridande överenskommelser. Som lägger ut en riktning med bred majoritet som skapar en framtidstro, en stabilitet och en arbetsro för organisationerna. Hur kommer man hit om står så stabilt i våra block? Det finns självfallet många fler områden att ta som exempel, men det är ju just detta som ligger mig varmast om hjärtat.<br />
<br />
Detta sker i samma veva som utredningen över den svenska skolans förfall, om man nu vill kalla det så, presenterar sina tankar och resultat. De har en del åsikter om varför skolans resultat pekat så markant nedåt under 10 års tid, men även denna utredning efterlyser breda majoriteter med en långsiktig politik.<br />
<br />
Håller den politiska dagordning på att ritas om? Är spelreglerna för demokratin inte längre som de varit innan? Är vi beredda att betala det priset? Eller så är vi kanske nöjda med utvecklingen?<br />
<br />
Ikväll är jag skeptisk och funderar och klurar. Vad är det som händer? Hur ska man tackla innebörden i demokratin framöver och vad är priset vi som medborgare får betala när spelplanen nu ser ut som den gör med så starka uppdelningar och eventuella vågspelare, såväl lokalt som centralt. Jag får nog klura vidare i sömnens värld, för just nu har jag inga bra svar, alls. Bara en massa tankar och stor förvirring.<br />
<br />
Det blir en spännande framtid, hursomhelst!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-4539491906949973512014-11-20T13:10:00.000-08:002014-11-20T13:10:26.468-08:00Vad kan lärare som inte en annan akademiskt utbildad yrkeskår kan?!Så var en av frågeställningarna när Thomas Kroksmark föreläste på dagens internat på Rektorsprogrammet. Ja, vad är svaret på det då?<br />
Tyvärr inte så lätt att ge ett svar på då det är en relativt vingklippt yrkeskår vi pratar om. En yrkeskår som många år tillbaka har fått veta hur dåliga vi är och hur illa det är med den svenska skolan. Då tänker jag allt ifrån förskolan till den högre utbildningen, det är ingen skillnad.<br />
<br />
Men det är klart att lärarna är bra på så fantastiskt många saker som inte andra kan, vi måste bara bli duktiga på att berätta det, och göra det med stolthet. Det är långt ifrån alla som klarar av att ha en samling med ett pedagogiskt innehåll på en småbarnsavdelning på förskolan där man har 12 stycken barn i åldrarna 1-3 år. Det kan min personal! Det är inte alla som kan genomföra en lugn måltidssituation och samtala samtidigt då det serveras soppa med 23 livliga, nyfikna och pratglada 3-5 åringar; det kan min personal! Det är inte alla som kan ge eleverna i Åk 1 verktygen för att knäcka läskoden. Det kan min personal! Det är inte alls som kan arrangera en projektlektion med elever i Åk 1-2 som samarbetar i grupp. Det kan min personal. Det är inte alla som kan utmana eleverna i Åk 3 att skriva sitt eget manus och spela in sin film, på engelska. Det kan min personal. Det är inte alla som kan bygga planeterna i papier mache på fritids projekttid. Det kan min personal. Det är inte alla som genomför en hinderbana i gymnastiksalen för Åk 4-5 där alla kan delta efter egen förmåga. Det kan min personal. Det är inte alla som kan hålla en diskussion i ämnet sex och samlevnad med killar och tjejer i Åk 6 som inte spårar ur. Det kan min personal. Det är inte alla som kan ansvara för ett lästema där eleverna i Åk 7-8 läser för barnen i förskolan flera gånger i veckan. Det kan min personal. Det är inte alla som kan skapa en relation där eleverna i Åk 9 reflekterar över sitt eget lärande varje vecka tillsammans med sina lärare. Det kan min personal.<br />
<br />
Givetvis kan de så mycket mer än detta. Det är en bråkdel av det som sker i en förskola/skola varje dag. Aktiviteter som få andra yrkesgrupper skulle kunna göra lika bra med lika hög kvalitet. Men varför är man då så vingklippta? Varför låter vi det ena förslaget om skolan efter det andra komma utan att vi är med och kan tycka till från början? Så att vi får rätt fokus på den förändring som vi kanske ser och vill ha. Som tar bort fokus från de så kallade icke-frågorna och quick-fix som faktiskt inte finns.<br />
<br />
Lärare, sträck på er! Ta makten över debatten om den svenska skolan! Ni har inget att skämmas för!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-50090776344695146792014-11-07T00:20:00.001-08:002014-11-07T00:20:12.009-08:00Långsiktig skolpolitik, ja tack!Visst kan man inte låta bli att känna att det parlamentariska läget i Sverige är aningens svajigt och osäkert efter senaste valet, men man hoppas ju ändå någonstans att det finns kloka politiker som kommer ta sitt ansvar för att skapa stabila och konstruktiva konstellationer för att det ska bli så bra som möjligt. Utifrån rådande omständigheter. Hörde så sent om i morses på nyheterna om svårigheter på många orter lokalt, men jag kan inte låta bli att bli lite matt över det som händer på den centrala planet och då inom området skola/förskola.<br />
<br />
Det som alla säger är att Sveriges elever, lärare och skolledare behöver en tydlig utstakad riktning och arbetsro, för att vi ska få de resultat som vi så väl förtjänar. Jag har i och för sig sagt det förr, och hävdar det återigen, att mätningar är en sak som vi ska förhålla oss till, men sanningen är väldigt sällan svart eller vit. Det finns många positiva parametrar i skolan som aldrig uppmärksammas eller mäts. Hur som helst så blir man väl förtvivlad när det då igår på nyheterna basuneras ut att visst vi har en politisk majoritet som tycken en sak om skolan, men vi i Alliansen kommer att lägga fram förslag som går stick i stäv med dessa och då kunna använda av oss demokratins spelregler och mandat för att få vår vilja igenom. Men allvarligt?! Är detta att skapa lugn, ro och trygghet? Är detta att skapa långsiktiga förutsättningar? Är detta att ge oss rätt förutsättningar för att lyckas framöver? Skulle inte tro det!<br />
<br />
Jag lägger ingen som helst politiks värdering i detta, om förslagen som kommer från Alliansen är bra eller dåliga, men jag blir så besviken över att landets viktigaste (?) valfråga inte tas på större allvar än att användas som ett politiskt slagträ... Vad händer nu med alla löften som gavs innan september? Som lovade ansvar och långsiktighet? För barnen och elevernas skull? För framtiden? Vi var alltså inte mer värda än så här?!<br />
<br />
Fram med de politiker som verkligen vågar stå upp för det som ni lovade innan valet. Som är beredda på att arbeta blocköverskridande för att nå de bästa kompromisserna som kan förhandlas fram. Som visar att det är slut på quick-fix och där man har ett stort förtroende för professionen. Som verkligen vill arbeta långsiktigt och strategiskt. Jag inser självfallet att det måste bli kompromisser, det är det i ett samarbete. Men har man samma mål, en så bra utbildningsverksamhet som det bara går att få, framför ögonen, då finns det stora chanser till att det kommer gå bra.<br />
<br />
Jag väntar med spänning på vilka ni är, just nu är jag både matt, besviken och lite lätt uppgiven...Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-74702869221586418362014-10-27T02:33:00.000-07:002014-10-27T02:33:04.344-07:00Betygsinflation?Hörde på radion i morse om en forskare som hade kikat lite närmare på vårt "nya" betygsystem, vi kan väl i alla fall säga att det är det senaste. Jag vet att han hette Jonas, men tyvärr inte så mycket mer. Nyheten gick ut på att syftet med det nu gällande betygssystemet var att undvika betygsinflation. Hmm, jag trodde att syftet med ett betygssystem var något helt annat. Så som att bedöma och beskriva en elevs kunskapsnivå utifrån gällande styrdokument, men jag kan ha fel så klart! Då avslutas inslaget med att det nu gällande systemet inte hade lyckats i sitt syfte, och lite snabbt på slutet säger man: eller är det möjligen så att våra elever helt enkelt är bättre? Slut på nyheten...<br />
<br />
Jag kan bli både besviken och förbannad. Dels över att syftet med ett betygssystem lyfts fram på detta viset, men framförallt att man utgår från att det ju inte kan vara så att våra elever faktisk är lite bättre än sist. För det går ju i så fall emot debatten om våra resultat i PISA etc.<br />
<br />
Jag är övertygad om att vi har elever som ÄR bättre idag jämfört med för ett par år sedan. Eller rättare sagt, jag tror att det är helt olika kunskaper som de har med sig idag mot "förr" och dessa har vi mer eller mindre användning av så klart. Så vad är kunskap och hur mäter man det är ju en fråga i sig som jag inte ska ta här och nu. En person som vi normalt betraktar som en person med hög kunskapsnivå är enligt mig en person som har förmågan att använda sin kunskap på rätt sätt vid rätt tillfälle. Då är man klok. En forskare betraktas ju som en individ med hög kunskapsnivå, men hade antagligen inte platsat särskilt väl i förskolan. Som ett exempel.<br />
<br />
Det som gör mig ledsen är att vi i dagens media utgår från att det inte kan vara så att våra elever faktiskt kan mer idag mot förr. Det är tufft att hela tiden jobba mot denna så negativt etablerad bild hos så många, som fortsätter att kommuniceras till oss hela, hela tiden. Vi är många som tror oss ha en annan bild och veta något annat, som lever och verkar i en miljö som är otroligt positivt och utmanande och framförallt utvecklande. Som hela tiden förvånas över vad våra barn och elever kan, såväl i förskolan som i skolan. Som faktiskt kanske tror att betygssystemet visar den sanna bilden.<br />
<br />
Jag känner mig lugn inför framtiden, och trygg. Jag omges av kloka barn och elever som kommer hantera framtiden på ett alldeles utmärkt sätt, där jag mer och mer blir åskådare istället för aktör, och kommer njuta av det. Välkommen framtiden och klokskap!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-46968580825618846072014-10-12T11:41:00.003-07:002014-10-12T11:41:58.079-07:00MästarårsresorFör två år sedan bestämde sig Nya Skolan för att definiera Åk 3, 6 och 9 som våra Mästarår. Här ligger kunskapskraven, man gör nationella prov och vi ser det som om man knyter ihop säcken inför nästa steg i utbildningen. Då är man mästare på väg mot nya utmaningar!<br />
Vi valde då också att satsa på våra lite "större" studieresor vid dessa hållplatser. Åk 3 sover över på skolan i ett NO-projekt och under våren åker man till Ekehagens Forntidsby. Åk 6 åker på lägerskola under hösten och på studieresa till Stockholm på våren. Åk 9 åker under en veckas tid på studieresa till Berlin och tidigt i morgon bitti bär det av!<br />
<br />
Självfallet har det inneburit en hel del förberedelser på hemmaplan för att vara på förberedd och påläst som möjligt. Det blir förhoppningsvis en vecka full av intryck, lärande och roliga minnen för livet, men också tid för reflektion och förberedelser för redovisning på hemmaplan.<br />
<br />
Det är detta som jag tycker är så viktigt i skolan, och förskolan också för den delen. Att lära på riktigt. Det handlar inte om att man ska behöva åka på resor för att lära sig, men att vårt uppdrag är att synliggöra lärandet så att alla elever känner att man vet <u>Varför </u>man lär sig och <u>Vad</u> man ska kunna använda det till. Det är därför som jag tycker det är så häftigt när våra äldre elever kan översätta förskolans månadsbrev till engelska, eller när vi övar de äldre elevernas läsning och sociala kompetens genom att läsa för barnen på förskolan regelbundet, eller när vi går på studiebesök till banken, eller åker till Göteborg och följer en förhandling i Tingsrätten, eller... Ja exemplen kan göras många, och det är en förmån! Tyvärr är det väl alldeles för många i min generation som på frågan om varför man ska lära sig just det här fått svaret: Det behöver du kunna senare... Men senare i livet då?? När det är på riktigt? När är senare?!<br />
<br />
Jag önskar mina nior och de vuxna som ska med på resan all Lycka till! Jag hoppas och tror att detta blir en hur bra vecka som helst och jag ser fram emot att ta del av era upplevelser när ni kommer tillbaka. Nu ska ni lära på riktigt. För livet! För er själva!<br />
<br />
Gute Reise!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-41993659248976363832014-10-05T13:06:00.000-07:002014-10-05T13:06:08.031-07:00Den kostnadsfria skolanHej!<br />
<br />
Läser på sociala medier där flertalet länkat vidare artikeln om pojken som inte kunde köpa skridskor och hjälm, inte vågade säga det och då inte kom iväg med skolan för att åka skridskor. Jag tycker mig också ana i artikeln att mammans smörgåsar och varm choklad inte heller dög som matsäck, vilket det utan tvivel gör i min värld.<br />
<br />
Jag blir lite beklämd över dessa artiklar. Givetvis över barnets upplevelse, men också över hur lätt vi hade kunnat undvika det. Jag blir ledsen över att skolan inte på ett tidigt stadium kollade vilka barn som behövde skridskor så att man kunde hjälpas åt att kolla hemma efter syskons eller urväxta. Jag blir ledsen över att mamman inte känner mer förtroende över relationen till skolan så att man vågar säga till, att man inte har skridskor till denna dag. Det är ju absolut inget krav att man ska köpa nya skridskor och hjälm för en aktivitet man gör ett fåtal gånger, oavsett det är i skolan eller på fritiden. Jag blir också lite ledsen över att relationen lärare - elev inte är starkare än att man som vuxen kollar efter lite extra, eller som barn, vågar säga till innan. Det är så lätt att slå på stora trumman och instämma i hur bedrövligt det är att den svenska grundskolan inte är avgiftsfri, men jag tycker man också ska läsa mellan raderna.<br />
<br />
Skollagen säger en "ringa summa" och storleken på den är givetvis högst tolkningsbar. Jag tycker tex inte det är OK att skolan kräver att man som förälder ska skicka med frukt varje dag till en organiserad frukstund. Jag tycker däremot att det är OK att man ett par gånger om året har matsäck med sig, eller åker skridskor med skolan. Men det är självfallet skolans ansvar så långt det är möjligt att kompensera det som inte finns. Visst har vi barn på min skola som inte har med sig matsäck dessa dagar, då får vi ordna det. Visst har vi barn som inte äger ett par skridskor, men då försöker vi med gemensamma krafter lösa detta INNAN vi åker. För tänk hur häftigt det också är för den som aldrig annars kan åka iväg, att få göra det med skolans hjälp en gång om året!<br />
<br />
Jag vill nog bara visa på att myntet har två sidor och att allt inte är svart eller vitt. Självfallet ska vi även fortsättningsvis ha en kostnadsfri skola, och jag tycker det är lite "spännande" hur det kommer att te sig med vår nya regerings förslag om obligatorisk gymnasieskola. Inget barn ska behöva ha känslan som pojken i artikeln, men man hade långt innan också kunnat undvika det. Med goda relationer och en stor portion förtroende.Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-25859190346523874152014-09-18T09:56:00.001-07:002014-09-18T09:56:17.327-07:00Processen och måletÄr precis hemkommen efter tre dagars internat på rektorsprogrammet. Det är otroligt intensiva dagar där föreläsningar varvas med reflektioner och diskussioner i lärgrupper och skolformsgrupper. Man äter tillsammans, fikar tillsammans och den egna tiden under dessa dagar är minimal. Det är ingenting negativt i sig, förutom att huvudet nu känns lite mosigt och man är lätt mör :)<br />
<br />
Temat för denna delkurs är mål och resultatstyrning och det finns mycket intressant att tycka och reflektera över, men jag har fastnat lite i mål kontra process. Vi lever i en målstyrd verksamhet, för min del innefattar det såväl förskolan, som skolan och fritids. Vi ska mäta, analysera och följa upp. Vi ska göra, göra om och göra rätt. Vi ska ha siktet högt och målbilden kristallklar och alla ska med. Tyvärr anser jag att vi mer och mer tenderar att ha för snabbt fokus på målet och missar lite processen. Den tar tid, och måste nog få ta tid, för att det ska bli så bra som möjligt. Vissa mål är väldigt avgränsade och konkreta och processen är kort men andra är betydligt längre och tar nya vägar mot målet än vad man kanske hade sett framför sig när man startade.<br />
<br />
Ett mål är en fungerande organisation. Låter ju inte så märkvärdigt i sig kanske, men då ska vi ha rätt kompetenser på rätt plats, vi ska ha scheman som fungerar, resurserna ska läggas där de gör bäst nytta och vi ska må gott och få möjlighet att leverera det allra bästa vi bara kan. Utifrån de förutsättningar som vi har. Mitt i allt detta står du som ledare och ska fatta en massa beslut som inte bara blir bra för den enskilda individen utan också för kollektivet och helheten. Inte alltid så himla lätt och givet. Du kan ha en relativt klar bild framför dig hur det ska se ut, men så händer det något, om vi måste förändra och göra nytt.<br />
<br />
Just det där med att förändra och göra nytt tror jag inte alla förstår som inte arbetar inom våra verksamheter och vissa inom våra verksamheter tycker säkert att det är jobbigare än andra, för det är så komplext. Det är exempel på en ständigt levande process som kanske aldrig någonsin blir klar. För egen del så ägnade jag en bra stund igår kväll åt scheman på skolan. Vi har flöden som måste ses över och då måste positioner flyttas och justeras. Inte första gången, och förmodligen inte sista. Men ändå en process som om man inte möter den och tar den på allvar kommer att dränera både organisationen och individerna däri på energi. Och det vill jag ju inte! Så då håller vi och tänker klokt tillsammans.<br />
<br />
Vi har mål att rätta oss efter, i styrdokument, lagar och förordningar, men vi får inte glömma det som är där emellan. Vi arbetar med levande ting som inte alltid är med i den process jag har tänkt mig, just nu. Då får vi backa, göra om, ta en ny väg, ändra kurs en aning, men målet ligger kvar. Processer tenderar att ta energi, men vi ska också ha de processer som ger energi. Vi ska värna om vår kompetensutveckling tex som är få yrkesgrupper förunnat, i den omfattning som lärarna har.<br />
<br />
Just nu är mitt mål att se nyheterna kl.22 i sängen och vara förberedd inför morgondagen. Så då är det dags att starta processen med veckobrevet till personalen, förberedelsen inför ledningsgruppen, tvätten in i maskinen och kvällsmaten till sonen när han kommer hem efter träning. Då kör vi!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-8581901874540458912014-09-07T11:01:00.001-07:002014-09-07T11:01:44.066-07:00Att få vara med, på riktigtDet är såklart mycket i början, för alla, så även för mig. Många olika saker ska falla på plats och organisationen ska kunna rulla på, och där någonstans är det jag som ger förutsättningar och ska sätta kursen för skutan. Det gör tyvärr att jag känner en stor frustration över att inte varit ute i verksamheten alls så mycket som jag själv har önskat dessa första veckor. Men jag ska ändra på det!<br />
<br />
Jag tror att det är alla skolledares vilja och vision, att finnas med och se, höra och känna. Att skapa relationer till såväl barn/elever som vuxna. Att få vara en autentisk skolledare som vet, på riktigt, för man har varit med. Tyvärr är verkligheten för allt för många sällan sådan. Man brottas allt för ofta med sin egen kalenders rutor där tiden är en bristvara eller uppdrag som ska slutföras som ofta tenderar att hamna under kategorin administration eller ekonomi. När man egentligen vill någonting annat.<br />
<br />
Jag säger inte att dessa uppdrag är tråkiga eller oviktiga, men jag är helt övertygad om att skolledare behöver avlastning i ekonomi och administration så att det frigörs tid till att vara den pedagogiska ledaren man vill vara. Det är ju därför vi hoppade på detta tåget!<br />
<br />
Jag är fullt medveten om att jag har det mycket bättre än många av mina kollegor runt om i landet. I den lilla organisationen är det nära till beslut och möjligheten till påverkan är stor. "Risken" för övergripande uppdrag som man inte vet om är minimal och jag har mer tid att förfoga över under veckan än många andra. Men min allra viktigaste funktion, förutom min duktiga personal såklart, är en specifik personalkategori. Min administratör! Hos andra kallad intendent eller liknande. Helt ovärderligt att ha någon som man kan bolla över väldigt många bollar av administrativ karaktär till. Som dessutom är otroligt flexibel och lösningsfokuserad och som lika gärna tar frånvaron på morgonen, som är hjälpsam mot föräldern som ringer, eller beställer material till oss andra, eller skriver ett underlag, eller beställer busskort, eller rastvärdar, eller... Ja, det borde finnas fler Linda N helt enkelt!<br />
<br />
Nu ska jag ta mig i kragen och fylla på med tid ute i verksamheten, det är det som fyller på mitt ledarskap och ger mig förutsättningar. Jag vill ju vara med, på riktigt!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-75814829715108078502014-09-01T13:27:00.002-07:002014-09-01T13:27:55.930-07:00Underskatta inte fikat!På måndagar så har skolan alltid sin långa dag med ett konferensschema som rullar på fyra veckor. Vi varvar APT med tid för Läslyftet samt Pedagogiskt Forum. Det gör att man ju måste vara allert även efter man har lämnat klassrummet och lyckas ha fokus på det som är här och nu, inte dagen som gick, eller dagen som kommer. Vi startar alltid dessa eftermiddagar med fika tillsammans. Personalgruppen turas om att bjuda, vi varvar smörgås med något av den onyttigare sorten, skratten fyller rummet och vi fyller på med lite energi innan vi går in på dagens dagordning. Jag tror att detta är en mycket viktig pusselbit i en väl fungerande personalgrupp som trivs ihop och som då också får möjlighet att prestera sitt allra bästa.<br />
<br />
Det är viktigt med rast och paus. Men det är också viktigt med tid tillsammans. Över en kopp kaffe/te, kanske en After Work tillsammans eller något liknande. Tid då man kan skratta och bjuda på sig själv. Då vi inte pratar jobb och löser sådant som just idag inte fungerar tillfredsställande. Det skapar ett klimat där det också är helt OK att vräka ur sig sin frustration efter den där lektionen som inte blev som jag hade tänkt mig, eller över eleven som utmanar mitt tålamod gång efter annan, eller när chefen för den delen fattar något helt galet beslut.<br />
<br />
Underskatta inte fikat. Det är viktigt med ett gott klimat för att vi ska orka med och prestera så gott vi kan utifrån våra förutsättningar. Så tack Anita för dagens goda smörgås och smarriga äpplepaj, jag orkade till och med gå på FCT efter jobbet!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-43921072270802340112014-08-26T13:33:00.001-07:002014-08-26T13:33:26.287-07:00SupervalåretJösses vad förslagen om skolan duggar tätt just nu. Visst verkar skolan vara den viktigaste frågan i valet och jag är väl också benägen att kalla det för ett Supervalår. En hel del förslag går i varandra över parti - och blockgränser, men det finns också skillnader. Jag pratade ikväll men en av mina grannar som hade ett ett program på UR där man jämförde vår skola och vårt skolsystem med Finland. Inget nytt för många av oss som lever i denna värld, men för andra säkerligen en hel del Aha-upplevelser. Den största handlar väl om lärarens status och auktoritet och hur lite politiken faktiskt lägger sig i i Finland. Man litar på att lärarna vet vad de ska göra och att de gör det bra med hög kvalitet. Hos oss är skolan väldigt mycket politik, på gott och ont. Jag säger inte att allting är bättre i Finland, men jag kan vara benägen att hålla med att skolan behöver en stor portion förtroende och långsiktiga lösningar, som inte alltid är beroende av partifärg varesig i Sverige eller i kommunerna.<br />
<br />
Sent här ikväll blev jag intervjuad av Expressen där jag har försökt att ge min syn på vart och ett av de förslag som nu ligger inom skolans område. Jag tror att kärnfrågan alltid hamnar tillbaka i att höja lärarens lön och status utifrån yrkets utbildningslängd, komplexitet och ansvar. Vi måste få de bästa att vilja bli lärare. Men vi måste också arbeta för en god arbetsmiljö när man väl är ute i yrket. Lärare måste få vara just lärare. Administrationen måste minska och uppdraget i sig måste renodlas. Vilket i sin tur betyder att vi behöver satsa mycket mer pengar på en förstärkt elevhälsa och andra administrativa funktioner i skolan, parallellt med att se över vilka moment som helt kan slopas gällande administration. Vi ska också skapa karriärvägar (förutom skolledare) så att man väljer att utvecklas och stanna kvar i yrket. Man ska vilja och orka jobba till pension!<br />
<br />
Självfallet handlar detta om katten på råttan och råttan på repet. Mycket av ovanstående kan givetvis speglas över till rollen som skolledare. Men vi måste börja någonstans. Vi måste börja med att sätta #Skolan först och jag hoppas verkligen att majoriteten av de förslag som nu ligger blir verklighet och att man kan nå politisk enighet över blockgränserna, för vi behöver också lite lugn och ro. Och förtroende!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-38939784554232063412014-08-20T12:34:00.000-07:002014-08-20T12:34:17.548-07:00Allt börjar i förskolan, så också en god kvalitetÄr precis hemkommen från en kväll tillsammans med min personal på förskolan. Vi hade förmånen att kompetensutvecklas tillsammans med <a href="http://www.lineducation.se/" target="_blank">Lin</a>. Allt börjar i förskolan. Det så viktiga lärandet kräver också en professionell dokumentation och uppföljning. Jag är glad och stolt över att vi har valt att använda oss av Pluttra för att göra detta möjligt i ett digitalt verktyg. Vi visar bilder, filmklipp, ljudinspelningar och länkar detta till målen i förskolans läroplan. Vi planerar, utför, utvärderar och följer upp och allt detta i en digital miljö. En miljö som dessutom är transparent och lätt för våra föräldrar att följa. Proffsigt!<br />
<br />
Det är en förmån att vara förskolechef och få vara med och leda detta arbete. Att tillsammans med sin personal diskutera och bestämma VAD vi dokumenterar, HUR vi dokumenterar, VARFÖR vi gör det vi gör och hur vi ska kommunicera detta med såväl varandra som vårdnadshavare. Lärandet är i fokus men givetvis så handlar det lika mycket om att skapa relationer och trygga barn för att vi också ska kunna säga att vi skapat de bästa förutsättningarna för lärandet.<br />
<br />
Förskolan är så mycket mer än "bara" omsorg. Det är så mycket pedagogik, didaktik och professionalism som alldeles för få vet om. Allt för många lever kvar i begreppet och verksamheten "dagis" en verksamhet som sedan dryga 20 år faktiskt inte länge finns. Vi har istället en förskola. En förskola som har en egen läroplan att styra sin verksamhet mot och utifrån. En förskola att vara stolt över. Där allt börjar, och jag får vara med. Stolthet!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-19375888229166996152014-08-17T12:16:00.000-07:002014-08-17T12:16:14.119-07:00En vecka svischade förbi!För en vecka sedan satt jag och såg fram emot morgonen därpå när personalen skulle komma in och vi skulle starta upp vårt läsår tillsammans. Så snabbt den veckan svischade förbi! Hela måndagen ägandes tillsammans med personalen på skolan och dagen efter ett par timmar med personalen på förskolan, och ändå var det rätt så många olösta pusselbitar, en del mindre och en del större, i fredags. Men det är ju precis så det brukar vara, även om man gärna vill glömma det mellan varven och tro att man är i fas och läget är under konstroll.<br />
<br />
Och i år, som alla andra år, så kommer vi stå där redo på tisdag morgon när eleverna kommer till skolan. Och i år, precis som alla andra år, är vi redo att ta emot höstens första inskolningar på förskolan under veckan som kommer!<br />
<br />
Det kan jag tycka är lite jobbigt med dagarna innan verksamheten drar igång på allvar är att fokus ska variera, där det ena egentligen inte är viktigare än det andra för allt hänger ihop. Samtidigt som man ju måste tänka mer på den olösta tjänsten än på rastleksakerna. Men det blir så lätt att man gärna tar tag i det där konkreta, som går ganska lätt att lösa och bocka av, mot det som man vet är lite knixigare. Mitt i allt detta så hoppas jag att alla känner att man blir lyssnade på och att ens frågor och funderingar tas på allvar, där allt är lika viktigt och prioriterat när man vill ha en stund med mig. Det blir mitt uppdrag att sedan sortera och prioritera och få det att flyta.<br />
<br />
Mitt i allt detta är jag också så otroligt imponerad av min personal, både på förskolan och på skolan som på ett proffsigt sätt förbereder och löser. Som varvar allvar med skratt. Effektivitet blandas med en fika i personalrummet och pusslet byggs på och verksamheten tar form. Jag vet ju själv hur stressad man var dessa första dagar innan allt var på plats, och givetvis ett par dagar till när allt drar igång på riktigt. När barngruppen är hel igen och alla elever är på plats. Samtidigt är det ju just detta man på något vis ändå ser fram emot och trivs med.<br />
<br />
I min mage är det inte alls lika många fjärilar idag som för en vecka sedan. Säkert inte heller för min personal och för eleverna dröjer det en dag till innan de sitter där kvällen innan skolan ska starta. De allra minsta barnen som ska skolas in på förskolan har nog inga fjärilar i magen förrän de blir lämnade ensamma för första gången utan mamma eller pappa, och det dröjer några dagar.<br />
<br />
Svisch så kan vi skriva upp ännu en vecka i vår livskalender, men först sak vi fylla den med fantastiskt innehåll!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-21325243950779471732014-08-10T12:20:00.001-07:002014-08-10T12:20:17.939-07:00Äntligen kommer de!I morgon är det då dags att starta upp läsåret tillsammans med personalen. Den fantastiska personalen som jag har förmånen att arbeta tillsammans med.<br />
<br />
Jag har ju i och för sig arbetar en vecka nu med allt mellan himmel och jord, det känner många skolledare igen sig i med all säkerhet, och extra synligt blir det nog i den lilla organisationen. Kontakt med rörkillarna angående rinnande avloppsvatten i ett klassrum, inköp på IKEA, skriva ihop möbler till personalrummet, sätta upp nya blommor i matsalen, betala fakturor, anställa personal, skriva in elever, kopiera upp papper, göra beställning av rastleksaker, lämna in en uppgift till rektorsprogrammet, ledningsgrupp, kompetensutveckling via sociala medier, fika lite, planera uppstartsveckan som nu står inför dörren, ja listan kan göras lång. Den veckan i all ära, men det är ju som en upptrappning. Först kommer lärarna och sedan ytterligare lite senare dyker då äntligen eleverna upp! Ingen skola utan elever om man säger så! Heller ingen förskola utan barn!<br />
<br />
Visst var det lite segt förra måndagen och visst har kroppen sagt ifrån att det är skillnad på semesterlunken och vardags-tempot, men för min del var det ändå helt OK att börja jobba igen. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt kan ha den känslan. Att det är kul att gå till jobbet. Inte alla dagar, visst, men de allra flesta. Framförallt alla ni som är med och formar och påverkar allas vår framtid, som sätter avtryck och förändrar, visst måste det vara ett viktigt, meningsfullt och roligt jobb?<br />
<br />
Nu ska jag förbereda det sista inför morgondagen och kolla av så att allt är under kontroll. Vardagen är tillbaka och Välkommen också till min personal som kommer till jobbet i morgon!<br />
<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-11320992720991887152014-08-03T03:05:00.003-07:002014-08-03T03:05:57.531-07:00Dags att starta upp jobbhjärnanI morgon bitti kommer dagen som innebär att semestern är över för i år och väckarklockan deklarerar att det är långt kvar till den "ordinarie" tiden att gå ur sängen. Bara att slänga benen över sängkanten och kicka igång. För väldigt många innebär denna dag, dagen innan, en dag med ångest över att i morgon behöva gå tillbaka till jobbet. Visst, jag som älskar sovmorgon kommer ju att tycka att klockan ringer lite väl tidigt, men annars har jag en positiv känsla i kroppen.<br />
<br />
Jag har haft en fantastisk sommar tillsammans med min familj och vänner, vädret har visat sig från sin allra bästa sida och i år har vi verkligen fått den så lugna semester vi innan bara har pratat så mycket om. Läst mycket böcker, tagit vara på lugnt, tagit dagen som den kommer och inte alls stressat upp sig över alla projekt som borde göras. Många dagar på stranden eller i solstolen på altan.<br />
<br />
Det som stressar mig lite är att det har varit alldeles för bra väder för att jag ska ha satt mig och skrivit på mina uppgifter i Rektorsprogrammet. Eller ens läst just dessa böcker... Men jag får ta fram min disciplin och ta tag i detta också under veckan. Nu är det mycket som ska göras och fokus kommer ligga på många olika saker. Min vecka kommer innehålla: budgetfördelning, anställningar, kalendarium, tjänstereglemente, löneöversyn, IKEA, hantverkare, städ etc. En helt vanlig uppstartsvecka i en förskolechef/rektors liv. En vecka att förbereda innan lärarna kommer in och vi flyttar fokus aningens från vuxen till barn/elev. Men skolan är ju inte fulländad förrän eleverna dyker in den 19 augusti och barnen på förskolan är inskolade och grupperna klara några dagar strax därefter.<br />
<br />
Datorn ska startas, några mail ska skickas, matlådan ska tas fram, jo jag känner mig redo. Redo för ännu ett läsår tillsammans med härliga barn/elever och personal. Som tillsammans med mig vill skapa framtiden med de allra bästa eleverna. De som går hos oss!<br />
<br />
Hejdå semestern! Vi ses snart igen, men nu har jag annat som väntar!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-49054436876070930892014-06-18T09:55:00.001-07:002014-06-18T09:55:45.904-07:00SemesterOj vilket tempo det varit de sista veckorna. Tjänsteplaneringar, lönesamtal, schema, rekryteringar, budget, elevärende, ja listan kan göras precis hur lång som helst. Dessutom så toppar vi med två fantastiska skolavslutningar tillsammans med våra underbara elever!<br />
<br />
Har försökt att uppdatera mailboxen, attesterat fakturor, skickat mail med lite delegerade uppgifter, sommarbreven är skrivna och ja nu närmar det sig semester. Med stormsteg. Är jag klar då? Nopp... inte alls. Har tjänster som inte är tillsatta inför hösten. Jag har inte fått alla ramar inför nästa års budget. Jag har inte skrivit kalendariet. Jag har inte... Eller vänta nu! Jag har gjort massor, men inte hunnit allt! Blir man då någonsin klar? Nej förmodligen inte och det finns tid även i augusti tänker jag. Även en skolledare behöver bryta och säga/tänka att jag får vara nöjd med det som jag hann och inte fokusera så mycket på det som inte blev gjort.<br />
<br />
Vi har ett gränslöst uppdrag och i den lilla organisationen är det så många olika delar som ska falla på plats in i det sista. Beställningar av möbler till personalrummet varvas med överklaganden till förvaltningsrätten. Helt enkelt vardag. Många vill ha svar på just sina frågor, ingen är mindre viktig, för för alla är just detta avgörande och av betydelse just nu för att komma vidare. Respekt för det!<br />
<br />
Men nu sitter jag här, och ska ta lite semester. Jobbväskan ska ställas in på kontoret och almanackan ska inte med på planet i morgon. Visst har jag bokat in några jobbdagar under sommaren, framförallt måste vi göra klart höstens rekryteringar och jag måste skriva min uppgift på Rektorsprogrammet, men inte under de kommande två veckorna. Jag tänker att aktiviteten även här kommer att vara rätt låg under sommaren. Det gäller att koppla av och bort. Att inte alltid vara tillgänglig för att faktiskt också orka med till hösten. Jag älskar mitt jobb, jag jobbar gärna och mycket, men nu är det dags för lite paus!<br />
<br />
Så ska ni tänka alla som arbetar inom förskolan och skola. Ni behöver sluta tänka på jobbet för att vara som bäst när det gäller. Jag vill ha välmående personal som är sugna på ett nytt år tillsammans med mig, och då gäller det att ha semester, koppla av och bort. Fylla på med upplevelser, vila, vänner, familj och annat som man mår bra av och får energi av. Den ska vi lagra i minnet och ta fram när hösten kommer mörk och grå.<br />
Men tills dess är det långt!<br />
<br />
Ha en härlig sommar! Njut av semestern! Den är ni väl värda, som jobbar och sliter med allas vår framtid mest hela tiden annars!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-64790207619287736262014-06-06T10:34:00.001-07:002014-06-06T10:34:30.694-07:00UpploppetSå fick vi en extra ledig dag och det kan nog behövas inför den stundande veckan. Mycket ska hinnas med innan vi säger välkommen Sommarlov på torsdag kväll. Åk 9 avslutar vi med tillsammans på onsdag redan!<br />
<br />
Vi lägger mycket fokus på hur skönt det ska bli att vara ledig, och allt som man planerar att göra, men det är inte alla elever som ser fram emot det där sommarlovet. När man inte kan göra allt det som kompisarna pratar om. När man vet att man kommer vara ensam en hel del för mamma och pappa måste jobba. När man vet att det faktiskt är gott att gå till skolan varje dag och få träffa sina lärare och kompisar i rutiner man trivs med och mår gott av, men nu är det paus ganska många veckor. Jag tror att vi måste tänka oss för lite mer när vi pratar om hur skönt det kommer bli med sommarlov och hur skönt det ska bli att slippa skolan, för alla är det inte positivt.<br />
<br />
Jag ser fram emot sommaren och semestern. Jag vet att det stundar en resa till Kroatien, men också en hel del oplanerade dagar som jag hoppas få tillbringa med familj och vänner och skapa minnen tillsammans. Men jag ser också fram emot augusti. När nästa läsår står för dörren. När vi har gjort en del ombyggnationer på skolan, en del omorganisationer som jag tror kommer bli en förstärkning på de flesta håll, när vi är taggade inför vår IKT-satsning tillsammans med Lin Education och när vi ska delta i utprovningen av Läslyftet. När vi åker på lägerskola med Åk 6, till Berlin med Åk 9 och övernattar på skolan med Åk 3, innan det ens är jullov. När vi återigen får möta eleverna och ta tillvara på deras lust och nyfikenhet att lära, tillsammans med andra och utmanas mot nya mål.<br />
<br />
Visst, det sak bli skönt med semester, men verkligen; Välkommen augusti. Men innan dess tar vi oss in på upploppet. Vi kör "Bryggan" i våra nya grupper inför hösten, vi deltar i M8:s fotbollsturnering, vi städar och röjer och vi förbereder oss för skolavslutningar vi sent ska glömma!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-32669821590708574152014-05-30T05:52:00.002-07:002014-05-30T05:52:52.933-07:00Känslan av att få göra klartJag läser allt för (?) många uppdateringar idag som handlar om trädgård, bad, sol och glass. Själv har jag tillbringat dagen på insidan, framför datorn, men i alla fall hemma. Min tillfredsställelse idag är att få bocka av och göra klart. Rättvist? Många skulle säga nej direkt, men jag kan nästan sträcka mig till Ja. För känslan av tillfredsställelse finns hos båda parter i detta.<br />
<br />
Visst skulle det varit bättre om denna dag kunde kompats ut och helgen varit en dag längre, men tiden har inte varit på min sida under våren. Då är det riktigt skönt att kunna göra klart, bocka av för att sedan så småningom också kunna ta ledigt, med en gó känsla i magen!<br />
<br />
Jag tror att detta är en stress som inte är bra för någon. Att inte vara klar, alltid något mer man skulle ha gjort. Eller kunnat göra. Men vi ska också vara nöjda över det som vi gör och inte fokusera allt för mycket på det som vi inte gör. Vem mår gott av det? Givetvis är det i ett yrke som har med människor att göra svårt att ha känslan av att vara klar, men vi kanske än mer ska skapa känslan av att vara nöjd. Att ha gjort så gott som vi kunde med de förutsättningar vi faktiskt hade. Och jag är övertygad om att vi dessutom gjorde det riktigt bra för det alla mesta!<br />
<br />
Jag är strax klar med dagen lista, två små saker kvar, ett veckobrev samt lite attestering. Sedan är det färdigjobbat för denna veckan. Och jag går på helg med en nöjd känsla i magen!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-10553535337282093692014-05-25T12:07:00.001-07:002014-05-25T12:07:23.568-07:00Studieresa med våra MästareTidigt i morgon ringer klockan för klockan sex går bussen mot Stockholm. Då ska eleverna i Åk 6 åka på Mästarårsresa till Stockholm, eller kalla det studieresa om ni vill. De är våra Mästare och de ska på resa, så :)<br />
<br />
Under dagarna två ska vi tillsammans göra Skansen, stadsrundtur, Gröna Lund, Vasamuseet och ett besök på Riksdagen innan bussen vänder hemåt igen. För många är detta första gången i huvudstaden och det gör det hela än roligare tycker jag. Att vi från skolans sida kan erbjuda denna resa med detta innehåll. Det är just detta som är finessen också tycker jag. Att skolan är så mycket mer än fyra väggar med ett innehåll. Nog tusan kommer våra ungdomar lära sig och minnas bra mycket mer av denna resa än om de bara fick läsa sig till det samma. Givetvis ska de vara väl förberedda för det som de ska uppleva, och det vet jag att de är, men de kommer också kunna ta med sig så mycket mer tillbaka. Inte bara till skolan utan till livet. Vi utbildar inte bara för skolan, vi utbildar för framtiden. För det livslånga lärandet!<br />
<br />
Nu ska även min väska packas, får inte glömma handduk och sängkläder. En kik på väderleksrapporten gör mig glad och jag kommer lägga mig med en skön känsla i kroppen. Det är så härligt att få vara en del av händelser/upplevelser som dessa i min roll som skolledare. Allt för ofta hör jag kollegor som kommer så långt ifrån, men där vill jag inte vara. Jag vill vara där det händer. Jag vill veta och uppleva, på egen hand, inte bara genom andra. Då blir man autentisk i sitt ledarskap och det strävar jag efter att vara, nu och framöver. Jag vill vara en del av det jag ska leda, på alla sätt. Detta sättet är en bonus!<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-306397197626406702014-05-22T00:05:00.000-07:002014-05-22T00:05:43.498-07:00Kompetensutvecklingsdag för förskolanI skrivande stund sitter jag med min personal på förskolan och har kompetensutvecklingsdag tillsammans. Vi har precis skickat in vår anmälan till Grön Flagg, vi har valt våra fokusområden och handlingsplanen mejslas fram. Vi kommer att fokusera på områdena "Kretslopp", "Närmiljö" och "Livsstil och Hälsa". Det är alltid utveckling på gång!<br />
<br />
Under dagen ska vi också samla ihop våra tankar kring vår reviderade språkplan och självfallet ska vi utvärdera året som gått och ta sikte på framtiden.<br />
<br />
Under dagen så kommer vi också behöva fika, lunch och fint väder och detta är som tur är idag givna ingredienser. Efter lunch så kommer vi ha en samarbetsaktivitet hela gänget tillsammans!<br />
<br />
Det är så viktigt att få dessa dagar tillsammans! Dels givetvis för alla diskussioner, men framförallt för det som sker emellan, vid fikat, på rasten, det informella.<br />
<br />
Jag ser fram emot dagen, den har bara börjat, och tur är väl det!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-21659565623701908542014-05-18T11:17:00.002-07:002014-05-18T11:17:38.116-07:00En vecka går fort!Inser att det är en vecka sedan förra inlägget, attans då! Det var inte riktigt den ambitionen jag hade, men så kan det bli. Just nu är en ganska jobbig månad i skolans värld tycker jag, förskolans också för den delen! Man ska avsluta och utvärdera, samtidigt som nästa års projekt, tjänstefördelning, budget etc ska ta form. En stundtals inte allt för enkel ekvation. Det blir lätt stressigt... Då är det skönt med helger som denna jag har haft nu Jag har umgåtts med vänner fina som få, "tagit hand om" min mamma under ett par timmar och grejat i trädgården tillsammans, inte satt någon klocka, umgåtts med sonen på tu man hand och sett honom kämpa i fotbollsmatch, städat huset tillsammans med mannen och nu sitter vi båda och tar sikte på veckan som kommer. En vecka att se fram emot!<br />
<br />
Den innehåller många möten med eleven i fokus, ett antal anställningsintervjuer, föräldramöte, klasskonferenser, överlämning och grupper inför hösten på förskolan, ledningsgrupp och K-dag. Inte minst så ska jag redan i morgon få umgås med en av medlemmarna i min lärgrupp på rektorsprogrammet som ska skugga mig för en dag. Två veckor därefter är det min tur att skugga en annan av våra deltagare i gruppen. Vi har helt olika förutsättningar i våra verksamheter så det ska bli jättekul att få ge och ta!<br />
<br />
Nu är det dags att avrunda kvällsjobbet och sjunka ner i soffan med den kära mannen, förmodligen se en film tillsammans. Ladda med energi med dem som betyder mest så att jag kan ge ännu lite till under veckan som kommer. Det är den bästa av världar!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6333356261291839193.post-11199552016865698222014-05-12T14:02:00.001-07:002014-05-12T14:02:11.970-07:00Skuggning och reflektionIdag har jag haft förmånen att ha besök på min skola. Av en person (M) som är med för att skugga mig som ledare, i vardagen, en vanlig måndag med allt vad det innebär. Jösses vad bra det är! Att få någon utifrån som ser saker som man gör omedvetet, på gott och ont. Jag hälsade till exempel med namn i morse till min personal; God Morgon Linda, helt utan att tänka mig för, men som gjorde att M uppfattade det som ett personligt möte och som betyder mycket mer än ett God Morgon, "bara". Det ska jag givetvis fortsätta med.<br />
<br />
Vi har också reflekterar över skillnaden mellan att vara chef - rektor och ledare. Vi har pratat om saker vi såg i den intervju som skedde under dagen. Vi har reflekterat över elevärenden. Vi har upplevt en dag som innebar lite oväntade besök, spex-fotografering i Åk 9, ätit traditionell skollunch och vikten av att ha en god språklig förmåga för att vara duktig i matematik. Vi har suttit ner tillsammans med barnen på förskolan och pratat om de "hemska" djuren som var på besök och att de i morgon ska ge sig ut och samla skräp. En vanlig dag helt enkelt.<br />
<br />
Jag tror att det är jätteviktigt att vi med regelbundenhet besöker varandras verksamheter, så väl skolledare som vår pedagogiska personal. Dock så kanske man behöver vara tydlig med vad det är vi vill observera och det blir mitt uppdrag att skapa en organisation för det, men jag tror ändock på idén. Det kollegiala lärandet, samtalet och reflektionen är underskattad! Vi får se vad det kan bli framöver.<br />
<br />
Det är en dag som denna även i morgon och det ser jag fram emot. Detta är ren och skär kompetensutveckling och oerhört värdefull information jag kan få om mitt ledarskap. Tack M!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/04201305130905006702noreply@blogger.com0