Det är väl antagligen nu som man ska skriva sina årskrönikor eller så och nostalgiskt blicka tillbaka, men jag hoppar över det. Jag gillar att blicka framåt, och ta med mig det jag har i bagaget som grund!
Visst har vi ett spännande 2015 att se fram emot! Rent politiskt och för skolans del, kanske lite väl spännande med ett högst osäkert parlamentariskt läge ett par månader till. Vi får väl se om skolfrågorna kommer i fokus på samma sätt som inför höstens val. Det är som någon ska ha sagt: Det svåra är inte att lova; det svåra är att hålla det man har lovat. Jag tror att det ligger massor i det! Så vi får se vem som klarar av att hålla i alla löften som gavs, och som med all säkerhet kommer att ges!
Rent personligt blir det ett väldigt spännande år då vi alldeles i början på året blir en till i vår familj. W får äntligen bli storebror och vi får en liten parvel till att följa genom livet. Det innebär att jag kommer att pausa mitt skolledaruppdrag under våren och försöka att fokusera på bebis och familj i första hand. Jag har ambitionen att slutföra rektorsprogrammets sista år och jag ska vara tillbaka i tjänst på deltid till hösten, så frånvaron blir inte så värst lång. Men den kommer med all säkerhet innebära att det här forumet inte kommer att vara så aktivt, även om jag hoppas kunna dela med mig av en och annan tanke även under våren!
Så tills jag kommer på något bra fokus på en årskrönika eller liknande så säger jag helt enkelt:
God Jul och ett Gott Nytt År! Jag ser fram emot att "ses" igen på olika sätt framöver!
måndag 22 december 2014
fredag 5 december 2014
Gemenskap, den där känslan!
Fredag efter lunch och jag har haft förmånen att vara ombud på Lärarförbundets kongress för skolledare, vårt ombudsmöte. Under dagarna två har känslan av gemenskap infunnit sig. Tidigare i veckan var jag på min förskola och skola i olika sammanhang och känslan av gemenskap finns såklart där med. Gemensam bas att stå på, med diverse olika utmaningar som vi tillsammans ska försöka lösa. Vi har olika roller på skutan, och vi har olika roller i olika sammanhang. Men målet är nog faktiskt detsamma. Vi ska värna om så goda förutsättningar som möjligt för våra barn och elever så att de kan nå ut i livet så väl rustade som möjligt. För att detta ska vara just möjligt, krävs det ett antal förutsättningar där det inte bara handlar om pengar, lokaler, gruppstorlekar etc. Utan också goda förutsättningar för såväl lärare som skolledare att utföra sitt uppdrag.
Men ensam är inte stark. Vad vore förskolan och skolan utan sina arbetslag? Vad vore väl rollen som skolledare utan en ledningsgrupp? Vad vore väl engagemanget som fackligt intresserad om det inte fanns en arena av gemenskap? Självfallet gäller samma saker inom såväl politiken som föreningslivet i stort, men fokus för mig är just nu inte det sistnämnda.
Det gäller att skapa en känsla av gemenskap. En känsla av sammanhang. En känsla av att vara betydelsefull i sin roll, där det faktiskt spelar roll och märks om jag deltar eller inte. Barnen och eleverna ska i sin gemenskap känna sig trygga och trivas för att de också ska kunna lära sig så mycket som möjligt. Precis så är det ju självklart också för oss vuxna. Det är ingen skillnad.
Det gäller att vi inte tar den där gemenskapen för given. Det gäller att alla värnar om gemenskapen och vill behålla den. För den där känslan, den är oslagbar. Att vara i en gemenskap med samma intressen och mål som en själv. Ibland i barngruppen, ibland i klassrummet, ibland i arbetslaget etc.
Jag åker hem om ett par timmar med en bra känsla i magen. En gemenskap i det fackliga perspektivet är mitt fokus just i skrivande stund. I morgon kommer det vara gemenskapen i TIF (fotbollsföreningen) och på måndag kommer det vara gemenskapen på Nya Skolan Lilla Edet.
Just Du är viktig! Just Du är en viktig del i de gemenskaper som jag har förmånen att vara en del av. Just Du betyder något för mig i olika sammanhang. Det ni, den känslan tar vi strax helg med!
Men ensam är inte stark. Vad vore förskolan och skolan utan sina arbetslag? Vad vore väl rollen som skolledare utan en ledningsgrupp? Vad vore väl engagemanget som fackligt intresserad om det inte fanns en arena av gemenskap? Självfallet gäller samma saker inom såväl politiken som föreningslivet i stort, men fokus för mig är just nu inte det sistnämnda.
Det gäller att skapa en känsla av gemenskap. En känsla av sammanhang. En känsla av att vara betydelsefull i sin roll, där det faktiskt spelar roll och märks om jag deltar eller inte. Barnen och eleverna ska i sin gemenskap känna sig trygga och trivas för att de också ska kunna lära sig så mycket som möjligt. Precis så är det ju självklart också för oss vuxna. Det är ingen skillnad.
Det gäller att vi inte tar den där gemenskapen för given. Det gäller att alla värnar om gemenskapen och vill behålla den. För den där känslan, den är oslagbar. Att vara i en gemenskap med samma intressen och mål som en själv. Ibland i barngruppen, ibland i klassrummet, ibland i arbetslaget etc.
Jag åker hem om ett par timmar med en bra känsla i magen. En gemenskap i det fackliga perspektivet är mitt fokus just i skrivande stund. I morgon kommer det vara gemenskapen i TIF (fotbollsföreningen) och på måndag kommer det vara gemenskapen på Nya Skolan Lilla Edet.
Just Du är viktig! Just Du är en viktig del i de gemenskaper som jag har förmånen att vara en del av. Just Du betyder något för mig i olika sammanhang. Det ni, den känslan tar vi strax helg med!
tisdag 2 december 2014
Demokrati, på vems villkor?
Hej på er!
Nu var det ett tag sedan det kom något inlägg. Har inte känt att det funnits tillräckligt med tid för reflektion tyvärr. Tiden har istället lagts på medarbetarsamtal med min personal, vilket är oerhört givande i sig, men också tidskrävande. Men utifrån dagens händelse med SD som huvudaktör, så kan jag ju inte låta bli.
Jag lägger ingen värdering i deras (SD:s) politik. Visst kan jag tycka som privatperson, men inte i rollen som rektor, där har jag ingen politisk åsikt. Det jag tycker är skrämmande är faktiskt att blockpolitiken har satt sig så i vårt samhälle. Vart tog rösterna på de enskilda partierna vägen?! Man måste ju inte tycka att allt i nuvarande majoritets politik är OK, lika lite som alliansens, för att man röstat på ett av partierna i något av blocken. Ingen vågar lämna och "bryta" det som finns i dagens samarbete, men är detta verkligen demokrati? Och som jag sett att många reagerat över under kvällen; om det skulle bli nyval, ska man då inte rösta med hjärtat utan utifrån någon slags taktik beroende på vad man tror på?
Nja, jag tycker inte att det känns bra...
Om vi går till förskolan och skolans områden så har vi så länge sagt att det som skolan mest av allt behöver är långsiktiga, blocköverskridande överenskommelser. Som lägger ut en riktning med bred majoritet som skapar en framtidstro, en stabilitet och en arbetsro för organisationerna. Hur kommer man hit om står så stabilt i våra block? Det finns självfallet många fler områden att ta som exempel, men det är ju just detta som ligger mig varmast om hjärtat.
Detta sker i samma veva som utredningen över den svenska skolans förfall, om man nu vill kalla det så, presenterar sina tankar och resultat. De har en del åsikter om varför skolans resultat pekat så markant nedåt under 10 års tid, men även denna utredning efterlyser breda majoriteter med en långsiktig politik.
Håller den politiska dagordning på att ritas om? Är spelreglerna för demokratin inte längre som de varit innan? Är vi beredda att betala det priset? Eller så är vi kanske nöjda med utvecklingen?
Ikväll är jag skeptisk och funderar och klurar. Vad är det som händer? Hur ska man tackla innebörden i demokratin framöver och vad är priset vi som medborgare får betala när spelplanen nu ser ut som den gör med så starka uppdelningar och eventuella vågspelare, såväl lokalt som centralt. Jag får nog klura vidare i sömnens värld, för just nu har jag inga bra svar, alls. Bara en massa tankar och stor förvirring.
Det blir en spännande framtid, hursomhelst!
Nu var det ett tag sedan det kom något inlägg. Har inte känt att det funnits tillräckligt med tid för reflektion tyvärr. Tiden har istället lagts på medarbetarsamtal med min personal, vilket är oerhört givande i sig, men också tidskrävande. Men utifrån dagens händelse med SD som huvudaktör, så kan jag ju inte låta bli.
Jag lägger ingen värdering i deras (SD:s) politik. Visst kan jag tycka som privatperson, men inte i rollen som rektor, där har jag ingen politisk åsikt. Det jag tycker är skrämmande är faktiskt att blockpolitiken har satt sig så i vårt samhälle. Vart tog rösterna på de enskilda partierna vägen?! Man måste ju inte tycka att allt i nuvarande majoritets politik är OK, lika lite som alliansens, för att man röstat på ett av partierna i något av blocken. Ingen vågar lämna och "bryta" det som finns i dagens samarbete, men är detta verkligen demokrati? Och som jag sett att många reagerat över under kvällen; om det skulle bli nyval, ska man då inte rösta med hjärtat utan utifrån någon slags taktik beroende på vad man tror på?
Nja, jag tycker inte att det känns bra...
Om vi går till förskolan och skolans områden så har vi så länge sagt att det som skolan mest av allt behöver är långsiktiga, blocköverskridande överenskommelser. Som lägger ut en riktning med bred majoritet som skapar en framtidstro, en stabilitet och en arbetsro för organisationerna. Hur kommer man hit om står så stabilt i våra block? Det finns självfallet många fler områden att ta som exempel, men det är ju just detta som ligger mig varmast om hjärtat.
Detta sker i samma veva som utredningen över den svenska skolans förfall, om man nu vill kalla det så, presenterar sina tankar och resultat. De har en del åsikter om varför skolans resultat pekat så markant nedåt under 10 års tid, men även denna utredning efterlyser breda majoriteter med en långsiktig politik.
Håller den politiska dagordning på att ritas om? Är spelreglerna för demokratin inte längre som de varit innan? Är vi beredda att betala det priset? Eller så är vi kanske nöjda med utvecklingen?
Ikväll är jag skeptisk och funderar och klurar. Vad är det som händer? Hur ska man tackla innebörden i demokratin framöver och vad är priset vi som medborgare får betala när spelplanen nu ser ut som den gör med så starka uppdelningar och eventuella vågspelare, såväl lokalt som centralt. Jag får nog klura vidare i sömnens värld, för just nu har jag inga bra svar, alls. Bara en massa tankar och stor förvirring.
Det blir en spännande framtid, hursomhelst!
torsdag 20 november 2014
Vad kan lärare som inte en annan akademiskt utbildad yrkeskår kan?!
Så var en av frågeställningarna när Thomas Kroksmark föreläste på dagens internat på Rektorsprogrammet. Ja, vad är svaret på det då?
Tyvärr inte så lätt att ge ett svar på då det är en relativt vingklippt yrkeskår vi pratar om. En yrkeskår som många år tillbaka har fått veta hur dåliga vi är och hur illa det är med den svenska skolan. Då tänker jag allt ifrån förskolan till den högre utbildningen, det är ingen skillnad.
Men det är klart att lärarna är bra på så fantastiskt många saker som inte andra kan, vi måste bara bli duktiga på att berätta det, och göra det med stolthet. Det är långt ifrån alla som klarar av att ha en samling med ett pedagogiskt innehåll på en småbarnsavdelning på förskolan där man har 12 stycken barn i åldrarna 1-3 år. Det kan min personal! Det är inte alla som kan genomföra en lugn måltidssituation och samtala samtidigt då det serveras soppa med 23 livliga, nyfikna och pratglada 3-5 åringar; det kan min personal! Det är inte alla som kan ge eleverna i Åk 1 verktygen för att knäcka läskoden. Det kan min personal! Det är inte alls som kan arrangera en projektlektion med elever i Åk 1-2 som samarbetar i grupp. Det kan min personal. Det är inte alla som kan utmana eleverna i Åk 3 att skriva sitt eget manus och spela in sin film, på engelska. Det kan min personal. Det är inte alla som kan bygga planeterna i papier mache på fritids projekttid. Det kan min personal. Det är inte alla som genomför en hinderbana i gymnastiksalen för Åk 4-5 där alla kan delta efter egen förmåga. Det kan min personal. Det är inte alla som kan hålla en diskussion i ämnet sex och samlevnad med killar och tjejer i Åk 6 som inte spårar ur. Det kan min personal. Det är inte alla som kan ansvara för ett lästema där eleverna i Åk 7-8 läser för barnen i förskolan flera gånger i veckan. Det kan min personal. Det är inte alla som kan skapa en relation där eleverna i Åk 9 reflekterar över sitt eget lärande varje vecka tillsammans med sina lärare. Det kan min personal.
Givetvis kan de så mycket mer än detta. Det är en bråkdel av det som sker i en förskola/skola varje dag. Aktiviteter som få andra yrkesgrupper skulle kunna göra lika bra med lika hög kvalitet. Men varför är man då så vingklippta? Varför låter vi det ena förslaget om skolan efter det andra komma utan att vi är med och kan tycka till från början? Så att vi får rätt fokus på den förändring som vi kanske ser och vill ha. Som tar bort fokus från de så kallade icke-frågorna och quick-fix som faktiskt inte finns.
Lärare, sträck på er! Ta makten över debatten om den svenska skolan! Ni har inget att skämmas för!
Tyvärr inte så lätt att ge ett svar på då det är en relativt vingklippt yrkeskår vi pratar om. En yrkeskår som många år tillbaka har fått veta hur dåliga vi är och hur illa det är med den svenska skolan. Då tänker jag allt ifrån förskolan till den högre utbildningen, det är ingen skillnad.
Men det är klart att lärarna är bra på så fantastiskt många saker som inte andra kan, vi måste bara bli duktiga på att berätta det, och göra det med stolthet. Det är långt ifrån alla som klarar av att ha en samling med ett pedagogiskt innehåll på en småbarnsavdelning på förskolan där man har 12 stycken barn i åldrarna 1-3 år. Det kan min personal! Det är inte alla som kan genomföra en lugn måltidssituation och samtala samtidigt då det serveras soppa med 23 livliga, nyfikna och pratglada 3-5 åringar; det kan min personal! Det är inte alla som kan ge eleverna i Åk 1 verktygen för att knäcka läskoden. Det kan min personal! Det är inte alls som kan arrangera en projektlektion med elever i Åk 1-2 som samarbetar i grupp. Det kan min personal. Det är inte alla som kan utmana eleverna i Åk 3 att skriva sitt eget manus och spela in sin film, på engelska. Det kan min personal. Det är inte alla som kan bygga planeterna i papier mache på fritids projekttid. Det kan min personal. Det är inte alla som genomför en hinderbana i gymnastiksalen för Åk 4-5 där alla kan delta efter egen förmåga. Det kan min personal. Det är inte alla som kan hålla en diskussion i ämnet sex och samlevnad med killar och tjejer i Åk 6 som inte spårar ur. Det kan min personal. Det är inte alla som kan ansvara för ett lästema där eleverna i Åk 7-8 läser för barnen i förskolan flera gånger i veckan. Det kan min personal. Det är inte alla som kan skapa en relation där eleverna i Åk 9 reflekterar över sitt eget lärande varje vecka tillsammans med sina lärare. Det kan min personal.
Givetvis kan de så mycket mer än detta. Det är en bråkdel av det som sker i en förskola/skola varje dag. Aktiviteter som få andra yrkesgrupper skulle kunna göra lika bra med lika hög kvalitet. Men varför är man då så vingklippta? Varför låter vi det ena förslaget om skolan efter det andra komma utan att vi är med och kan tycka till från början? Så att vi får rätt fokus på den förändring som vi kanske ser och vill ha. Som tar bort fokus från de så kallade icke-frågorna och quick-fix som faktiskt inte finns.
Lärare, sträck på er! Ta makten över debatten om den svenska skolan! Ni har inget att skämmas för!
fredag 7 november 2014
Långsiktig skolpolitik, ja tack!
Visst kan man inte låta bli att känna att det parlamentariska läget i Sverige är aningens svajigt och osäkert efter senaste valet, men man hoppas ju ändå någonstans att det finns kloka politiker som kommer ta sitt ansvar för att skapa stabila och konstruktiva konstellationer för att det ska bli så bra som möjligt. Utifrån rådande omständigheter. Hörde så sent om i morses på nyheterna om svårigheter på många orter lokalt, men jag kan inte låta bli att bli lite matt över det som händer på den centrala planet och då inom området skola/förskola.
Det som alla säger är att Sveriges elever, lärare och skolledare behöver en tydlig utstakad riktning och arbetsro, för att vi ska få de resultat som vi så väl förtjänar. Jag har i och för sig sagt det förr, och hävdar det återigen, att mätningar är en sak som vi ska förhålla oss till, men sanningen är väldigt sällan svart eller vit. Det finns många positiva parametrar i skolan som aldrig uppmärksammas eller mäts. Hur som helst så blir man väl förtvivlad när det då igår på nyheterna basuneras ut att visst vi har en politisk majoritet som tycken en sak om skolan, men vi i Alliansen kommer att lägga fram förslag som går stick i stäv med dessa och då kunna använda av oss demokratins spelregler och mandat för att få vår vilja igenom. Men allvarligt?! Är detta att skapa lugn, ro och trygghet? Är detta att skapa långsiktiga förutsättningar? Är detta att ge oss rätt förutsättningar för att lyckas framöver? Skulle inte tro det!
Jag lägger ingen som helst politiks värdering i detta, om förslagen som kommer från Alliansen är bra eller dåliga, men jag blir så besviken över att landets viktigaste (?) valfråga inte tas på större allvar än att användas som ett politiskt slagträ... Vad händer nu med alla löften som gavs innan september? Som lovade ansvar och långsiktighet? För barnen och elevernas skull? För framtiden? Vi var alltså inte mer värda än så här?!
Fram med de politiker som verkligen vågar stå upp för det som ni lovade innan valet. Som är beredda på att arbeta blocköverskridande för att nå de bästa kompromisserna som kan förhandlas fram. Som visar att det är slut på quick-fix och där man har ett stort förtroende för professionen. Som verkligen vill arbeta långsiktigt och strategiskt. Jag inser självfallet att det måste bli kompromisser, det är det i ett samarbete. Men har man samma mål, en så bra utbildningsverksamhet som det bara går att få, framför ögonen, då finns det stora chanser till att det kommer gå bra.
Jag väntar med spänning på vilka ni är, just nu är jag både matt, besviken och lite lätt uppgiven...
Det som alla säger är att Sveriges elever, lärare och skolledare behöver en tydlig utstakad riktning och arbetsro, för att vi ska få de resultat som vi så väl förtjänar. Jag har i och för sig sagt det förr, och hävdar det återigen, att mätningar är en sak som vi ska förhålla oss till, men sanningen är väldigt sällan svart eller vit. Det finns många positiva parametrar i skolan som aldrig uppmärksammas eller mäts. Hur som helst så blir man väl förtvivlad när det då igår på nyheterna basuneras ut att visst vi har en politisk majoritet som tycken en sak om skolan, men vi i Alliansen kommer att lägga fram förslag som går stick i stäv med dessa och då kunna använda av oss demokratins spelregler och mandat för att få vår vilja igenom. Men allvarligt?! Är detta att skapa lugn, ro och trygghet? Är detta att skapa långsiktiga förutsättningar? Är detta att ge oss rätt förutsättningar för att lyckas framöver? Skulle inte tro det!
Jag lägger ingen som helst politiks värdering i detta, om förslagen som kommer från Alliansen är bra eller dåliga, men jag blir så besviken över att landets viktigaste (?) valfråga inte tas på större allvar än att användas som ett politiskt slagträ... Vad händer nu med alla löften som gavs innan september? Som lovade ansvar och långsiktighet? För barnen och elevernas skull? För framtiden? Vi var alltså inte mer värda än så här?!
Fram med de politiker som verkligen vågar stå upp för det som ni lovade innan valet. Som är beredda på att arbeta blocköverskridande för att nå de bästa kompromisserna som kan förhandlas fram. Som visar att det är slut på quick-fix och där man har ett stort förtroende för professionen. Som verkligen vill arbeta långsiktigt och strategiskt. Jag inser självfallet att det måste bli kompromisser, det är det i ett samarbete. Men har man samma mål, en så bra utbildningsverksamhet som det bara går att få, framför ögonen, då finns det stora chanser till att det kommer gå bra.
Jag väntar med spänning på vilka ni är, just nu är jag både matt, besviken och lite lätt uppgiven...
måndag 27 oktober 2014
Betygsinflation?
Hörde på radion i morse om en forskare som hade kikat lite närmare på vårt "nya" betygsystem, vi kan väl i alla fall säga att det är det senaste. Jag vet att han hette Jonas, men tyvärr inte så mycket mer. Nyheten gick ut på att syftet med det nu gällande betygssystemet var att undvika betygsinflation. Hmm, jag trodde att syftet med ett betygssystem var något helt annat. Så som att bedöma och beskriva en elevs kunskapsnivå utifrån gällande styrdokument, men jag kan ha fel så klart! Då avslutas inslaget med att det nu gällande systemet inte hade lyckats i sitt syfte, och lite snabbt på slutet säger man: eller är det möjligen så att våra elever helt enkelt är bättre? Slut på nyheten...
Jag kan bli både besviken och förbannad. Dels över att syftet med ett betygssystem lyfts fram på detta viset, men framförallt att man utgår från att det ju inte kan vara så att våra elever faktisk är lite bättre än sist. För det går ju i så fall emot debatten om våra resultat i PISA etc.
Jag är övertygad om att vi har elever som ÄR bättre idag jämfört med för ett par år sedan. Eller rättare sagt, jag tror att det är helt olika kunskaper som de har med sig idag mot "förr" och dessa har vi mer eller mindre användning av så klart. Så vad är kunskap och hur mäter man det är ju en fråga i sig som jag inte ska ta här och nu. En person som vi normalt betraktar som en person med hög kunskapsnivå är enligt mig en person som har förmågan att använda sin kunskap på rätt sätt vid rätt tillfälle. Då är man klok. En forskare betraktas ju som en individ med hög kunskapsnivå, men hade antagligen inte platsat särskilt väl i förskolan. Som ett exempel.
Det som gör mig ledsen är att vi i dagens media utgår från att det inte kan vara så att våra elever faktiskt kan mer idag mot förr. Det är tufft att hela tiden jobba mot denna så negativt etablerad bild hos så många, som fortsätter att kommuniceras till oss hela, hela tiden. Vi är många som tror oss ha en annan bild och veta något annat, som lever och verkar i en miljö som är otroligt positivt och utmanande och framförallt utvecklande. Som hela tiden förvånas över vad våra barn och elever kan, såväl i förskolan som i skolan. Som faktiskt kanske tror att betygssystemet visar den sanna bilden.
Jag känner mig lugn inför framtiden, och trygg. Jag omges av kloka barn och elever som kommer hantera framtiden på ett alldeles utmärkt sätt, där jag mer och mer blir åskådare istället för aktör, och kommer njuta av det. Välkommen framtiden och klokskap!
Jag kan bli både besviken och förbannad. Dels över att syftet med ett betygssystem lyfts fram på detta viset, men framförallt att man utgår från att det ju inte kan vara så att våra elever faktisk är lite bättre än sist. För det går ju i så fall emot debatten om våra resultat i PISA etc.
Jag är övertygad om att vi har elever som ÄR bättre idag jämfört med för ett par år sedan. Eller rättare sagt, jag tror att det är helt olika kunskaper som de har med sig idag mot "förr" och dessa har vi mer eller mindre användning av så klart. Så vad är kunskap och hur mäter man det är ju en fråga i sig som jag inte ska ta här och nu. En person som vi normalt betraktar som en person med hög kunskapsnivå är enligt mig en person som har förmågan att använda sin kunskap på rätt sätt vid rätt tillfälle. Då är man klok. En forskare betraktas ju som en individ med hög kunskapsnivå, men hade antagligen inte platsat särskilt väl i förskolan. Som ett exempel.
Det som gör mig ledsen är att vi i dagens media utgår från att det inte kan vara så att våra elever faktiskt kan mer idag mot förr. Det är tufft att hela tiden jobba mot denna så negativt etablerad bild hos så många, som fortsätter att kommuniceras till oss hela, hela tiden. Vi är många som tror oss ha en annan bild och veta något annat, som lever och verkar i en miljö som är otroligt positivt och utmanande och framförallt utvecklande. Som hela tiden förvånas över vad våra barn och elever kan, såväl i förskolan som i skolan. Som faktiskt kanske tror att betygssystemet visar den sanna bilden.
Jag känner mig lugn inför framtiden, och trygg. Jag omges av kloka barn och elever som kommer hantera framtiden på ett alldeles utmärkt sätt, där jag mer och mer blir åskådare istället för aktör, och kommer njuta av det. Välkommen framtiden och klokskap!
söndag 12 oktober 2014
Mästarårsresor
För två år sedan bestämde sig Nya Skolan för att definiera Åk 3, 6 och 9 som våra Mästarår. Här ligger kunskapskraven, man gör nationella prov och vi ser det som om man knyter ihop säcken inför nästa steg i utbildningen. Då är man mästare på väg mot nya utmaningar!
Vi valde då också att satsa på våra lite "större" studieresor vid dessa hållplatser. Åk 3 sover över på skolan i ett NO-projekt och under våren åker man till Ekehagens Forntidsby. Åk 6 åker på lägerskola under hösten och på studieresa till Stockholm på våren. Åk 9 åker under en veckas tid på studieresa till Berlin och tidigt i morgon bitti bär det av!
Självfallet har det inneburit en hel del förberedelser på hemmaplan för att vara på förberedd och påläst som möjligt. Det blir förhoppningsvis en vecka full av intryck, lärande och roliga minnen för livet, men också tid för reflektion och förberedelser för redovisning på hemmaplan.
Det är detta som jag tycker är så viktigt i skolan, och förskolan också för den delen. Att lära på riktigt. Det handlar inte om att man ska behöva åka på resor för att lära sig, men att vårt uppdrag är att synliggöra lärandet så att alla elever känner att man vet Varför man lär sig och Vad man ska kunna använda det till. Det är därför som jag tycker det är så häftigt när våra äldre elever kan översätta förskolans månadsbrev till engelska, eller när vi övar de äldre elevernas läsning och sociala kompetens genom att läsa för barnen på förskolan regelbundet, eller när vi går på studiebesök till banken, eller åker till Göteborg och följer en förhandling i Tingsrätten, eller... Ja exemplen kan göras många, och det är en förmån! Tyvärr är det väl alldeles för många i min generation som på frågan om varför man ska lära sig just det här fått svaret: Det behöver du kunna senare... Men senare i livet då?? När det är på riktigt? När är senare?!
Jag önskar mina nior och de vuxna som ska med på resan all Lycka till! Jag hoppas och tror att detta blir en hur bra vecka som helst och jag ser fram emot att ta del av era upplevelser när ni kommer tillbaka. Nu ska ni lära på riktigt. För livet! För er själva!
Gute Reise!
Vi valde då också att satsa på våra lite "större" studieresor vid dessa hållplatser. Åk 3 sover över på skolan i ett NO-projekt och under våren åker man till Ekehagens Forntidsby. Åk 6 åker på lägerskola under hösten och på studieresa till Stockholm på våren. Åk 9 åker under en veckas tid på studieresa till Berlin och tidigt i morgon bitti bär det av!
Självfallet har det inneburit en hel del förberedelser på hemmaplan för att vara på förberedd och påläst som möjligt. Det blir förhoppningsvis en vecka full av intryck, lärande och roliga minnen för livet, men också tid för reflektion och förberedelser för redovisning på hemmaplan.
Det är detta som jag tycker är så viktigt i skolan, och förskolan också för den delen. Att lära på riktigt. Det handlar inte om att man ska behöva åka på resor för att lära sig, men att vårt uppdrag är att synliggöra lärandet så att alla elever känner att man vet Varför man lär sig och Vad man ska kunna använda det till. Det är därför som jag tycker det är så häftigt när våra äldre elever kan översätta förskolans månadsbrev till engelska, eller när vi övar de äldre elevernas läsning och sociala kompetens genom att läsa för barnen på förskolan regelbundet, eller när vi går på studiebesök till banken, eller åker till Göteborg och följer en förhandling i Tingsrätten, eller... Ja exemplen kan göras många, och det är en förmån! Tyvärr är det väl alldeles för många i min generation som på frågan om varför man ska lära sig just det här fått svaret: Det behöver du kunna senare... Men senare i livet då?? När det är på riktigt? När är senare?!
Jag önskar mina nior och de vuxna som ska med på resan all Lycka till! Jag hoppas och tror att detta blir en hur bra vecka som helst och jag ser fram emot att ta del av era upplevelser när ni kommer tillbaka. Nu ska ni lära på riktigt. För livet! För er själva!
Gute Reise!
söndag 5 oktober 2014
Den kostnadsfria skolan
Hej!
Läser på sociala medier där flertalet länkat vidare artikeln om pojken som inte kunde köpa skridskor och hjälm, inte vågade säga det och då inte kom iväg med skolan för att åka skridskor. Jag tycker mig också ana i artikeln att mammans smörgåsar och varm choklad inte heller dög som matsäck, vilket det utan tvivel gör i min värld.
Jag blir lite beklämd över dessa artiklar. Givetvis över barnets upplevelse, men också över hur lätt vi hade kunnat undvika det. Jag blir ledsen över att skolan inte på ett tidigt stadium kollade vilka barn som behövde skridskor så att man kunde hjälpas åt att kolla hemma efter syskons eller urväxta. Jag blir ledsen över att mamman inte känner mer förtroende över relationen till skolan så att man vågar säga till, att man inte har skridskor till denna dag. Det är ju absolut inget krav att man ska köpa nya skridskor och hjälm för en aktivitet man gör ett fåtal gånger, oavsett det är i skolan eller på fritiden. Jag blir också lite ledsen över att relationen lärare - elev inte är starkare än att man som vuxen kollar efter lite extra, eller som barn, vågar säga till innan. Det är så lätt att slå på stora trumman och instämma i hur bedrövligt det är att den svenska grundskolan inte är avgiftsfri, men jag tycker man också ska läsa mellan raderna.
Skollagen säger en "ringa summa" och storleken på den är givetvis högst tolkningsbar. Jag tycker tex inte det är OK att skolan kräver att man som förälder ska skicka med frukt varje dag till en organiserad frukstund. Jag tycker däremot att det är OK att man ett par gånger om året har matsäck med sig, eller åker skridskor med skolan. Men det är självfallet skolans ansvar så långt det är möjligt att kompensera det som inte finns. Visst har vi barn på min skola som inte har med sig matsäck dessa dagar, då får vi ordna det. Visst har vi barn som inte äger ett par skridskor, men då försöker vi med gemensamma krafter lösa detta INNAN vi åker. För tänk hur häftigt det också är för den som aldrig annars kan åka iväg, att få göra det med skolans hjälp en gång om året!
Jag vill nog bara visa på att myntet har två sidor och att allt inte är svart eller vitt. Självfallet ska vi även fortsättningsvis ha en kostnadsfri skola, och jag tycker det är lite "spännande" hur det kommer att te sig med vår nya regerings förslag om obligatorisk gymnasieskola. Inget barn ska behöva ha känslan som pojken i artikeln, men man hade långt innan också kunnat undvika det. Med goda relationer och en stor portion förtroende.
Läser på sociala medier där flertalet länkat vidare artikeln om pojken som inte kunde köpa skridskor och hjälm, inte vågade säga det och då inte kom iväg med skolan för att åka skridskor. Jag tycker mig också ana i artikeln att mammans smörgåsar och varm choklad inte heller dög som matsäck, vilket det utan tvivel gör i min värld.
Jag blir lite beklämd över dessa artiklar. Givetvis över barnets upplevelse, men också över hur lätt vi hade kunnat undvika det. Jag blir ledsen över att skolan inte på ett tidigt stadium kollade vilka barn som behövde skridskor så att man kunde hjälpas åt att kolla hemma efter syskons eller urväxta. Jag blir ledsen över att mamman inte känner mer förtroende över relationen till skolan så att man vågar säga till, att man inte har skridskor till denna dag. Det är ju absolut inget krav att man ska köpa nya skridskor och hjälm för en aktivitet man gör ett fåtal gånger, oavsett det är i skolan eller på fritiden. Jag blir också lite ledsen över att relationen lärare - elev inte är starkare än att man som vuxen kollar efter lite extra, eller som barn, vågar säga till innan. Det är så lätt att slå på stora trumman och instämma i hur bedrövligt det är att den svenska grundskolan inte är avgiftsfri, men jag tycker man också ska läsa mellan raderna.
Skollagen säger en "ringa summa" och storleken på den är givetvis högst tolkningsbar. Jag tycker tex inte det är OK att skolan kräver att man som förälder ska skicka med frukt varje dag till en organiserad frukstund. Jag tycker däremot att det är OK att man ett par gånger om året har matsäck med sig, eller åker skridskor med skolan. Men det är självfallet skolans ansvar så långt det är möjligt att kompensera det som inte finns. Visst har vi barn på min skola som inte har med sig matsäck dessa dagar, då får vi ordna det. Visst har vi barn som inte äger ett par skridskor, men då försöker vi med gemensamma krafter lösa detta INNAN vi åker. För tänk hur häftigt det också är för den som aldrig annars kan åka iväg, att få göra det med skolans hjälp en gång om året!
Jag vill nog bara visa på att myntet har två sidor och att allt inte är svart eller vitt. Självfallet ska vi även fortsättningsvis ha en kostnadsfri skola, och jag tycker det är lite "spännande" hur det kommer att te sig med vår nya regerings förslag om obligatorisk gymnasieskola. Inget barn ska behöva ha känslan som pojken i artikeln, men man hade långt innan också kunnat undvika det. Med goda relationer och en stor portion förtroende.
torsdag 18 september 2014
Processen och målet
Är precis hemkommen efter tre dagars internat på rektorsprogrammet. Det är otroligt intensiva dagar där föreläsningar varvas med reflektioner och diskussioner i lärgrupper och skolformsgrupper. Man äter tillsammans, fikar tillsammans och den egna tiden under dessa dagar är minimal. Det är ingenting negativt i sig, förutom att huvudet nu känns lite mosigt och man är lätt mör :)
Temat för denna delkurs är mål och resultatstyrning och det finns mycket intressant att tycka och reflektera över, men jag har fastnat lite i mål kontra process. Vi lever i en målstyrd verksamhet, för min del innefattar det såväl förskolan, som skolan och fritids. Vi ska mäta, analysera och följa upp. Vi ska göra, göra om och göra rätt. Vi ska ha siktet högt och målbilden kristallklar och alla ska med. Tyvärr anser jag att vi mer och mer tenderar att ha för snabbt fokus på målet och missar lite processen. Den tar tid, och måste nog få ta tid, för att det ska bli så bra som möjligt. Vissa mål är väldigt avgränsade och konkreta och processen är kort men andra är betydligt längre och tar nya vägar mot målet än vad man kanske hade sett framför sig när man startade.
Ett mål är en fungerande organisation. Låter ju inte så märkvärdigt i sig kanske, men då ska vi ha rätt kompetenser på rätt plats, vi ska ha scheman som fungerar, resurserna ska läggas där de gör bäst nytta och vi ska må gott och få möjlighet att leverera det allra bästa vi bara kan. Utifrån de förutsättningar som vi har. Mitt i allt detta står du som ledare och ska fatta en massa beslut som inte bara blir bra för den enskilda individen utan också för kollektivet och helheten. Inte alltid så himla lätt och givet. Du kan ha en relativt klar bild framför dig hur det ska se ut, men så händer det något, om vi måste förändra och göra nytt.
Just det där med att förändra och göra nytt tror jag inte alla förstår som inte arbetar inom våra verksamheter och vissa inom våra verksamheter tycker säkert att det är jobbigare än andra, för det är så komplext. Det är exempel på en ständigt levande process som kanske aldrig någonsin blir klar. För egen del så ägnade jag en bra stund igår kväll åt scheman på skolan. Vi har flöden som måste ses över och då måste positioner flyttas och justeras. Inte första gången, och förmodligen inte sista. Men ändå en process som om man inte möter den och tar den på allvar kommer att dränera både organisationen och individerna däri på energi. Och det vill jag ju inte! Så då håller vi och tänker klokt tillsammans.
Vi har mål att rätta oss efter, i styrdokument, lagar och förordningar, men vi får inte glömma det som är där emellan. Vi arbetar med levande ting som inte alltid är med i den process jag har tänkt mig, just nu. Då får vi backa, göra om, ta en ny väg, ändra kurs en aning, men målet ligger kvar. Processer tenderar att ta energi, men vi ska också ha de processer som ger energi. Vi ska värna om vår kompetensutveckling tex som är få yrkesgrupper förunnat, i den omfattning som lärarna har.
Just nu är mitt mål att se nyheterna kl.22 i sängen och vara förberedd inför morgondagen. Så då är det dags att starta processen med veckobrevet till personalen, förberedelsen inför ledningsgruppen, tvätten in i maskinen och kvällsmaten till sonen när han kommer hem efter träning. Då kör vi!
Temat för denna delkurs är mål och resultatstyrning och det finns mycket intressant att tycka och reflektera över, men jag har fastnat lite i mål kontra process. Vi lever i en målstyrd verksamhet, för min del innefattar det såväl förskolan, som skolan och fritids. Vi ska mäta, analysera och följa upp. Vi ska göra, göra om och göra rätt. Vi ska ha siktet högt och målbilden kristallklar och alla ska med. Tyvärr anser jag att vi mer och mer tenderar att ha för snabbt fokus på målet och missar lite processen. Den tar tid, och måste nog få ta tid, för att det ska bli så bra som möjligt. Vissa mål är väldigt avgränsade och konkreta och processen är kort men andra är betydligt längre och tar nya vägar mot målet än vad man kanske hade sett framför sig när man startade.
Ett mål är en fungerande organisation. Låter ju inte så märkvärdigt i sig kanske, men då ska vi ha rätt kompetenser på rätt plats, vi ska ha scheman som fungerar, resurserna ska läggas där de gör bäst nytta och vi ska må gott och få möjlighet att leverera det allra bästa vi bara kan. Utifrån de förutsättningar som vi har. Mitt i allt detta står du som ledare och ska fatta en massa beslut som inte bara blir bra för den enskilda individen utan också för kollektivet och helheten. Inte alltid så himla lätt och givet. Du kan ha en relativt klar bild framför dig hur det ska se ut, men så händer det något, om vi måste förändra och göra nytt.
Just det där med att förändra och göra nytt tror jag inte alla förstår som inte arbetar inom våra verksamheter och vissa inom våra verksamheter tycker säkert att det är jobbigare än andra, för det är så komplext. Det är exempel på en ständigt levande process som kanske aldrig någonsin blir klar. För egen del så ägnade jag en bra stund igår kväll åt scheman på skolan. Vi har flöden som måste ses över och då måste positioner flyttas och justeras. Inte första gången, och förmodligen inte sista. Men ändå en process som om man inte möter den och tar den på allvar kommer att dränera både organisationen och individerna däri på energi. Och det vill jag ju inte! Så då håller vi och tänker klokt tillsammans.
Vi har mål att rätta oss efter, i styrdokument, lagar och förordningar, men vi får inte glömma det som är där emellan. Vi arbetar med levande ting som inte alltid är med i den process jag har tänkt mig, just nu. Då får vi backa, göra om, ta en ny väg, ändra kurs en aning, men målet ligger kvar. Processer tenderar att ta energi, men vi ska också ha de processer som ger energi. Vi ska värna om vår kompetensutveckling tex som är få yrkesgrupper förunnat, i den omfattning som lärarna har.
Just nu är mitt mål att se nyheterna kl.22 i sängen och vara förberedd inför morgondagen. Så då är det dags att starta processen med veckobrevet till personalen, förberedelsen inför ledningsgruppen, tvätten in i maskinen och kvällsmaten till sonen när han kommer hem efter träning. Då kör vi!
söndag 7 september 2014
Att få vara med, på riktigt
Det är såklart mycket i början, för alla, så även för mig. Många olika saker ska falla på plats och organisationen ska kunna rulla på, och där någonstans är det jag som ger förutsättningar och ska sätta kursen för skutan. Det gör tyvärr att jag känner en stor frustration över att inte varit ute i verksamheten alls så mycket som jag själv har önskat dessa första veckor. Men jag ska ändra på det!
Jag tror att det är alla skolledares vilja och vision, att finnas med och se, höra och känna. Att skapa relationer till såväl barn/elever som vuxna. Att få vara en autentisk skolledare som vet, på riktigt, för man har varit med. Tyvärr är verkligheten för allt för många sällan sådan. Man brottas allt för ofta med sin egen kalenders rutor där tiden är en bristvara eller uppdrag som ska slutföras som ofta tenderar att hamna under kategorin administration eller ekonomi. När man egentligen vill någonting annat.
Jag säger inte att dessa uppdrag är tråkiga eller oviktiga, men jag är helt övertygad om att skolledare behöver avlastning i ekonomi och administration så att det frigörs tid till att vara den pedagogiska ledaren man vill vara. Det är ju därför vi hoppade på detta tåget!
Jag är fullt medveten om att jag har det mycket bättre än många av mina kollegor runt om i landet. I den lilla organisationen är det nära till beslut och möjligheten till påverkan är stor. "Risken" för övergripande uppdrag som man inte vet om är minimal och jag har mer tid att förfoga över under veckan än många andra. Men min allra viktigaste funktion, förutom min duktiga personal såklart, är en specifik personalkategori. Min administratör! Hos andra kallad intendent eller liknande. Helt ovärderligt att ha någon som man kan bolla över väldigt många bollar av administrativ karaktär till. Som dessutom är otroligt flexibel och lösningsfokuserad och som lika gärna tar frånvaron på morgonen, som är hjälpsam mot föräldern som ringer, eller beställer material till oss andra, eller skriver ett underlag, eller beställer busskort, eller rastvärdar, eller... Ja, det borde finnas fler Linda N helt enkelt!
Nu ska jag ta mig i kragen och fylla på med tid ute i verksamheten, det är det som fyller på mitt ledarskap och ger mig förutsättningar. Jag vill ju vara med, på riktigt!
Jag tror att det är alla skolledares vilja och vision, att finnas med och se, höra och känna. Att skapa relationer till såväl barn/elever som vuxna. Att få vara en autentisk skolledare som vet, på riktigt, för man har varit med. Tyvärr är verkligheten för allt för många sällan sådan. Man brottas allt för ofta med sin egen kalenders rutor där tiden är en bristvara eller uppdrag som ska slutföras som ofta tenderar att hamna under kategorin administration eller ekonomi. När man egentligen vill någonting annat.
Jag säger inte att dessa uppdrag är tråkiga eller oviktiga, men jag är helt övertygad om att skolledare behöver avlastning i ekonomi och administration så att det frigörs tid till att vara den pedagogiska ledaren man vill vara. Det är ju därför vi hoppade på detta tåget!
Jag är fullt medveten om att jag har det mycket bättre än många av mina kollegor runt om i landet. I den lilla organisationen är det nära till beslut och möjligheten till påverkan är stor. "Risken" för övergripande uppdrag som man inte vet om är minimal och jag har mer tid att förfoga över under veckan än många andra. Men min allra viktigaste funktion, förutom min duktiga personal såklart, är en specifik personalkategori. Min administratör! Hos andra kallad intendent eller liknande. Helt ovärderligt att ha någon som man kan bolla över väldigt många bollar av administrativ karaktär till. Som dessutom är otroligt flexibel och lösningsfokuserad och som lika gärna tar frånvaron på morgonen, som är hjälpsam mot föräldern som ringer, eller beställer material till oss andra, eller skriver ett underlag, eller beställer busskort, eller rastvärdar, eller... Ja, det borde finnas fler Linda N helt enkelt!
Nu ska jag ta mig i kragen och fylla på med tid ute i verksamheten, det är det som fyller på mitt ledarskap och ger mig förutsättningar. Jag vill ju vara med, på riktigt!
måndag 1 september 2014
Underskatta inte fikat!
På måndagar så har skolan alltid sin långa dag med ett konferensschema som rullar på fyra veckor. Vi varvar APT med tid för Läslyftet samt Pedagogiskt Forum. Det gör att man ju måste vara allert även efter man har lämnat klassrummet och lyckas ha fokus på det som är här och nu, inte dagen som gick, eller dagen som kommer. Vi startar alltid dessa eftermiddagar med fika tillsammans. Personalgruppen turas om att bjuda, vi varvar smörgås med något av den onyttigare sorten, skratten fyller rummet och vi fyller på med lite energi innan vi går in på dagens dagordning. Jag tror att detta är en mycket viktig pusselbit i en väl fungerande personalgrupp som trivs ihop och som då också får möjlighet att prestera sitt allra bästa.
Det är viktigt med rast och paus. Men det är också viktigt med tid tillsammans. Över en kopp kaffe/te, kanske en After Work tillsammans eller något liknande. Tid då man kan skratta och bjuda på sig själv. Då vi inte pratar jobb och löser sådant som just idag inte fungerar tillfredsställande. Det skapar ett klimat där det också är helt OK att vräka ur sig sin frustration efter den där lektionen som inte blev som jag hade tänkt mig, eller över eleven som utmanar mitt tålamod gång efter annan, eller när chefen för den delen fattar något helt galet beslut.
Underskatta inte fikat. Det är viktigt med ett gott klimat för att vi ska orka med och prestera så gott vi kan utifrån våra förutsättningar. Så tack Anita för dagens goda smörgås och smarriga äpplepaj, jag orkade till och med gå på FCT efter jobbet!
Det är viktigt med rast och paus. Men det är också viktigt med tid tillsammans. Över en kopp kaffe/te, kanske en After Work tillsammans eller något liknande. Tid då man kan skratta och bjuda på sig själv. Då vi inte pratar jobb och löser sådant som just idag inte fungerar tillfredsställande. Det skapar ett klimat där det också är helt OK att vräka ur sig sin frustration efter den där lektionen som inte blev som jag hade tänkt mig, eller över eleven som utmanar mitt tålamod gång efter annan, eller när chefen för den delen fattar något helt galet beslut.
Underskatta inte fikat. Det är viktigt med ett gott klimat för att vi ska orka med och prestera så gott vi kan utifrån våra förutsättningar. Så tack Anita för dagens goda smörgås och smarriga äpplepaj, jag orkade till och med gå på FCT efter jobbet!
tisdag 26 augusti 2014
Supervalåret
Jösses vad förslagen om skolan duggar tätt just nu. Visst verkar skolan vara den viktigaste frågan i valet och jag är väl också benägen att kalla det för ett Supervalår. En hel del förslag går i varandra över parti - och blockgränser, men det finns också skillnader. Jag pratade ikväll men en av mina grannar som hade ett ett program på UR där man jämförde vår skola och vårt skolsystem med Finland. Inget nytt för många av oss som lever i denna värld, men för andra säkerligen en hel del Aha-upplevelser. Den största handlar väl om lärarens status och auktoritet och hur lite politiken faktiskt lägger sig i i Finland. Man litar på att lärarna vet vad de ska göra och att de gör det bra med hög kvalitet. Hos oss är skolan väldigt mycket politik, på gott och ont. Jag säger inte att allting är bättre i Finland, men jag kan vara benägen att hålla med att skolan behöver en stor portion förtroende och långsiktiga lösningar, som inte alltid är beroende av partifärg varesig i Sverige eller i kommunerna.
Sent här ikväll blev jag intervjuad av Expressen där jag har försökt att ge min syn på vart och ett av de förslag som nu ligger inom skolans område. Jag tror att kärnfrågan alltid hamnar tillbaka i att höja lärarens lön och status utifrån yrkets utbildningslängd, komplexitet och ansvar. Vi måste få de bästa att vilja bli lärare. Men vi måste också arbeta för en god arbetsmiljö när man väl är ute i yrket. Lärare måste få vara just lärare. Administrationen måste minska och uppdraget i sig måste renodlas. Vilket i sin tur betyder att vi behöver satsa mycket mer pengar på en förstärkt elevhälsa och andra administrativa funktioner i skolan, parallellt med att se över vilka moment som helt kan slopas gällande administration. Vi ska också skapa karriärvägar (förutom skolledare) så att man väljer att utvecklas och stanna kvar i yrket. Man ska vilja och orka jobba till pension!
Självfallet handlar detta om katten på råttan och råttan på repet. Mycket av ovanstående kan givetvis speglas över till rollen som skolledare. Men vi måste börja någonstans. Vi måste börja med att sätta #Skolan först och jag hoppas verkligen att majoriteten av de förslag som nu ligger blir verklighet och att man kan nå politisk enighet över blockgränserna, för vi behöver också lite lugn och ro. Och förtroende!
Sent här ikväll blev jag intervjuad av Expressen där jag har försökt att ge min syn på vart och ett av de förslag som nu ligger inom skolans område. Jag tror att kärnfrågan alltid hamnar tillbaka i att höja lärarens lön och status utifrån yrkets utbildningslängd, komplexitet och ansvar. Vi måste få de bästa att vilja bli lärare. Men vi måste också arbeta för en god arbetsmiljö när man väl är ute i yrket. Lärare måste få vara just lärare. Administrationen måste minska och uppdraget i sig måste renodlas. Vilket i sin tur betyder att vi behöver satsa mycket mer pengar på en förstärkt elevhälsa och andra administrativa funktioner i skolan, parallellt med att se över vilka moment som helt kan slopas gällande administration. Vi ska också skapa karriärvägar (förutom skolledare) så att man väljer att utvecklas och stanna kvar i yrket. Man ska vilja och orka jobba till pension!
Självfallet handlar detta om katten på råttan och råttan på repet. Mycket av ovanstående kan givetvis speglas över till rollen som skolledare. Men vi måste börja någonstans. Vi måste börja med att sätta #Skolan först och jag hoppas verkligen att majoriteten av de förslag som nu ligger blir verklighet och att man kan nå politisk enighet över blockgränserna, för vi behöver också lite lugn och ro. Och förtroende!
onsdag 20 augusti 2014
Allt börjar i förskolan, så också en god kvalitet
Är precis hemkommen från en kväll tillsammans med min personal på förskolan. Vi hade förmånen att kompetensutvecklas tillsammans med Lin. Allt börjar i förskolan. Det så viktiga lärandet kräver också en professionell dokumentation och uppföljning. Jag är glad och stolt över att vi har valt att använda oss av Pluttra för att göra detta möjligt i ett digitalt verktyg. Vi visar bilder, filmklipp, ljudinspelningar och länkar detta till målen i förskolans läroplan. Vi planerar, utför, utvärderar och följer upp och allt detta i en digital miljö. En miljö som dessutom är transparent och lätt för våra föräldrar att följa. Proffsigt!
Det är en förmån att vara förskolechef och få vara med och leda detta arbete. Att tillsammans med sin personal diskutera och bestämma VAD vi dokumenterar, HUR vi dokumenterar, VARFÖR vi gör det vi gör och hur vi ska kommunicera detta med såväl varandra som vårdnadshavare. Lärandet är i fokus men givetvis så handlar det lika mycket om att skapa relationer och trygga barn för att vi också ska kunna säga att vi skapat de bästa förutsättningarna för lärandet.
Förskolan är så mycket mer än "bara" omsorg. Det är så mycket pedagogik, didaktik och professionalism som alldeles för få vet om. Allt för många lever kvar i begreppet och verksamheten "dagis" en verksamhet som sedan dryga 20 år faktiskt inte länge finns. Vi har istället en förskola. En förskola som har en egen läroplan att styra sin verksamhet mot och utifrån. En förskola att vara stolt över. Där allt börjar, och jag får vara med. Stolthet!
Det är en förmån att vara förskolechef och få vara med och leda detta arbete. Att tillsammans med sin personal diskutera och bestämma VAD vi dokumenterar, HUR vi dokumenterar, VARFÖR vi gör det vi gör och hur vi ska kommunicera detta med såväl varandra som vårdnadshavare. Lärandet är i fokus men givetvis så handlar det lika mycket om att skapa relationer och trygga barn för att vi också ska kunna säga att vi skapat de bästa förutsättningarna för lärandet.
Förskolan är så mycket mer än "bara" omsorg. Det är så mycket pedagogik, didaktik och professionalism som alldeles för få vet om. Allt för många lever kvar i begreppet och verksamheten "dagis" en verksamhet som sedan dryga 20 år faktiskt inte länge finns. Vi har istället en förskola. En förskola som har en egen läroplan att styra sin verksamhet mot och utifrån. En förskola att vara stolt över. Där allt börjar, och jag får vara med. Stolthet!
söndag 17 augusti 2014
En vecka svischade förbi!
För en vecka sedan satt jag och såg fram emot morgonen därpå när personalen skulle komma in och vi skulle starta upp vårt läsår tillsammans. Så snabbt den veckan svischade förbi! Hela måndagen ägandes tillsammans med personalen på skolan och dagen efter ett par timmar med personalen på förskolan, och ändå var det rätt så många olösta pusselbitar, en del mindre och en del större, i fredags. Men det är ju precis så det brukar vara, även om man gärna vill glömma det mellan varven och tro att man är i fas och läget är under konstroll.
Och i år, som alla andra år, så kommer vi stå där redo på tisdag morgon när eleverna kommer till skolan. Och i år, precis som alla andra år, är vi redo att ta emot höstens första inskolningar på förskolan under veckan som kommer!
Det kan jag tycka är lite jobbigt med dagarna innan verksamheten drar igång på allvar är att fokus ska variera, där det ena egentligen inte är viktigare än det andra för allt hänger ihop. Samtidigt som man ju måste tänka mer på den olösta tjänsten än på rastleksakerna. Men det blir så lätt att man gärna tar tag i det där konkreta, som går ganska lätt att lösa och bocka av, mot det som man vet är lite knixigare. Mitt i allt detta så hoppas jag att alla känner att man blir lyssnade på och att ens frågor och funderingar tas på allvar, där allt är lika viktigt och prioriterat när man vill ha en stund med mig. Det blir mitt uppdrag att sedan sortera och prioritera och få det att flyta.
Mitt i allt detta är jag också så otroligt imponerad av min personal, både på förskolan och på skolan som på ett proffsigt sätt förbereder och löser. Som varvar allvar med skratt. Effektivitet blandas med en fika i personalrummet och pusslet byggs på och verksamheten tar form. Jag vet ju själv hur stressad man var dessa första dagar innan allt var på plats, och givetvis ett par dagar till när allt drar igång på riktigt. När barngruppen är hel igen och alla elever är på plats. Samtidigt är det ju just detta man på något vis ändå ser fram emot och trivs med.
I min mage är det inte alls lika många fjärilar idag som för en vecka sedan. Säkert inte heller för min personal och för eleverna dröjer det en dag till innan de sitter där kvällen innan skolan ska starta. De allra minsta barnen som ska skolas in på förskolan har nog inga fjärilar i magen förrän de blir lämnade ensamma för första gången utan mamma eller pappa, och det dröjer några dagar.
Svisch så kan vi skriva upp ännu en vecka i vår livskalender, men först sak vi fylla den med fantastiskt innehåll!
Och i år, som alla andra år, så kommer vi stå där redo på tisdag morgon när eleverna kommer till skolan. Och i år, precis som alla andra år, är vi redo att ta emot höstens första inskolningar på förskolan under veckan som kommer!
Det kan jag tycka är lite jobbigt med dagarna innan verksamheten drar igång på allvar är att fokus ska variera, där det ena egentligen inte är viktigare än det andra för allt hänger ihop. Samtidigt som man ju måste tänka mer på den olösta tjänsten än på rastleksakerna. Men det blir så lätt att man gärna tar tag i det där konkreta, som går ganska lätt att lösa och bocka av, mot det som man vet är lite knixigare. Mitt i allt detta så hoppas jag att alla känner att man blir lyssnade på och att ens frågor och funderingar tas på allvar, där allt är lika viktigt och prioriterat när man vill ha en stund med mig. Det blir mitt uppdrag att sedan sortera och prioritera och få det att flyta.
Mitt i allt detta är jag också så otroligt imponerad av min personal, både på förskolan och på skolan som på ett proffsigt sätt förbereder och löser. Som varvar allvar med skratt. Effektivitet blandas med en fika i personalrummet och pusslet byggs på och verksamheten tar form. Jag vet ju själv hur stressad man var dessa första dagar innan allt var på plats, och givetvis ett par dagar till när allt drar igång på riktigt. När barngruppen är hel igen och alla elever är på plats. Samtidigt är det ju just detta man på något vis ändå ser fram emot och trivs med.
I min mage är det inte alls lika många fjärilar idag som för en vecka sedan. Säkert inte heller för min personal och för eleverna dröjer det en dag till innan de sitter där kvällen innan skolan ska starta. De allra minsta barnen som ska skolas in på förskolan har nog inga fjärilar i magen förrän de blir lämnade ensamma för första gången utan mamma eller pappa, och det dröjer några dagar.
Svisch så kan vi skriva upp ännu en vecka i vår livskalender, men först sak vi fylla den med fantastiskt innehåll!
söndag 10 augusti 2014
Äntligen kommer de!
I morgon är det då dags att starta upp läsåret tillsammans med personalen. Den fantastiska personalen som jag har förmånen att arbeta tillsammans med.
Jag har ju i och för sig arbetar en vecka nu med allt mellan himmel och jord, det känner många skolledare igen sig i med all säkerhet, och extra synligt blir det nog i den lilla organisationen. Kontakt med rörkillarna angående rinnande avloppsvatten i ett klassrum, inköp på IKEA, skriva ihop möbler till personalrummet, sätta upp nya blommor i matsalen, betala fakturor, anställa personal, skriva in elever, kopiera upp papper, göra beställning av rastleksaker, lämna in en uppgift till rektorsprogrammet, ledningsgrupp, kompetensutveckling via sociala medier, fika lite, planera uppstartsveckan som nu står inför dörren, ja listan kan göras lång. Den veckan i all ära, men det är ju som en upptrappning. Först kommer lärarna och sedan ytterligare lite senare dyker då äntligen eleverna upp! Ingen skola utan elever om man säger så! Heller ingen förskola utan barn!
Visst var det lite segt förra måndagen och visst har kroppen sagt ifrån att det är skillnad på semesterlunken och vardags-tempot, men för min del var det ändå helt OK att börja jobba igen. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt kan ha den känslan. Att det är kul att gå till jobbet. Inte alla dagar, visst, men de allra flesta. Framförallt alla ni som är med och formar och påverkar allas vår framtid, som sätter avtryck och förändrar, visst måste det vara ett viktigt, meningsfullt och roligt jobb?
Nu ska jag förbereda det sista inför morgondagen och kolla av så att allt är under kontroll. Vardagen är tillbaka och Välkommen också till min personal som kommer till jobbet i morgon!
Jag har ju i och för sig arbetar en vecka nu med allt mellan himmel och jord, det känner många skolledare igen sig i med all säkerhet, och extra synligt blir det nog i den lilla organisationen. Kontakt med rörkillarna angående rinnande avloppsvatten i ett klassrum, inköp på IKEA, skriva ihop möbler till personalrummet, sätta upp nya blommor i matsalen, betala fakturor, anställa personal, skriva in elever, kopiera upp papper, göra beställning av rastleksaker, lämna in en uppgift till rektorsprogrammet, ledningsgrupp, kompetensutveckling via sociala medier, fika lite, planera uppstartsveckan som nu står inför dörren, ja listan kan göras lång. Den veckan i all ära, men det är ju som en upptrappning. Först kommer lärarna och sedan ytterligare lite senare dyker då äntligen eleverna upp! Ingen skola utan elever om man säger så! Heller ingen förskola utan barn!
Visst var det lite segt förra måndagen och visst har kroppen sagt ifrån att det är skillnad på semesterlunken och vardags-tempot, men för min del var det ändå helt OK att börja jobba igen. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt kan ha den känslan. Att det är kul att gå till jobbet. Inte alla dagar, visst, men de allra flesta. Framförallt alla ni som är med och formar och påverkar allas vår framtid, som sätter avtryck och förändrar, visst måste det vara ett viktigt, meningsfullt och roligt jobb?
Nu ska jag förbereda det sista inför morgondagen och kolla av så att allt är under kontroll. Vardagen är tillbaka och Välkommen också till min personal som kommer till jobbet i morgon!
söndag 3 augusti 2014
Dags att starta upp jobbhjärnan
I morgon bitti kommer dagen som innebär att semestern är över för i år och väckarklockan deklarerar att det är långt kvar till den "ordinarie" tiden att gå ur sängen. Bara att slänga benen över sängkanten och kicka igång. För väldigt många innebär denna dag, dagen innan, en dag med ångest över att i morgon behöva gå tillbaka till jobbet. Visst, jag som älskar sovmorgon kommer ju att tycka att klockan ringer lite väl tidigt, men annars har jag en positiv känsla i kroppen.
Jag har haft en fantastisk sommar tillsammans med min familj och vänner, vädret har visat sig från sin allra bästa sida och i år har vi verkligen fått den så lugna semester vi innan bara har pratat så mycket om. Läst mycket böcker, tagit vara på lugnt, tagit dagen som den kommer och inte alls stressat upp sig över alla projekt som borde göras. Många dagar på stranden eller i solstolen på altan.
Det som stressar mig lite är att det har varit alldeles för bra väder för att jag ska ha satt mig och skrivit på mina uppgifter i Rektorsprogrammet. Eller ens läst just dessa böcker... Men jag får ta fram min disciplin och ta tag i detta också under veckan. Nu är det mycket som ska göras och fokus kommer ligga på många olika saker. Min vecka kommer innehålla: budgetfördelning, anställningar, kalendarium, tjänstereglemente, löneöversyn, IKEA, hantverkare, städ etc. En helt vanlig uppstartsvecka i en förskolechef/rektors liv. En vecka att förbereda innan lärarna kommer in och vi flyttar fokus aningens från vuxen till barn/elev. Men skolan är ju inte fulländad förrän eleverna dyker in den 19 augusti och barnen på förskolan är inskolade och grupperna klara några dagar strax därefter.
Datorn ska startas, några mail ska skickas, matlådan ska tas fram, jo jag känner mig redo. Redo för ännu ett läsår tillsammans med härliga barn/elever och personal. Som tillsammans med mig vill skapa framtiden med de allra bästa eleverna. De som går hos oss!
Hejdå semestern! Vi ses snart igen, men nu har jag annat som väntar!
Jag har haft en fantastisk sommar tillsammans med min familj och vänner, vädret har visat sig från sin allra bästa sida och i år har vi verkligen fått den så lugna semester vi innan bara har pratat så mycket om. Läst mycket böcker, tagit vara på lugnt, tagit dagen som den kommer och inte alls stressat upp sig över alla projekt som borde göras. Många dagar på stranden eller i solstolen på altan.
Det som stressar mig lite är att det har varit alldeles för bra väder för att jag ska ha satt mig och skrivit på mina uppgifter i Rektorsprogrammet. Eller ens läst just dessa böcker... Men jag får ta fram min disciplin och ta tag i detta också under veckan. Nu är det mycket som ska göras och fokus kommer ligga på många olika saker. Min vecka kommer innehålla: budgetfördelning, anställningar, kalendarium, tjänstereglemente, löneöversyn, IKEA, hantverkare, städ etc. En helt vanlig uppstartsvecka i en förskolechef/rektors liv. En vecka att förbereda innan lärarna kommer in och vi flyttar fokus aningens från vuxen till barn/elev. Men skolan är ju inte fulländad förrän eleverna dyker in den 19 augusti och barnen på förskolan är inskolade och grupperna klara några dagar strax därefter.
Datorn ska startas, några mail ska skickas, matlådan ska tas fram, jo jag känner mig redo. Redo för ännu ett läsår tillsammans med härliga barn/elever och personal. Som tillsammans med mig vill skapa framtiden med de allra bästa eleverna. De som går hos oss!
Hejdå semestern! Vi ses snart igen, men nu har jag annat som väntar!
onsdag 18 juni 2014
Semester
Oj vilket tempo det varit de sista veckorna. Tjänsteplaneringar, lönesamtal, schema, rekryteringar, budget, elevärende, ja listan kan göras precis hur lång som helst. Dessutom så toppar vi med två fantastiska skolavslutningar tillsammans med våra underbara elever!
Har försökt att uppdatera mailboxen, attesterat fakturor, skickat mail med lite delegerade uppgifter, sommarbreven är skrivna och ja nu närmar det sig semester. Med stormsteg. Är jag klar då? Nopp... inte alls. Har tjänster som inte är tillsatta inför hösten. Jag har inte fått alla ramar inför nästa års budget. Jag har inte skrivit kalendariet. Jag har inte... Eller vänta nu! Jag har gjort massor, men inte hunnit allt! Blir man då någonsin klar? Nej förmodligen inte och det finns tid även i augusti tänker jag. Även en skolledare behöver bryta och säga/tänka att jag får vara nöjd med det som jag hann och inte fokusera så mycket på det som inte blev gjort.
Vi har ett gränslöst uppdrag och i den lilla organisationen är det så många olika delar som ska falla på plats in i det sista. Beställningar av möbler till personalrummet varvas med överklaganden till förvaltningsrätten. Helt enkelt vardag. Många vill ha svar på just sina frågor, ingen är mindre viktig, för för alla är just detta avgörande och av betydelse just nu för att komma vidare. Respekt för det!
Men nu sitter jag här, och ska ta lite semester. Jobbväskan ska ställas in på kontoret och almanackan ska inte med på planet i morgon. Visst har jag bokat in några jobbdagar under sommaren, framförallt måste vi göra klart höstens rekryteringar och jag måste skriva min uppgift på Rektorsprogrammet, men inte under de kommande två veckorna. Jag tänker att aktiviteten även här kommer att vara rätt låg under sommaren. Det gäller att koppla av och bort. Att inte alltid vara tillgänglig för att faktiskt också orka med till hösten. Jag älskar mitt jobb, jag jobbar gärna och mycket, men nu är det dags för lite paus!
Så ska ni tänka alla som arbetar inom förskolan och skola. Ni behöver sluta tänka på jobbet för att vara som bäst när det gäller. Jag vill ha välmående personal som är sugna på ett nytt år tillsammans med mig, och då gäller det att ha semester, koppla av och bort. Fylla på med upplevelser, vila, vänner, familj och annat som man mår bra av och får energi av. Den ska vi lagra i minnet och ta fram när hösten kommer mörk och grå.
Men tills dess är det långt!
Ha en härlig sommar! Njut av semestern! Den är ni väl värda, som jobbar och sliter med allas vår framtid mest hela tiden annars!
Har försökt att uppdatera mailboxen, attesterat fakturor, skickat mail med lite delegerade uppgifter, sommarbreven är skrivna och ja nu närmar det sig semester. Med stormsteg. Är jag klar då? Nopp... inte alls. Har tjänster som inte är tillsatta inför hösten. Jag har inte fått alla ramar inför nästa års budget. Jag har inte skrivit kalendariet. Jag har inte... Eller vänta nu! Jag har gjort massor, men inte hunnit allt! Blir man då någonsin klar? Nej förmodligen inte och det finns tid även i augusti tänker jag. Även en skolledare behöver bryta och säga/tänka att jag får vara nöjd med det som jag hann och inte fokusera så mycket på det som inte blev gjort.
Vi har ett gränslöst uppdrag och i den lilla organisationen är det så många olika delar som ska falla på plats in i det sista. Beställningar av möbler till personalrummet varvas med överklaganden till förvaltningsrätten. Helt enkelt vardag. Många vill ha svar på just sina frågor, ingen är mindre viktig, för för alla är just detta avgörande och av betydelse just nu för att komma vidare. Respekt för det!
Men nu sitter jag här, och ska ta lite semester. Jobbväskan ska ställas in på kontoret och almanackan ska inte med på planet i morgon. Visst har jag bokat in några jobbdagar under sommaren, framförallt måste vi göra klart höstens rekryteringar och jag måste skriva min uppgift på Rektorsprogrammet, men inte under de kommande två veckorna. Jag tänker att aktiviteten även här kommer att vara rätt låg under sommaren. Det gäller att koppla av och bort. Att inte alltid vara tillgänglig för att faktiskt också orka med till hösten. Jag älskar mitt jobb, jag jobbar gärna och mycket, men nu är det dags för lite paus!
Så ska ni tänka alla som arbetar inom förskolan och skola. Ni behöver sluta tänka på jobbet för att vara som bäst när det gäller. Jag vill ha välmående personal som är sugna på ett nytt år tillsammans med mig, och då gäller det att ha semester, koppla av och bort. Fylla på med upplevelser, vila, vänner, familj och annat som man mår bra av och får energi av. Den ska vi lagra i minnet och ta fram när hösten kommer mörk och grå.
Men tills dess är det långt!
Ha en härlig sommar! Njut av semestern! Den är ni väl värda, som jobbar och sliter med allas vår framtid mest hela tiden annars!
fredag 6 juni 2014
Upploppet
Så fick vi en extra ledig dag och det kan nog behövas inför den stundande veckan. Mycket ska hinnas med innan vi säger välkommen Sommarlov på torsdag kväll. Åk 9 avslutar vi med tillsammans på onsdag redan!
Vi lägger mycket fokus på hur skönt det ska bli att vara ledig, och allt som man planerar att göra, men det är inte alla elever som ser fram emot det där sommarlovet. När man inte kan göra allt det som kompisarna pratar om. När man vet att man kommer vara ensam en hel del för mamma och pappa måste jobba. När man vet att det faktiskt är gott att gå till skolan varje dag och få träffa sina lärare och kompisar i rutiner man trivs med och mår gott av, men nu är det paus ganska många veckor. Jag tror att vi måste tänka oss för lite mer när vi pratar om hur skönt det kommer bli med sommarlov och hur skönt det ska bli att slippa skolan, för alla är det inte positivt.
Jag ser fram emot sommaren och semestern. Jag vet att det stundar en resa till Kroatien, men också en hel del oplanerade dagar som jag hoppas få tillbringa med familj och vänner och skapa minnen tillsammans. Men jag ser också fram emot augusti. När nästa läsår står för dörren. När vi har gjort en del ombyggnationer på skolan, en del omorganisationer som jag tror kommer bli en förstärkning på de flesta håll, när vi är taggade inför vår IKT-satsning tillsammans med Lin Education och när vi ska delta i utprovningen av Läslyftet. När vi åker på lägerskola med Åk 6, till Berlin med Åk 9 och övernattar på skolan med Åk 3, innan det ens är jullov. När vi återigen får möta eleverna och ta tillvara på deras lust och nyfikenhet att lära, tillsammans med andra och utmanas mot nya mål.
Visst, det sak bli skönt med semester, men verkligen; Välkommen augusti. Men innan dess tar vi oss in på upploppet. Vi kör "Bryggan" i våra nya grupper inför hösten, vi deltar i M8:s fotbollsturnering, vi städar och röjer och vi förbereder oss för skolavslutningar vi sent ska glömma!
Vi lägger mycket fokus på hur skönt det ska bli att vara ledig, och allt som man planerar att göra, men det är inte alla elever som ser fram emot det där sommarlovet. När man inte kan göra allt det som kompisarna pratar om. När man vet att man kommer vara ensam en hel del för mamma och pappa måste jobba. När man vet att det faktiskt är gott att gå till skolan varje dag och få träffa sina lärare och kompisar i rutiner man trivs med och mår gott av, men nu är det paus ganska många veckor. Jag tror att vi måste tänka oss för lite mer när vi pratar om hur skönt det kommer bli med sommarlov och hur skönt det ska bli att slippa skolan, för alla är det inte positivt.
Jag ser fram emot sommaren och semestern. Jag vet att det stundar en resa till Kroatien, men också en hel del oplanerade dagar som jag hoppas få tillbringa med familj och vänner och skapa minnen tillsammans. Men jag ser också fram emot augusti. När nästa läsår står för dörren. När vi har gjort en del ombyggnationer på skolan, en del omorganisationer som jag tror kommer bli en förstärkning på de flesta håll, när vi är taggade inför vår IKT-satsning tillsammans med Lin Education och när vi ska delta i utprovningen av Läslyftet. När vi åker på lägerskola med Åk 6, till Berlin med Åk 9 och övernattar på skolan med Åk 3, innan det ens är jullov. När vi återigen får möta eleverna och ta tillvara på deras lust och nyfikenhet att lära, tillsammans med andra och utmanas mot nya mål.
Visst, det sak bli skönt med semester, men verkligen; Välkommen augusti. Men innan dess tar vi oss in på upploppet. Vi kör "Bryggan" i våra nya grupper inför hösten, vi deltar i M8:s fotbollsturnering, vi städar och röjer och vi förbereder oss för skolavslutningar vi sent ska glömma!
fredag 30 maj 2014
Känslan av att få göra klart
Jag läser allt för (?) många uppdateringar idag som handlar om trädgård, bad, sol och glass. Själv har jag tillbringat dagen på insidan, framför datorn, men i alla fall hemma. Min tillfredsställelse idag är att få bocka av och göra klart. Rättvist? Många skulle säga nej direkt, men jag kan nästan sträcka mig till Ja. För känslan av tillfredsställelse finns hos båda parter i detta.
Visst skulle det varit bättre om denna dag kunde kompats ut och helgen varit en dag längre, men tiden har inte varit på min sida under våren. Då är det riktigt skönt att kunna göra klart, bocka av för att sedan så småningom också kunna ta ledigt, med en gó känsla i magen!
Jag tror att detta är en stress som inte är bra för någon. Att inte vara klar, alltid något mer man skulle ha gjort. Eller kunnat göra. Men vi ska också vara nöjda över det som vi gör och inte fokusera allt för mycket på det som vi inte gör. Vem mår gott av det? Givetvis är det i ett yrke som har med människor att göra svårt att ha känslan av att vara klar, men vi kanske än mer ska skapa känslan av att vara nöjd. Att ha gjort så gott som vi kunde med de förutsättningar vi faktiskt hade. Och jag är övertygad om att vi dessutom gjorde det riktigt bra för det alla mesta!
Jag är strax klar med dagen lista, två små saker kvar, ett veckobrev samt lite attestering. Sedan är det färdigjobbat för denna veckan. Och jag går på helg med en nöjd känsla i magen!
Visst skulle det varit bättre om denna dag kunde kompats ut och helgen varit en dag längre, men tiden har inte varit på min sida under våren. Då är det riktigt skönt att kunna göra klart, bocka av för att sedan så småningom också kunna ta ledigt, med en gó känsla i magen!
Jag tror att detta är en stress som inte är bra för någon. Att inte vara klar, alltid något mer man skulle ha gjort. Eller kunnat göra. Men vi ska också vara nöjda över det som vi gör och inte fokusera allt för mycket på det som vi inte gör. Vem mår gott av det? Givetvis är det i ett yrke som har med människor att göra svårt att ha känslan av att vara klar, men vi kanske än mer ska skapa känslan av att vara nöjd. Att ha gjort så gott som vi kunde med de förutsättningar vi faktiskt hade. Och jag är övertygad om att vi dessutom gjorde det riktigt bra för det alla mesta!
Jag är strax klar med dagen lista, två små saker kvar, ett veckobrev samt lite attestering. Sedan är det färdigjobbat för denna veckan. Och jag går på helg med en nöjd känsla i magen!
söndag 25 maj 2014
Studieresa med våra Mästare
Tidigt i morgon ringer klockan för klockan sex går bussen mot Stockholm. Då ska eleverna i Åk 6 åka på Mästarårsresa till Stockholm, eller kalla det studieresa om ni vill. De är våra Mästare och de ska på resa, så :)
Under dagarna två ska vi tillsammans göra Skansen, stadsrundtur, Gröna Lund, Vasamuseet och ett besök på Riksdagen innan bussen vänder hemåt igen. För många är detta första gången i huvudstaden och det gör det hela än roligare tycker jag. Att vi från skolans sida kan erbjuda denna resa med detta innehåll. Det är just detta som är finessen också tycker jag. Att skolan är så mycket mer än fyra väggar med ett innehåll. Nog tusan kommer våra ungdomar lära sig och minnas bra mycket mer av denna resa än om de bara fick läsa sig till det samma. Givetvis ska de vara väl förberedda för det som de ska uppleva, och det vet jag att de är, men de kommer också kunna ta med sig så mycket mer tillbaka. Inte bara till skolan utan till livet. Vi utbildar inte bara för skolan, vi utbildar för framtiden. För det livslånga lärandet!
Nu ska även min väska packas, får inte glömma handduk och sängkläder. En kik på väderleksrapporten gör mig glad och jag kommer lägga mig med en skön känsla i kroppen. Det är så härligt att få vara en del av händelser/upplevelser som dessa i min roll som skolledare. Allt för ofta hör jag kollegor som kommer så långt ifrån, men där vill jag inte vara. Jag vill vara där det händer. Jag vill veta och uppleva, på egen hand, inte bara genom andra. Då blir man autentisk i sitt ledarskap och det strävar jag efter att vara, nu och framöver. Jag vill vara en del av det jag ska leda, på alla sätt. Detta sättet är en bonus!
Under dagarna två ska vi tillsammans göra Skansen, stadsrundtur, Gröna Lund, Vasamuseet och ett besök på Riksdagen innan bussen vänder hemåt igen. För många är detta första gången i huvudstaden och det gör det hela än roligare tycker jag. Att vi från skolans sida kan erbjuda denna resa med detta innehåll. Det är just detta som är finessen också tycker jag. Att skolan är så mycket mer än fyra väggar med ett innehåll. Nog tusan kommer våra ungdomar lära sig och minnas bra mycket mer av denna resa än om de bara fick läsa sig till det samma. Givetvis ska de vara väl förberedda för det som de ska uppleva, och det vet jag att de är, men de kommer också kunna ta med sig så mycket mer tillbaka. Inte bara till skolan utan till livet. Vi utbildar inte bara för skolan, vi utbildar för framtiden. För det livslånga lärandet!
Nu ska även min väska packas, får inte glömma handduk och sängkläder. En kik på väderleksrapporten gör mig glad och jag kommer lägga mig med en skön känsla i kroppen. Det är så härligt att få vara en del av händelser/upplevelser som dessa i min roll som skolledare. Allt för ofta hör jag kollegor som kommer så långt ifrån, men där vill jag inte vara. Jag vill vara där det händer. Jag vill veta och uppleva, på egen hand, inte bara genom andra. Då blir man autentisk i sitt ledarskap och det strävar jag efter att vara, nu och framöver. Jag vill vara en del av det jag ska leda, på alla sätt. Detta sättet är en bonus!
torsdag 22 maj 2014
Kompetensutvecklingsdag för förskolan
I skrivande stund sitter jag med min personal på förskolan och har kompetensutvecklingsdag tillsammans. Vi har precis skickat in vår anmälan till Grön Flagg, vi har valt våra fokusområden och handlingsplanen mejslas fram. Vi kommer att fokusera på områdena "Kretslopp", "Närmiljö" och "Livsstil och Hälsa". Det är alltid utveckling på gång!
Under dagen ska vi också samla ihop våra tankar kring vår reviderade språkplan och självfallet ska vi utvärdera året som gått och ta sikte på framtiden.
Under dagen så kommer vi också behöva fika, lunch och fint väder och detta är som tur är idag givna ingredienser. Efter lunch så kommer vi ha en samarbetsaktivitet hela gänget tillsammans!
Det är så viktigt att få dessa dagar tillsammans! Dels givetvis för alla diskussioner, men framförallt för det som sker emellan, vid fikat, på rasten, det informella.
Jag ser fram emot dagen, den har bara börjat, och tur är väl det!
Under dagen ska vi också samla ihop våra tankar kring vår reviderade språkplan och självfallet ska vi utvärdera året som gått och ta sikte på framtiden.
Under dagen så kommer vi också behöva fika, lunch och fint väder och detta är som tur är idag givna ingredienser. Efter lunch så kommer vi ha en samarbetsaktivitet hela gänget tillsammans!
Det är så viktigt att få dessa dagar tillsammans! Dels givetvis för alla diskussioner, men framförallt för det som sker emellan, vid fikat, på rasten, det informella.
Jag ser fram emot dagen, den har bara börjat, och tur är väl det!
söndag 18 maj 2014
En vecka går fort!
Inser att det är en vecka sedan förra inlägget, attans då! Det var inte riktigt den ambitionen jag hade, men så kan det bli. Just nu är en ganska jobbig månad i skolans värld tycker jag, förskolans också för den delen! Man ska avsluta och utvärdera, samtidigt som nästa års projekt, tjänstefördelning, budget etc ska ta form. En stundtals inte allt för enkel ekvation. Det blir lätt stressigt... Då är det skönt med helger som denna jag har haft nu Jag har umgåtts med vänner fina som få, "tagit hand om" min mamma under ett par timmar och grejat i trädgården tillsammans, inte satt någon klocka, umgåtts med sonen på tu man hand och sett honom kämpa i fotbollsmatch, städat huset tillsammans med mannen och nu sitter vi båda och tar sikte på veckan som kommer. En vecka att se fram emot!
Den innehåller många möten med eleven i fokus, ett antal anställningsintervjuer, föräldramöte, klasskonferenser, överlämning och grupper inför hösten på förskolan, ledningsgrupp och K-dag. Inte minst så ska jag redan i morgon få umgås med en av medlemmarna i min lärgrupp på rektorsprogrammet som ska skugga mig för en dag. Två veckor därefter är det min tur att skugga en annan av våra deltagare i gruppen. Vi har helt olika förutsättningar i våra verksamheter så det ska bli jättekul att få ge och ta!
Nu är det dags att avrunda kvällsjobbet och sjunka ner i soffan med den kära mannen, förmodligen se en film tillsammans. Ladda med energi med dem som betyder mest så att jag kan ge ännu lite till under veckan som kommer. Det är den bästa av världar!
Den innehåller många möten med eleven i fokus, ett antal anställningsintervjuer, föräldramöte, klasskonferenser, överlämning och grupper inför hösten på förskolan, ledningsgrupp och K-dag. Inte minst så ska jag redan i morgon få umgås med en av medlemmarna i min lärgrupp på rektorsprogrammet som ska skugga mig för en dag. Två veckor därefter är det min tur att skugga en annan av våra deltagare i gruppen. Vi har helt olika förutsättningar i våra verksamheter så det ska bli jättekul att få ge och ta!
Nu är det dags att avrunda kvällsjobbet och sjunka ner i soffan med den kära mannen, förmodligen se en film tillsammans. Ladda med energi med dem som betyder mest så att jag kan ge ännu lite till under veckan som kommer. Det är den bästa av världar!
måndag 12 maj 2014
Skuggning och reflektion
Idag har jag haft förmånen att ha besök på min skola. Av en person (M) som är med för att skugga mig som ledare, i vardagen, en vanlig måndag med allt vad det innebär. Jösses vad bra det är! Att få någon utifrån som ser saker som man gör omedvetet, på gott och ont. Jag hälsade till exempel med namn i morse till min personal; God Morgon Linda, helt utan att tänka mig för, men som gjorde att M uppfattade det som ett personligt möte och som betyder mycket mer än ett God Morgon, "bara". Det ska jag givetvis fortsätta med.
Vi har också reflekterar över skillnaden mellan att vara chef - rektor och ledare. Vi har pratat om saker vi såg i den intervju som skedde under dagen. Vi har reflekterat över elevärenden. Vi har upplevt en dag som innebar lite oväntade besök, spex-fotografering i Åk 9, ätit traditionell skollunch och vikten av att ha en god språklig förmåga för att vara duktig i matematik. Vi har suttit ner tillsammans med barnen på förskolan och pratat om de "hemska" djuren som var på besök och att de i morgon ska ge sig ut och samla skräp. En vanlig dag helt enkelt.
Jag tror att det är jätteviktigt att vi med regelbundenhet besöker varandras verksamheter, så väl skolledare som vår pedagogiska personal. Dock så kanske man behöver vara tydlig med vad det är vi vill observera och det blir mitt uppdrag att skapa en organisation för det, men jag tror ändock på idén. Det kollegiala lärandet, samtalet och reflektionen är underskattad! Vi får se vad det kan bli framöver.
Det är en dag som denna även i morgon och det ser jag fram emot. Detta är ren och skär kompetensutveckling och oerhört värdefull information jag kan få om mitt ledarskap. Tack M!
Vi har också reflekterar över skillnaden mellan att vara chef - rektor och ledare. Vi har pratat om saker vi såg i den intervju som skedde under dagen. Vi har reflekterat över elevärenden. Vi har upplevt en dag som innebar lite oväntade besök, spex-fotografering i Åk 9, ätit traditionell skollunch och vikten av att ha en god språklig förmåga för att vara duktig i matematik. Vi har suttit ner tillsammans med barnen på förskolan och pratat om de "hemska" djuren som var på besök och att de i morgon ska ge sig ut och samla skräp. En vanlig dag helt enkelt.
Jag tror att det är jätteviktigt att vi med regelbundenhet besöker varandras verksamheter, så väl skolledare som vår pedagogiska personal. Dock så kanske man behöver vara tydlig med vad det är vi vill observera och det blir mitt uppdrag att skapa en organisation för det, men jag tror ändock på idén. Det kollegiala lärandet, samtalet och reflektionen är underskattad! Vi får se vad det kan bli framöver.
Det är en dag som denna även i morgon och det ser jag fram emot. Detta är ren och skär kompetensutveckling och oerhört värdefull information jag kan få om mitt ledarskap. Tack M!
onsdag 7 maj 2014
Lite mer personligt
Min skola är en relativt liten skola. 130 elever från F-Åk 9, på ett ungefär. Min förskola är en relativt liten förskola. Två avdelningar med 35 barn, ungefär. Detta ger också mig ca 20 personal att ansvara för. Då tänker nog många, men Herregud vad bra hon har det och vad tid hon måste ha, till allt som ska göras.
Men...
På den lilla förskolan och skolan så har vi filosofin att vi har mycket fokus på ett väl fungerande samarbete med vårdnadshavare och vi träffar dem gärna, och ofta. Vi tänker i vårt holistiska synsätt också mycket på det sociala, samspelet och välmåendet. Vi tar vårt kompensatoriska uppdrag på stort allvar och försöker att kompensera de eventuella brister som kan finnas, så långt det är möjligt. För oss är relationer och värdeskapande viktigt och vi tror att trygga och välmående elever också presterar bättre.
Jag hoppas att de som arbetar inom förskola/skola ställer upp på tankarna ovan, men jag vill också påstå att är det något vi är riktigt bra på på Nya Skolan så är det just detta. Eleven i fokus, hela eleven, tidigt och ihållande. Vi ger oss inte, vi fortsätter att bry oss och vi står upp. Det tar tid, massor av tid, men det är klart att vartenda barn och elev är värd den tiden!
Det gör mig så ont när familjer med behov av olika slag slussas mellan olika instanser och där det tyvärr allt för ofta saknas en samordning och ett helhetsperspektiv. Det är alltid barnen som är förlorarna i detta.
Idag så har jag och min familj träffat "våra" barn som vi ska vara kontaktfamilj för, ett för oss helt nytt uppdrag. Spännande och kittlande, men framförallt så viktigt och betydelsefullt. Kanske också kan ses som en del av ett kompenserande uppdrag. Det handlar inte alls om att ta över, eller ställa till rätta, utan att just komplettera. Med tid framförallt.
Jag har inte massa tid över. Den tiden jag har till förfogande lägger jag på dem som betyder mest, barnen och eleverna. Vår framtid. Det handlar om detta fokus på jobbet, men kan också synas i uppdraget som ordförande i TIF, som ansvarig för Klassbollen i sonens klass eller som idag med starten som kontaktfamilj.
Jag har ikväll attesterat räkningar för mina två enheter och samordnat några sms för kommande vikariebehov. Det ger mig tid, det är det värt.
Men...
På den lilla förskolan och skolan så har vi filosofin att vi har mycket fokus på ett väl fungerande samarbete med vårdnadshavare och vi träffar dem gärna, och ofta. Vi tänker i vårt holistiska synsätt också mycket på det sociala, samspelet och välmåendet. Vi tar vårt kompensatoriska uppdrag på stort allvar och försöker att kompensera de eventuella brister som kan finnas, så långt det är möjligt. För oss är relationer och värdeskapande viktigt och vi tror att trygga och välmående elever också presterar bättre.
Jag hoppas att de som arbetar inom förskola/skola ställer upp på tankarna ovan, men jag vill också påstå att är det något vi är riktigt bra på på Nya Skolan så är det just detta. Eleven i fokus, hela eleven, tidigt och ihållande. Vi ger oss inte, vi fortsätter att bry oss och vi står upp. Det tar tid, massor av tid, men det är klart att vartenda barn och elev är värd den tiden!
Det gör mig så ont när familjer med behov av olika slag slussas mellan olika instanser och där det tyvärr allt för ofta saknas en samordning och ett helhetsperspektiv. Det är alltid barnen som är förlorarna i detta.
Idag så har jag och min familj träffat "våra" barn som vi ska vara kontaktfamilj för, ett för oss helt nytt uppdrag. Spännande och kittlande, men framförallt så viktigt och betydelsefullt. Kanske också kan ses som en del av ett kompenserande uppdrag. Det handlar inte alls om att ta över, eller ställa till rätta, utan att just komplettera. Med tid framförallt.
Jag har inte massa tid över. Den tiden jag har till förfogande lägger jag på dem som betyder mest, barnen och eleverna. Vår framtid. Det handlar om detta fokus på jobbet, men kan också synas i uppdraget som ordförande i TIF, som ansvarig för Klassbollen i sonens klass eller som idag med starten som kontaktfamilj.
Jag har ikväll attesterat räkningar för mina två enheter och samordnat några sms för kommande vikariebehov. Det ger mig tid, det är det värt.
måndag 5 maj 2014
En dag i verkligheten!
Idag så hade jag beviljat ledighet för en personal och vikarie var bokad. Den planen fungerade tills igår då vikarien blev sjuk...och ingen annan vikarie fanns att tillgå... så då bestämde jag mig för att boka om i min kalender och agera vikarie!
Det är ett häftigt mottagande när man ställer upp ledet utanför klassrummet och välkomnar Åk 2 till skolan och denna måndag, de inser att jag ska ha dem idag, och man ser leendet och glädjen hos dem. Då blir även mitt hjärta varmt och vi kör igång. Jag har för det mesta arbetat inom spannet 4-6 och till viss del också uppåt, så när man arbetar med de för mig små barnen är det med stor beundran över pedagogerna som gör detta dagligen. Inte sagt att det är lättare att undervisa de äldre eleverna än de små barnen, men det är annorlunda och för mig utmanande på ett annat sätt. Stort fokus på det sociala och omsorgen som då ska varvas med utmaningar och lärande. Jag är glad över att jag har ett och annat ess i rockärmen och tycker nog att dagen fungerar i det stora hela. Loggbok, matematik, läsning, rastvakt, lunch och ett besök i vår naturruta, man hinner mycket på en dag.
Detta är tid som man tar sig alldeles för sällan. Man måste som skolledare prioritera dessa besök för att vara närvarande och bli trovärdig som ledare. Dock så tittar jag i min kalender och tänker att det är mycket nu och att det blir bättre, jag vill så mycket mer än vad som just nu är möjligt. Det är en frustration i sig...
Men en eloge till min personal, både på förskolan och skolan, ni är grymma! Idag och alla andra dagar!
Det är ett häftigt mottagande när man ställer upp ledet utanför klassrummet och välkomnar Åk 2 till skolan och denna måndag, de inser att jag ska ha dem idag, och man ser leendet och glädjen hos dem. Då blir även mitt hjärta varmt och vi kör igång. Jag har för det mesta arbetat inom spannet 4-6 och till viss del också uppåt, så när man arbetar med de för mig små barnen är det med stor beundran över pedagogerna som gör detta dagligen. Inte sagt att det är lättare att undervisa de äldre eleverna än de små barnen, men det är annorlunda och för mig utmanande på ett annat sätt. Stort fokus på det sociala och omsorgen som då ska varvas med utmaningar och lärande. Jag är glad över att jag har ett och annat ess i rockärmen och tycker nog att dagen fungerar i det stora hela. Loggbok, matematik, läsning, rastvakt, lunch och ett besök i vår naturruta, man hinner mycket på en dag.
Detta är tid som man tar sig alldeles för sällan. Man måste som skolledare prioritera dessa besök för att vara närvarande och bli trovärdig som ledare. Dock så tittar jag i min kalender och tänker att det är mycket nu och att det blir bättre, jag vill så mycket mer än vad som just nu är möjligt. Det är en frustration i sig...
Men en eloge till min personal, både på förskolan och skolan, ni är grymma! Idag och alla andra dagar!
måndag 28 april 2014
Bedömning
Jag har idag haft förmånen att lyssna till Christian Lundahl som föreläste på Rektorsprogrammet. Temat var självfallet bedömning och med fokus på formativ bedömning. Han är en man full av klokskap och även om man kanske redan tänker mycket lika, är det skönt att höra det från någon som också har belägg för att det verkar vettigt, inte bara för att det känns bra i magen. Även om man oftast kommer långt med även det!
Vi pratade mycket om feedbackens betydelse. Oavsett vad vi tycker om formativ kontra summativ bedömning är ju väldigt lite svart eller vitt, det mesta ligger någonstans mitt i. Det vi kan konstatera att en elev som inte får relevant feedback, som inte vet vad hen ska göra med sitt resultat, stimuleras inte alls i sin utveckling. Ett "bra" ger lika lite som 18/20 om vi inte ger ett underlag till fortsättning. Våra elever måste veta vad de ska göra med sitt resultat och hur de kan påverka fortsättningen. De kan mycket väl vara nöjda, men det finns en fortsättning även i det. Det kan också vara så att de vill mer, och då måste vi stimulera dem i detta. Det är alla lärares ansvar och det är alla skolledares plikt att följa upp så att detta sker. För elevens skull!
En lärare behöver inte tvivla på sin kompetens. Man måste känna sig så trygg i sin profession så att resonemanget på lektionen, arbetet i gruppen, mailet med reflektioner, den muntliga redovisningen eller det skriftliga förhöret väger lika tungt. Vi bedömer hela tiden och vi gör det riktigt bra för det mesta, men vi måste våga stå för våra bedömningar som sker utanför de skriftliga proven också. Det är också så, säger Lundahl idag att av de lärare som rättar ett prov dag 1, så rättar/bedömer 58% annorlunda fyra månader senare. Så om det skriftliga provet väger tyngst, hur säker blir vår bedömning då, egentligen?
Bedömning är inte lätt och det ska inte vara det heller. Det är avvägningar och tolkningar hela tiden, ibland också snabba beslut. Men det är en del av lärarens uppdrag och vi ska vara riktigt bra på det. Jag tror att vi skolledare måste ta ett grepp inte bara om systematiken, utan också om hantverket. Vi måste våga visa hur vi anser att det ska gå till och tillsammans resonera kring gränsdragningar och tolkningar. Det är vår skyldighet.
Det var lite från dagens reflektion, det kommer mera framöver!
Vi pratade mycket om feedbackens betydelse. Oavsett vad vi tycker om formativ kontra summativ bedömning är ju väldigt lite svart eller vitt, det mesta ligger någonstans mitt i. Det vi kan konstatera att en elev som inte får relevant feedback, som inte vet vad hen ska göra med sitt resultat, stimuleras inte alls i sin utveckling. Ett "bra" ger lika lite som 18/20 om vi inte ger ett underlag till fortsättning. Våra elever måste veta vad de ska göra med sitt resultat och hur de kan påverka fortsättningen. De kan mycket väl vara nöjda, men det finns en fortsättning även i det. Det kan också vara så att de vill mer, och då måste vi stimulera dem i detta. Det är alla lärares ansvar och det är alla skolledares plikt att följa upp så att detta sker. För elevens skull!
En lärare behöver inte tvivla på sin kompetens. Man måste känna sig så trygg i sin profession så att resonemanget på lektionen, arbetet i gruppen, mailet med reflektioner, den muntliga redovisningen eller det skriftliga förhöret väger lika tungt. Vi bedömer hela tiden och vi gör det riktigt bra för det mesta, men vi måste våga stå för våra bedömningar som sker utanför de skriftliga proven också. Det är också så, säger Lundahl idag att av de lärare som rättar ett prov dag 1, så rättar/bedömer 58% annorlunda fyra månader senare. Så om det skriftliga provet väger tyngst, hur säker blir vår bedömning då, egentligen?
Bedömning är inte lätt och det ska inte vara det heller. Det är avvägningar och tolkningar hela tiden, ibland också snabba beslut. Men det är en del av lärarens uppdrag och vi ska vara riktigt bra på det. Jag tror att vi skolledare måste ta ett grepp inte bara om systematiken, utan också om hantverket. Vi måste våga visa hur vi anser att det ska gå till och tillsammans resonera kring gränsdragningar och tolkningar. Det är vår skyldighet.
Det var lite från dagens reflektion, det kommer mera framöver!
onsdag 23 april 2014
Ledarskap och utveckling
Idag har mestadelen av dagen och även ganska sen kväll ägnats tillsammans med ledningsgruppen och en processledare från Lin Education. Tanken är att vi tillsammans ska ta fram en utbildningsplan, ett slags mål och kravdokument för vår kommande IKT-satsning som ska göras tillsammans. Det är så viktigt att tillsammans tänka högt och fritt kring vad, hur och varför? Vart vill vi komma och hur ska det gå till? Vad är din roll som ledare och vilka krav ställer du på din personal? Varför gör vi just detta på just detta viset, just nu? Vilka förväntningar finns i organisationen och hur skapar vi en nyfikenhet OCH trygghet. Ska vi göra det lite långsamt och smyga på, eller allt på en och samma gång?
Dels så har vi enligt mig en grym processledare i sig, men vi har också gemensamt vänt och vritt på begrepp och uttryck. Vi har blivit utmanade och ifrågasatta. Allt för att vi själva ska landa och äga det som sker. TACK!
Det är så häftigt, stimulerande, utvecklande och roligt att få vara del av en utvecklingsprocess som man själv tror mycket på. Jag är så glad över att vi tar ett helhetsgrepp kring molntjänster, konceptet På Riktigt, en dela-kultur och framförallt en IKT-satsning utifrån ett pedagogiskt perspektiv. Vi vill ju något med detta och vi ser att vi har möjligheter att utveckla vår verksamhet än mer med hjälp av digitala verktyg och processer, om vi gör det med en struktur och tydlighet.
Jag är också så himla nöjd att vi så självklart tänker från förskola till Åk 9 och i detta all personal. Här är personalen på fritids lika viktig som matematikläraren på högstadiet. Om det nu fanns en känsla i något annat ;) Bara ett exempel på helheten!
Vår resa har bara börjat men jag är en stolt rektor/förskolechef som med nyfikenhet, entusiasm och skräckblandad förtjusning åtar mig utmaningen att vara en aktiv part av den satsning vi nu står inför. Vi öppnar upp och vi breddar. Kollegiet finns inte längre "bara" på Nya Skolan och lärandet tar nya former i sociala medier och andra arenor. Det är bara vi själva som sätter gränserna, men jag lovar att vi ska utmana oss själva och varandra till att våga ännu mer, för det är vi och våra elever värda! Det kommer bli så bra!
Dels så har vi enligt mig en grym processledare i sig, men vi har också gemensamt vänt och vritt på begrepp och uttryck. Vi har blivit utmanade och ifrågasatta. Allt för att vi själva ska landa och äga det som sker. TACK!
Det är så häftigt, stimulerande, utvecklande och roligt att få vara del av en utvecklingsprocess som man själv tror mycket på. Jag är så glad över att vi tar ett helhetsgrepp kring molntjänster, konceptet På Riktigt, en dela-kultur och framförallt en IKT-satsning utifrån ett pedagogiskt perspektiv. Vi vill ju något med detta och vi ser att vi har möjligheter att utveckla vår verksamhet än mer med hjälp av digitala verktyg och processer, om vi gör det med en struktur och tydlighet.
Jag är också så himla nöjd att vi så självklart tänker från förskola till Åk 9 och i detta all personal. Här är personalen på fritids lika viktig som matematikläraren på högstadiet. Om det nu fanns en känsla i något annat ;) Bara ett exempel på helheten!
Vår resa har bara börjat men jag är en stolt rektor/förskolechef som med nyfikenhet, entusiasm och skräckblandad förtjusning åtar mig utmaningen att vara en aktiv part av den satsning vi nu står inför. Vi öppnar upp och vi breddar. Kollegiet finns inte längre "bara" på Nya Skolan och lärandet tar nya former i sociala medier och andra arenor. Det är bara vi själva som sätter gränserna, men jag lovar att vi ska utmana oss själva och varandra till att våga ännu mer, för det är vi och våra elever värda! Det kommer bli så bra!
tisdag 22 april 2014
Sno eller dela?
Skolan säga ju vara en konservativ plats i samhället där man inte gärna förändrar och/eller delar med sig. Att lärare inte gärna samarbetar utan helst ser sig själv som bäste dräng. Man snor möjligtvis kollegors idéer och omvandlar dem aningens så att de blir ens egna, för inte delar man väl med sig?!
Jag ska erkänna att jag under mina år som lärare haft kollegor som gärna stängt dörren och dragit ner gardinerna för att skydda sig från insyn. Eller de som aldrig hade ärenden i EHT för då var man nog en sämre lärare, som misslyckades. Men detta är långt ifrån den entydiga bilden av skolan, eller läraren heller för den delen, det finns så mycket mer i skolan!
Visst har det också skett en stor förändring och synsättet har till viss del också förändrats. Arbetslagets styrka är idag en självklarhet, där har vi förskolan som en föregångare. Men bland det bästa som hänt är ändå öppenheten. Vi har öppna dörrar rent fysiskt i våra lokaler, men det är så mycket mer. Vi har öppna dörrar till våra kollegor och vi utvecklas gärna tillsammans i ett kollegialt lärande, vi ger och tar och tar arbetsplatsen framåt, tillsammans. Vi har öppna dörrar gentemot omvärlden. Det är idag oundvikligt att inte vara omvärldsorienterad när man arbetar inom förskola och skola. Vi har öppna dörrar gentemot alla de klassrum och kollegor som finns på Facebook, twitter, bloggar etc. Vilket kollegium! Vilket lärande! Vilka möjligheter!
Jag vill att vi än mer inte tänker att vi snor från någon annan, vi delar! Varför ska hjulet uppfinnas om och om igen, när någon annan redan gjort ett bra upplägg? Då kan vår tid och kompetens användas på ett bättre sätt, vi kan utveckla annat och andra! Jag vill ha en öppen och transparent organisation. Jag ser fram emot nästa läsår där vi än mer ska arbeta med enhetens helhet, från förskola till Åk 9. Där vi ska visa och lära av varandra, och tillsammans med varandra. Vi ska vara än mer öppna i vårt pedagogiska ledarskap och dela med oss av det som vi gör och tänker. I detta är det en fantastiskt förmån att kunna göra en IKT-resa tillsammans med Lin Education som tänker tillsammans med oss. Digitala verktyg, kompetensutveckling, På riktigt, Pluttra, molntjänster och en dela-kultur. Det kommer bli hur bra som helst och vi ska visa att nidbilden av skolan inte är sann, inte hos oss i alla fall.
Vi har slutat sno och börjat dela, och det ska vi göra än mer framöver. För vi är den lilla skolan med de stora ambitionerna och vår resa har precis börjat!
Jag ska erkänna att jag under mina år som lärare haft kollegor som gärna stängt dörren och dragit ner gardinerna för att skydda sig från insyn. Eller de som aldrig hade ärenden i EHT för då var man nog en sämre lärare, som misslyckades. Men detta är långt ifrån den entydiga bilden av skolan, eller läraren heller för den delen, det finns så mycket mer i skolan!
Visst har det också skett en stor förändring och synsättet har till viss del också förändrats. Arbetslagets styrka är idag en självklarhet, där har vi förskolan som en föregångare. Men bland det bästa som hänt är ändå öppenheten. Vi har öppna dörrar rent fysiskt i våra lokaler, men det är så mycket mer. Vi har öppna dörrar till våra kollegor och vi utvecklas gärna tillsammans i ett kollegialt lärande, vi ger och tar och tar arbetsplatsen framåt, tillsammans. Vi har öppna dörrar gentemot omvärlden. Det är idag oundvikligt att inte vara omvärldsorienterad när man arbetar inom förskola och skola. Vi har öppna dörrar gentemot alla de klassrum och kollegor som finns på Facebook, twitter, bloggar etc. Vilket kollegium! Vilket lärande! Vilka möjligheter!
Jag vill att vi än mer inte tänker att vi snor från någon annan, vi delar! Varför ska hjulet uppfinnas om och om igen, när någon annan redan gjort ett bra upplägg? Då kan vår tid och kompetens användas på ett bättre sätt, vi kan utveckla annat och andra! Jag vill ha en öppen och transparent organisation. Jag ser fram emot nästa läsår där vi än mer ska arbeta med enhetens helhet, från förskola till Åk 9. Där vi ska visa och lära av varandra, och tillsammans med varandra. Vi ska vara än mer öppna i vårt pedagogiska ledarskap och dela med oss av det som vi gör och tänker. I detta är det en fantastiskt förmån att kunna göra en IKT-resa tillsammans med Lin Education som tänker tillsammans med oss. Digitala verktyg, kompetensutveckling, På riktigt, Pluttra, molntjänster och en dela-kultur. Det kommer bli hur bra som helst och vi ska visa att nidbilden av skolan inte är sann, inte hos oss i alla fall.
Vi har slutat sno och börjat dela, och det ska vi göra än mer framöver. För vi är den lilla skolan med de stora ambitionerna och vår resa har precis börjat!
måndag 21 april 2014
Kompetensutveckling
I morgon är det dags för lärarna att ha en hel dag med kompetensutveckling. Under min egen tid som lärare så var det lite skräckblandad förtjusning över dessa dagar. Det fanns en tendens i en lite större kommun, att alla skulle göra samma saker, på alla skolor. Hmm, hur bra blev det? Visst var det politiska mål som skulle styra och uppdrag från förvaltningen likaså, men det är en förmån som lärarna har gentemot andra grupper, mer tid till kompetensutveckling. Och den ska vi vara rädd om! Det ska inte underskattas stunderna med kollegan i arbetslaget eller möjligheten till litteraturstudier, men vi ska inte bita oss själva i svansen genom att göra dessa dagar till städdagar eller flyttdagar eller ännu värre, kompbara dagar, då vi inte alls är på plats. Vilka signaler sänder det?!
Dock så är det viktigt att vi skolledare står upp för dessa dagars innehåll. Känner av vad som är på agendan och ligger rätt i tiden, styr lagom mycket mellan innehåll och egen tid etc. Det är ingen lätt ekvation och ibland känns det som att man balanserar på slak lina och hoppas det blir bra, men jag tror att morgondagen blir riktigt bra. Dels så behöver vi inte rätta oss efter alla andra, vi har vår agenda som vi förhåller oss till och planerar utifrån. Vi känner snabbt av hur vindarna blåser i personalgruppen och jag hoppas och tror personalen upplever en balans i dessa dagar I morgon kommer vi starta med det så viktiga kaffet och smörgåsen och tid till att prata om den lediga veckan och påskfirandet. Sedan är vi redo för att hela förmiddagen ägna oss åt Nya Skolans kommande satsningar på IKT tillsammans Lin Education, det kommer bli så bra! Lunch äter man på egen hand och eftermiddagen styr man tillsammans med sina kollegor i arbetslaget och vi är snart i hamn med första arbetsdagen efter långledigheten.
En viktig dag! En kompetensutvecklingsdag! Den tar vi vara på!
Dock så är det viktigt att vi skolledare står upp för dessa dagars innehåll. Känner av vad som är på agendan och ligger rätt i tiden, styr lagom mycket mellan innehåll och egen tid etc. Det är ingen lätt ekvation och ibland känns det som att man balanserar på slak lina och hoppas det blir bra, men jag tror att morgondagen blir riktigt bra. Dels så behöver vi inte rätta oss efter alla andra, vi har vår agenda som vi förhåller oss till och planerar utifrån. Vi känner snabbt av hur vindarna blåser i personalgruppen och jag hoppas och tror personalen upplever en balans i dessa dagar I morgon kommer vi starta med det så viktiga kaffet och smörgåsen och tid till att prata om den lediga veckan och påskfirandet. Sedan är vi redo för att hela förmiddagen ägna oss åt Nya Skolans kommande satsningar på IKT tillsammans Lin Education, det kommer bli så bra! Lunch äter man på egen hand och eftermiddagen styr man tillsammans med sina kollegor i arbetslaget och vi är snart i hamn med första arbetsdagen efter långledigheten.
En viktig dag! En kompetensutvecklingsdag! Den tar vi vara på!
tisdag 15 april 2014
Påsklov!
Även en skolledare behöver lite längre ledighet, tro det eller ej! I morgon ska jag fixa ett uppdrag i att hämta arbetsbyxor till min personal på förskolan och jag ska genomföra ett fackligt uppdrag för Lärarförbundet, men efter det så är det lunch med fin god vän på programmet. Efter mat i magen så ska tiden ägnas tillsammans med dem som betyder mest, familjen.
Jag har kommit fram till att personer som dränerar på energi faktiskt inte förtjänar en plats i min vardag. Jag har valt att omge mig av personer som ger mig något tillbaka. Det låter kanske krasst, men livet är för kort för att irritera sig på människor i sin omgivning som gör att man inte mår gott, eller hur? Det är inte så att jag raderat personer från min mobil, eller minskat mängden vänner på Fb till hälften (om det nu säger något om ens umgängeskrets), men jag värnar om de som verkligen betyder något. I det så kan man dock betyda väldigt mycket även om man inte ses så ofta. En del vänner träffar jag endast ett par gånger om året, andra flera gånger i veckan i olika sammanhang. Det är inte det som räknas. Det är relationen och förtroendet!
Ledigt för mig innebär inte att inte göra någonting alls, då skulle jag bli tokig. Men det innebär att vakna utan väckarklocka, äta frukost och läsa tidningen i lugn och ro. Att utan så många tider att passa i lagom tempo aktivera sig med allt ifrån trädgårdsarbete till bokläsning, eller vad man nu trivs med. Men det är Jag som sätter agendan för dagen, ingen annan. Denna paus och återhämtning behöver vi alla, i mer eller mindre utsträckning, men ingen klarar sig utan.
Så, Glad Påsk på er! Vi hörs igen om ett par dagar!
Jag har kommit fram till att personer som dränerar på energi faktiskt inte förtjänar en plats i min vardag. Jag har valt att omge mig av personer som ger mig något tillbaka. Det låter kanske krasst, men livet är för kort för att irritera sig på människor i sin omgivning som gör att man inte mår gott, eller hur? Det är inte så att jag raderat personer från min mobil, eller minskat mängden vänner på Fb till hälften (om det nu säger något om ens umgängeskrets), men jag värnar om de som verkligen betyder något. I det så kan man dock betyda väldigt mycket även om man inte ses så ofta. En del vänner träffar jag endast ett par gånger om året, andra flera gånger i veckan i olika sammanhang. Det är inte det som räknas. Det är relationen och förtroendet!
Ledigt för mig innebär inte att inte göra någonting alls, då skulle jag bli tokig. Men det innebär att vakna utan väckarklocka, äta frukost och läsa tidningen i lugn och ro. Att utan så många tider att passa i lagom tempo aktivera sig med allt ifrån trädgårdsarbete till bokläsning, eller vad man nu trivs med. Men det är Jag som sätter agendan för dagen, ingen annan. Denna paus och återhämtning behöver vi alla, i mer eller mindre utsträckning, men ingen klarar sig utan.
Så, Glad Påsk på er! Vi hörs igen om ett par dagar!
måndag 14 april 2014
Reflektion och analys
Nu är timmen sen och jag och andra borde slutat jobba för länge sedan. Haft en produktiv dag tillsammans med ledningsgruppen och fått mycket gjort, men det blir alltid det där som ska efterarbetas. Efter dagens möte blev det en stund i trädgården med Linda VS ogräset mellan plattorna, hittills känns det som 0-1, men skam den som ger sig. Avrundade dagen med möte i fotbollsklubben jag också är aktiv i. Även efter detta möte behöver man runda av, knyta ihop och summera. Och här sitter jag nu!
Jag vill inte på något sätt påvisa att det är synd om mig som är vaken vid datorn denna tid på dygnet, inte alls. Det är heller inte ett inlägg om hur mycket man arbetar som skolledare och/eller föreningsmänniska, utan mer en reflektion över att få runda av, summera, knyta ihop, innan man kan gå vidare.
Jag tror att vi i förskolan och skolans värld generellt är dåliga på det där med reflektion i samband med summeringen. Vi konstaterar hur det gick och är snabbt på väg mot nästa mål. Men jag är övertygad om att det är superviktigt med systematik. Att faktiskt fundera och analysera över VARFÖR det blev som det blev och vad vi kan lära av det. Handlar om allt ifrån utvärderingen av projektet, eller resultatet på NP, eller för delen också svaren i personalens arbetsmiljöenkäter. Vi måste ställa oss dessa reflekterande frågor, men också avsätta tid för att tillsammans med andra, och ibland på egen kammare, fundera. Jag tror faktiskt att vi många gånger biter oss själva i svansen, det där rusandet spar inte tid i slutändan, vi tenderar att göra om samma misstag flera gånger och då således behöva rätta till dem igen, och igen, och...Tiden du lägger på utvärdering och reflektion är superviktig!
Så även om jag tycker att vi är rätt duktiga på detta, så ska vi bli ännu bättre. Vårt väl fungerande kalendarium ska utvecklas till ett årshjul. Med helheter och tid för reflektion och analys. Vi måste ju veta vart vi är för att kunna bestämma vart vi ska!
Jag vill inte på något sätt påvisa att det är synd om mig som är vaken vid datorn denna tid på dygnet, inte alls. Det är heller inte ett inlägg om hur mycket man arbetar som skolledare och/eller föreningsmänniska, utan mer en reflektion över att få runda av, summera, knyta ihop, innan man kan gå vidare.
Jag tror att vi i förskolan och skolans värld generellt är dåliga på det där med reflektion i samband med summeringen. Vi konstaterar hur det gick och är snabbt på väg mot nästa mål. Men jag är övertygad om att det är superviktigt med systematik. Att faktiskt fundera och analysera över VARFÖR det blev som det blev och vad vi kan lära av det. Handlar om allt ifrån utvärderingen av projektet, eller resultatet på NP, eller för delen också svaren i personalens arbetsmiljöenkäter. Vi måste ställa oss dessa reflekterande frågor, men också avsätta tid för att tillsammans med andra, och ibland på egen kammare, fundera. Jag tror faktiskt att vi många gånger biter oss själva i svansen, det där rusandet spar inte tid i slutändan, vi tenderar att göra om samma misstag flera gånger och då således behöva rätta till dem igen, och igen, och...Tiden du lägger på utvärdering och reflektion är superviktig!
Så även om jag tycker att vi är rätt duktiga på detta, så ska vi bli ännu bättre. Vårt väl fungerande kalendarium ska utvecklas till ett årshjul. Med helheter och tid för reflektion och analys. Vi måste ju veta vart vi är för att kunna bestämma vart vi ska!
onsdag 9 april 2014
Nu duggar det tätt
Förslagen om skolan duggar nu tätt, så även i dag när vårproppen presenterades från nuvarande styre. Visst var det fokus på skolan. Men jag saknar helhetsperspektivet. Vi pratar inte alls lika mycket om de andra delarna av systemet, förskola och fritids. Enskilda förslag presenteras utan att man tagit hänsyn till att andra delar av utbildningssystemet drabbas eller inte kompenseras. Hmm, jag tror väl ändå någonstans att det är viktigt att se just helheten. Helheten från förskola till högskola/universitet och vuxenutbildning. Helheten utifrån elevens hela dag, tex skola och fritids. Helhet utifrån att det också är oerhört viktigt med andra kompetenser i skolan utöver pedagogisk personal så som en väl fungerande elevhälsa. Helheten utifrån att det handlar om att se över innehållet i våra uppdrag för såväl den pedagogiska personalen som för skolledare. Helheten kan också bara levereras av professionen själva!
Förslagen kommer att fortsätta dugga tätt, valet är inte avgjort än på ett tag. Det som är positivt är ju att vi får upp våra frågor på agendan, vi måste dock också visa vilken väg vi ska gå och vad professionen tycker om vad som ska ske framöver. Vi måste ta tillbaka makten om tyckandet kring våra verksamheter!
Förslagen kommer att fortsätta dugga tätt, valet är inte avgjort än på ett tag. Det som är positivt är ju att vi får upp våra frågor på agendan, vi måste dock också visa vilken väg vi ska gå och vad professionen tycker om vad som ska ske framöver. Vi måste ta tillbaka makten om tyckandet kring våra verksamheter!
söndag 6 april 2014
Helgjobb?
Många med mig inom skolans värld ser nog söndagen lite som en arbetsdag. Man vill vara förberedd på veckan som kommer, oavsett om det handlar om samlingen, genomgången eller mötet som stundar. Är det något mail som behöver skickas, något material som ska läsas på eller har jag helt enkelt koll på läget?!
Jag tror att de flesta tyvärr inte ser denna tid. De ser inte det gränslösa uppdraget utan fokuserar på de tre veckornas ferieledighet på sommaren (tid som man arbetat in) och tror att lärarna allt som oftast slutar när eleverna slutar. Vad gör banken efter klockan tre? Varför har vi inte samma dystra debatt om hurvida bankmännen gör sitt jobb eller inte? Jag menar absolut inte att de INTE skulle göra det, det är jag helt säker på, men många undrar vad lärarna gör när eleverna har gått hem. Planerar, efterarbetar, föräldrakontakter, samtal, dokumentation, rättning etc sker när eleverna gått hem, eller på söndagar...
Jag tror att nästan alla som arbetar med människor, inom vård, skola och omsorg, har ett mer eller mindre gränslöst uppdrag. När jag fredagshandlade passade jag också på att handla nya rastleksaker till skolan så att det ska finnas på måndag. När jag ser vad som kommer på TV ikväll så fastnar jag på det som handlar om skolan. När jag står och pratar med folk vid sidan om fotbollsplan idag och hör ryktas om bollar som är andrasortering, tänker jag direkt att de duger åt skolan även om de inte duger åt träningarna. Det är inte synd om mig, jag är inget offer, men jag lever i ett gränslöst uppdrag och kan bli så less när folk tycker att lärarna, och för den delen säkerligen också skolledare, borde arbeta mer, för de verkar ju ha det så bra mest hela tiden.
Nu är det söndag kväll och min dator ska stängas av. Mailen är kollad och agendan likaså. Morgonmötet i morgon är förberett och några mail är skickade. Väskan är packad och jag är redo för ännu en vecka i förskolans och skolans värld. Den bästa av världar. Den värld där morgondagens framtid finns och utvecklas. Där duktiga pedagoger utmanar och utmanas för att leda och ledas, mot mål som vi egentligen vet väldigt lite om. För vem kan egentligen säga vilka förmågor och kunskaper som blir viktiga i framtiden?! Möten med tuffa innehåll kommer att blandas med härliga kramar och varma skratt. Eleverna i Åk 3, 6 och 9 kommer göra Nationella Prov under veckan och barnen i förskolan ska gå till skogen. Och jag får vara mitt i, härligt!
Jag tror att de flesta tyvärr inte ser denna tid. De ser inte det gränslösa uppdraget utan fokuserar på de tre veckornas ferieledighet på sommaren (tid som man arbetat in) och tror att lärarna allt som oftast slutar när eleverna slutar. Vad gör banken efter klockan tre? Varför har vi inte samma dystra debatt om hurvida bankmännen gör sitt jobb eller inte? Jag menar absolut inte att de INTE skulle göra det, det är jag helt säker på, men många undrar vad lärarna gör när eleverna har gått hem. Planerar, efterarbetar, föräldrakontakter, samtal, dokumentation, rättning etc sker när eleverna gått hem, eller på söndagar...
Jag tror att nästan alla som arbetar med människor, inom vård, skola och omsorg, har ett mer eller mindre gränslöst uppdrag. När jag fredagshandlade passade jag också på att handla nya rastleksaker till skolan så att det ska finnas på måndag. När jag ser vad som kommer på TV ikväll så fastnar jag på det som handlar om skolan. När jag står och pratar med folk vid sidan om fotbollsplan idag och hör ryktas om bollar som är andrasortering, tänker jag direkt att de duger åt skolan även om de inte duger åt träningarna. Det är inte synd om mig, jag är inget offer, men jag lever i ett gränslöst uppdrag och kan bli så less när folk tycker att lärarna, och för den delen säkerligen också skolledare, borde arbeta mer, för de verkar ju ha det så bra mest hela tiden.
Nu är det söndag kväll och min dator ska stängas av. Mailen är kollad och agendan likaså. Morgonmötet i morgon är förberett och några mail är skickade. Väskan är packad och jag är redo för ännu en vecka i förskolans och skolans värld. Den bästa av världar. Den värld där morgondagens framtid finns och utvecklas. Där duktiga pedagoger utmanar och utmanas för att leda och ledas, mot mål som vi egentligen vet väldigt lite om. För vem kan egentligen säga vilka förmågor och kunskaper som blir viktiga i framtiden?! Möten med tuffa innehåll kommer att blandas med härliga kramar och varma skratt. Eleverna i Åk 3, 6 och 9 kommer göra Nationella Prov under veckan och barnen i förskolan ska gå till skogen. Och jag får vara mitt i, härligt!
torsdag 3 april 2014
Barnet/Eleven i fokus
Rastleksaker, tjänstefördelning, inköp av prylar inom IKT, samtal med orolig förälder, studiebesök, bedömning, mail, telefon, brev, lönerapporter, attestering, elevhälsa, socialtjänsten, förhandling i rätten, jag listan kan göras lång på vad en skolledare sysslar med på dagarna. Men mitt i allt detta så finns det barn och elever, det viktigaste av allt. Det får man inte glömma i vardagens hektiska tempo. Vem är man där för?!
Det handlar så mycket om att inte fastna mitt i, för man ska samtidigt ha fokus framåt. Du ska ligga steget före i smått och lite större och vilja driva och utveckla. Men självfallet är nuet, precis nu, också viktigt. Det lilla barnets behov av omsorg eller en stunds utbyte i ett samtal i en lek, likväl som det större barnets syn på skolan och risken att inte få med sig alla betyg vid terminens slut. Ibland kan känslan av att man trampar vatten med näsan precis ovanför vattenytan infinna sig, men så möts man av det där leendet, den där kommentaren, den där kramen eller klappen på axeln och så flyter man som en kork igen!
Dock så tror jag att vi alldeles för många gånger inte kommer ihåg att uppskatta varandra och varandras jobb, och att säga det. Allt vi gör handlar om barnet/eleven i fokus, på ett eller annat sätt. Vi gör vårt jobb allt som oftast riktigt bra, men hur ofta säger vi det till varandra? I arbetsrummet, i korridoren, på skolgården, i tamburen eller i personalrummet? Bra jobbat i dag med just det barnet eller den eleven. Bra bemötande gentemot just den föräldern. Tack för din lösningsfokuserade inställning! Tack för god mat! Bra gjort i konflikten mellan eleverna. Bra gjort!
Veckorna och för den delen ibland också dagarna går likt en berg-o-dalbana upp och ner och i ett rasande tempo. Jag är glad att få vara en del av tåget och sitter gärna i främre vagn, men hoppar också gärna bak och åker med. Det är utvecklande att utveckla och utvecklas tillsammans.
Sträck på er! Idag har ni haft barnet/eleven i fokus mest hela dagen och ni har gjort det riktigt bra!
Det handlar så mycket om att inte fastna mitt i, för man ska samtidigt ha fokus framåt. Du ska ligga steget före i smått och lite större och vilja driva och utveckla. Men självfallet är nuet, precis nu, också viktigt. Det lilla barnets behov av omsorg eller en stunds utbyte i ett samtal i en lek, likväl som det större barnets syn på skolan och risken att inte få med sig alla betyg vid terminens slut. Ibland kan känslan av att man trampar vatten med näsan precis ovanför vattenytan infinna sig, men så möts man av det där leendet, den där kommentaren, den där kramen eller klappen på axeln och så flyter man som en kork igen!
Dock så tror jag att vi alldeles för många gånger inte kommer ihåg att uppskatta varandra och varandras jobb, och att säga det. Allt vi gör handlar om barnet/eleven i fokus, på ett eller annat sätt. Vi gör vårt jobb allt som oftast riktigt bra, men hur ofta säger vi det till varandra? I arbetsrummet, i korridoren, på skolgården, i tamburen eller i personalrummet? Bra jobbat i dag med just det barnet eller den eleven. Bra bemötande gentemot just den föräldern. Tack för din lösningsfokuserade inställning! Tack för god mat! Bra gjort i konflikten mellan eleverna. Bra gjort!
Veckorna och för den delen ibland också dagarna går likt en berg-o-dalbana upp och ner och i ett rasande tempo. Jag är glad att få vara en del av tåget och sitter gärna i främre vagn, men hoppar också gärna bak och åker med. Det är utvecklande att utveckla och utvecklas tillsammans.
Sträck på er! Idag har ni haft barnet/eleven i fokus mest hela dagen och ni har gjort det riktigt bra!
söndag 30 mars 2014
Sommartid
Tycker kanske att klockan ringer lite tidigare än vad som känns OK en måndag som denna, men vad gör väl det? Väl framme på jobbet så möts man av glada leenden och ett "God morgon" från flera elever. Väl inne på skolan blir det kramar av de allra yngsta och morgonmöte med personalen så att vi har koll på det gemensamma under veckan som stundar. Vi konstaterar att inte alla har koll på den nya tiden och i skrivande stund droppar det inte några, aningens för sent...
Hörde på radion i morse om arbetsförmedlarnas situation i vårt närområde. De klaga på lite tid med "kund", förändringar som inte förankras, att de får göra väldigt mycket som inte egentligen anses vara deras arbetsuppgifter och framförallt att det sociala ansvaret tagit allt större del av deras vardag. Detta gjorde tyvärr att allt fler valde att sluta sina arbeten och söka sig till andra sektorer. Det som är väldigt tragiskt är att denna kvinna inte ens vågade gå ut med sitt eget namn och man hade förvrängt hennes röst, för hon var orolig över vad hennes chef/ledning skulle kunna vidta för åtgärder.
Det finns ingen arbetsplats eller organisation som är så fulländad att det inte kan bli bättre. Utveckling sker genom konstruktiv kritik bland annat. Diskussioner som ovanstående måste alla kunna föra med varandra för att också lösa problemen och arbeta tillsammans mot en bättre arbetsplats med schyssta villkor. Det slår mig också att detta mycket väl skulle kunna handla om skolan. Lärarna upplever precis samma saker som arbetsförmedlaren. Skolledarna upplever framförallt att man har alldeles för många anställda under sig, att budget i många fall går före mål och att det tas tid till massa annat som gör att man inte hinner med det pedagogiska ledarskapet.
Vi går mot sommartid och många längtar så klart efter semestern. Den där resan, eller den där kvällen tillsammans med vänner eller familj, men allra helst den där dagen utan krav, måsten och tider att passa. Inget är väl så skönt som att vakna utan väcklarklocka och vid titten ut genom fönstret konstatera att det verkar bli en fin dag idag. Frukosten äts i lugn och ro på altanen och dagens planer tar form. Kanske packas det en badväska och stranden blir målet, men det kan också bli en hemmadag med en god bok och lite lek i vattenspridaren.
Tycker egentligen att det här med att ställa om klockan två gånger om året är en ganska knasig idé, men med semester i sikte så kanske det där med sommartid inte är så dumt trots allt ;)
Hörde på radion i morse om arbetsförmedlarnas situation i vårt närområde. De klaga på lite tid med "kund", förändringar som inte förankras, att de får göra väldigt mycket som inte egentligen anses vara deras arbetsuppgifter och framförallt att det sociala ansvaret tagit allt större del av deras vardag. Detta gjorde tyvärr att allt fler valde att sluta sina arbeten och söka sig till andra sektorer. Det som är väldigt tragiskt är att denna kvinna inte ens vågade gå ut med sitt eget namn och man hade förvrängt hennes röst, för hon var orolig över vad hennes chef/ledning skulle kunna vidta för åtgärder.
Det finns ingen arbetsplats eller organisation som är så fulländad att det inte kan bli bättre. Utveckling sker genom konstruktiv kritik bland annat. Diskussioner som ovanstående måste alla kunna föra med varandra för att också lösa problemen och arbeta tillsammans mot en bättre arbetsplats med schyssta villkor. Det slår mig också att detta mycket väl skulle kunna handla om skolan. Lärarna upplever precis samma saker som arbetsförmedlaren. Skolledarna upplever framförallt att man har alldeles för många anställda under sig, att budget i många fall går före mål och att det tas tid till massa annat som gör att man inte hinner med det pedagogiska ledarskapet.
Vi går mot sommartid och många längtar så klart efter semestern. Den där resan, eller den där kvällen tillsammans med vänner eller familj, men allra helst den där dagen utan krav, måsten och tider att passa. Inget är väl så skönt som att vakna utan väcklarklocka och vid titten ut genom fönstret konstatera att det verkar bli en fin dag idag. Frukosten äts i lugn och ro på altanen och dagens planer tar form. Kanske packas det en badväska och stranden blir målet, men det kan också bli en hemmadag med en god bok och lite lek i vattenspridaren.
Tycker egentligen att det här med att ställa om klockan två gånger om året är en ganska knasig idé, men med semester i sikte så kanske det där med sommartid inte är så dumt trots allt ;)
onsdag 26 mars 2014
Lära av och tillsammans med andra
Hej!
Idag har jag varit på studiebesök i Varberg. Detta anordnades av Varbergs kommun och Lin Education tillsammans. Varbergs kommun var tidigt ute med att tänka 1-1 och ta ett omtag kring hela kommunens skolor och hade politiker som ville satsa mycket pengar och sikta långsiktigt. Vi fick ta del av deras process, fördelar, nackdelar, att tänka på etc; Tack för det! Många av oss är ju i process och investeringar och hur vet man att man fattar rätt beslut om framtiden?! Eftermiddagen ägnades åt studiebesök inom respektivr verksamhetsområde man är verksam i. Jag valde denna gång grundskola och inspirerades av lärarna i F-klass som bygger hela sitt arbete kring en blogg, av eleverna i Åk4 som visade sitt arbete med 1-1 med ipads och av en lärare som startat ett arbete med På riktigt.
Jag kan inte låta bli att knyta an till delar-kulturen och vikten av att lära av och tillsammans med andra. Vilka nätverk dagens lärare och skolledare har tillgång till, inte minst i bloggar, sociala medier och andra digitala verktyg där man delar och utvecklas tillsammans. Bort måste principen om att själv är bästa dräng och syster duktig som ska klara allt själv, varför? Ingen tjänar på denna inställning, allra minst vår framtid, barnen och eleverna. Det är dock viktigt tänker jag att vi skolledare försöker att visa vägen, ha intresse av processen och utvecklingen, att vilja och skapa möjligheter, tillsammans.
Allt handlar inte om IKT givetvis. Det handlar lika mycket om frågor som sambedömning, kollegialt lärande etc. En kultur som vi skolledare måste visa att vi vill ha, uppmuntrar och möjliggör. Förskolan och skolan är full av kloka människor som gärna vill utvecklas, men det gäller att någon är kapten på skutan och försöker att hålla någorlunda kurs. Visst kan vi vika av stundtals, men någon/några ska ansvara för att man då kommer tillbaka till det som är beslutat och återtar kursen mot målet.
Jag är så glad över den utveckling som vi är en del av. Jag är så glad över att jag omges av pedagoger och annan personal som vill utvecklas tillsammans med andra. Som vet att ensam inte är stark och visar hur bra det blir när man arbetar tillsammans. Inget lag är starkare än den svagaste länken.
Göteborgs avtal är en del som gör det möjligt, att ta ett steg till, mot framtiden, som vi egentligen inte vet något om, men som vi ska ta sikte på med kloka val och investeringar. Ett skolavtal med Googles visar måhända vägen för några av oss?!
Idag har jag varit på studiebesök i Varberg. Detta anordnades av Varbergs kommun och Lin Education tillsammans. Varbergs kommun var tidigt ute med att tänka 1-1 och ta ett omtag kring hela kommunens skolor och hade politiker som ville satsa mycket pengar och sikta långsiktigt. Vi fick ta del av deras process, fördelar, nackdelar, att tänka på etc; Tack för det! Många av oss är ju i process och investeringar och hur vet man att man fattar rätt beslut om framtiden?! Eftermiddagen ägnades åt studiebesök inom respektivr verksamhetsområde man är verksam i. Jag valde denna gång grundskola och inspirerades av lärarna i F-klass som bygger hela sitt arbete kring en blogg, av eleverna i Åk4 som visade sitt arbete med 1-1 med ipads och av en lärare som startat ett arbete med På riktigt.
Jag kan inte låta bli att knyta an till delar-kulturen och vikten av att lära av och tillsammans med andra. Vilka nätverk dagens lärare och skolledare har tillgång till, inte minst i bloggar, sociala medier och andra digitala verktyg där man delar och utvecklas tillsammans. Bort måste principen om att själv är bästa dräng och syster duktig som ska klara allt själv, varför? Ingen tjänar på denna inställning, allra minst vår framtid, barnen och eleverna. Det är dock viktigt tänker jag att vi skolledare försöker att visa vägen, ha intresse av processen och utvecklingen, att vilja och skapa möjligheter, tillsammans.
Allt handlar inte om IKT givetvis. Det handlar lika mycket om frågor som sambedömning, kollegialt lärande etc. En kultur som vi skolledare måste visa att vi vill ha, uppmuntrar och möjliggör. Förskolan och skolan är full av kloka människor som gärna vill utvecklas, men det gäller att någon är kapten på skutan och försöker att hålla någorlunda kurs. Visst kan vi vika av stundtals, men någon/några ska ansvara för att man då kommer tillbaka till det som är beslutat och återtar kursen mot målet.
Jag är så glad över den utveckling som vi är en del av. Jag är så glad över att jag omges av pedagoger och annan personal som vill utvecklas tillsammans med andra. Som vet att ensam inte är stark och visar hur bra det blir när man arbetar tillsammans. Inget lag är starkare än den svagaste länken.
Göteborgs avtal är en del som gör det möjligt, att ta ett steg till, mot framtiden, som vi egentligen inte vet något om, men som vi ska ta sikte på med kloka val och investeringar. Ett skolavtal med Googles visar måhända vägen för några av oss?!
måndag 24 mars 2014
Läxläsning
Jag kom hem från jobbet och möts av sonen på 10 år med matteläxa som varken han eller pappan förstår. Jag kikar på den och visar på hur man med hjälp av en algoritm kan lösa uppgifterna. Båda grabbarna konstaterar att det är tur att mamman också är mattelärare och har viss insikt i dessa upplägg. Vi konstaterar också att det många gånger är så att barnen och föräldrarna har olika sätt att komma fram till uppgiftens svar, framförallt inom matematiken, och vilken frustration detta kan innebära.
Jag är övertygad om att vi kan undvika många konflikter om fler vuxna visste HUR de skulle förklara, den didaktiska ådran är inte alla förunnat. Det är skillnad på att kunna leverera ett svar och skapa en förståelse. Det är detta som skiljer lärarna åt från många av oss som också är föräldrar. (några av oss råkar vara båda två)
Detta är en bild av varför det är så viktigt att skapa så goda förutsättningar som möjligt så att lärarna får vara just lärare. Att de har tid att skapa förståelse och tillit. Att de kan möjliggöra sitt kompensatoriska uppdrag. Att skolan får de resurser som krävs för att skapa långsiktiga lösningar där alla elever får möjlighet att utvecklas utifrån sina möjligheter och förmågor. Där vi alla visar hur viktiga lärarna är. Som förklarar, undervisar, skapar förståelse, lär i relation med andra etc Som gör sitt allra bästa för att skapa så goda framtidsmedborgare som möjligt.
I detta så blir jag så trött på ämnesexamensbonusar, eller betyg i Åk 4, eller... Gör om gör rätt! Dessa snabba "lösningar" löser just ingenting och man undrar ju lite vad som kommer härnäst i kreativa lösningar kring skolan. (Skol)Valåret har bara börjat...
Jag är övertygad om att vi kan undvika många konflikter om fler vuxna visste HUR de skulle förklara, den didaktiska ådran är inte alla förunnat. Det är skillnad på att kunna leverera ett svar och skapa en förståelse. Det är detta som skiljer lärarna åt från många av oss som också är föräldrar. (några av oss råkar vara båda två)
Detta är en bild av varför det är så viktigt att skapa så goda förutsättningar som möjligt så att lärarna får vara just lärare. Att de har tid att skapa förståelse och tillit. Att de kan möjliggöra sitt kompensatoriska uppdrag. Att skolan får de resurser som krävs för att skapa långsiktiga lösningar där alla elever får möjlighet att utvecklas utifrån sina möjligheter och förmågor. Där vi alla visar hur viktiga lärarna är. Som förklarar, undervisar, skapar förståelse, lär i relation med andra etc Som gör sitt allra bästa för att skapa så goda framtidsmedborgare som möjligt.
I detta så blir jag så trött på ämnesexamensbonusar, eller betyg i Åk 4, eller... Gör om gör rätt! Dessa snabba "lösningar" löser just ingenting och man undrar ju lite vad som kommer härnäst i kreativa lösningar kring skolan. (Skol)Valåret har bara börjat...
onsdag 19 mars 2014
Att dela
När jag för ett antal år sedan startade min yrkesbana som lärare så fördes det en diskussion om hurvida man vid ombyggnationen av den skolan jag då arbetade på skulle ha glasrutor ut mot korridoren eller inte. Någon uttryckte då att om man valde den vägen så skulle också persienner eller rullgardiner vara ett måste, för man måste kunna stänga om sig och eleverna klarar inte av att koncentrera sig i den tänkta (lite öppnare) miljön.
Många som inte arbetar inom skolans värld har nog också bilden av den ensamma läraren som styr med järnhand över det egna klassrummet. Inte sällan fanns det en fröken som såg till att det fanns blommor i fönstren och gardiner likaså och det var inte en så öppen miljö. Läraren var relativt ensam om sitt hantverk och man hade "sina" elever som man undervisade.
Det är trots allt inte så länge sedan detta var mångas verklighet. Idag är det en helt annan. En miljö som jag trivs betydligt bättre i. Jag ska givetvis påpeka att exemplen ovan inte på något sätt är bilden av den gemene läraren, men de fanns.
Nu pratar vi om att dela. När skolan ska dela så handlar det till viss del om att dela ett ansvar, ett arbetsrum, ett antal elever, ett arbetslag, ett antal lokaler etc. Men framförallt så handlar det om att man har gått från individ till kollektiv. Där man förstår, prioriterar och vill, använda styrkan av att göra saker tillsammans och dela med sig! Det är framgången, ensam är inte stark.
Men att dela handlar också om det otroliga kollegium som finns världen över på diverse sociala arenor. Vi kan dela med oss av lärmiljöer, tips, idéer, lektionsplaneringar, bedömningsunderlag etc i så många olika sammanhang och ditt kollegie är helt plötsligt väldigt utvidgat. Filmer på youtube, vimeo, inlägg på twitter och facebook, bloggar från elever och pedagoger (och en del skolledare) ja utbudet är enormt. Det är också spännande att som rektor och förskolechef få vara del av en dela-kultur. Om vi tänker oss att vi VILL dela med varandra, i molntjänster eller andra alternativ, vilken utveckling!
Idag så har jag inspirerats av Lin Educations läromedel och lärmiljö På riktigt, du snackar vi dela-miljö. Både ur ett lärarperspektiv, men också ur ett elevperspektiv.
Skolan och eleverna tjänar på att dela. Vi har inget att vara rädda för. Det är grymt duktiga pedagoger som gör sitt allra bästa dag ut och dag in för att våra små och stora framtidsfrön ska få de bästa möjligheterna senare i livet.
Klart att vi ska dela! Lokaler, elever, kollegor, utmaningar, material och möjligheter!
Många som inte arbetar inom skolans värld har nog också bilden av den ensamma läraren som styr med järnhand över det egna klassrummet. Inte sällan fanns det en fröken som såg till att det fanns blommor i fönstren och gardiner likaså och det var inte en så öppen miljö. Läraren var relativt ensam om sitt hantverk och man hade "sina" elever som man undervisade.
Det är trots allt inte så länge sedan detta var mångas verklighet. Idag är det en helt annan. En miljö som jag trivs betydligt bättre i. Jag ska givetvis påpeka att exemplen ovan inte på något sätt är bilden av den gemene läraren, men de fanns.
Nu pratar vi om att dela. När skolan ska dela så handlar det till viss del om att dela ett ansvar, ett arbetsrum, ett antal elever, ett arbetslag, ett antal lokaler etc. Men framförallt så handlar det om att man har gått från individ till kollektiv. Där man förstår, prioriterar och vill, använda styrkan av att göra saker tillsammans och dela med sig! Det är framgången, ensam är inte stark.
Men att dela handlar också om det otroliga kollegium som finns världen över på diverse sociala arenor. Vi kan dela med oss av lärmiljöer, tips, idéer, lektionsplaneringar, bedömningsunderlag etc i så många olika sammanhang och ditt kollegie är helt plötsligt väldigt utvidgat. Filmer på youtube, vimeo, inlägg på twitter och facebook, bloggar från elever och pedagoger (och en del skolledare) ja utbudet är enormt. Det är också spännande att som rektor och förskolechef få vara del av en dela-kultur. Om vi tänker oss att vi VILL dela med varandra, i molntjänster eller andra alternativ, vilken utveckling!
Idag så har jag inspirerats av Lin Educations läromedel och lärmiljö På riktigt, du snackar vi dela-miljö. Både ur ett lärarperspektiv, men också ur ett elevperspektiv.
Skolan och eleverna tjänar på att dela. Vi har inget att vara rädda för. Det är grymt duktiga pedagoger som gör sitt allra bästa dag ut och dag in för att våra små och stora framtidsfrön ska få de bästa möjligheterna senare i livet.
Klart att vi ska dela! Lokaler, elever, kollegor, utmaningar, material och möjligheter!
tisdag 18 mars 2014
En del av, på riktigt
Allt för många skolledare brottas med att de har för stora verksamheter att leda. En del med allt för många underanställda och en del dessutom med för många enheter. Många skolledare har dessutom flera olika verksamheter så som förskola, fritids, dagbarnvårdare, grundskola att leda samtidigt vilket naturligtvis gör att fokus inte kan hållas åt ett och samma håll.
Det som dessutom alla säger, när man pratar med andra skolledare är att man vill vara mer tid ute i verksamheten och att man allt för ofta känner att tiden för att vara den pedagogiska ledaren i stort sett försvinner, eller måste prioriteras bort för ekonomi och administration tenderar att ta över.
Lika väl som vi pratar om vikten av att rensa bland lärares arbetsuppgifter för att vända den svenska skolan så måste vi också se över skolledarnas situation. De jag mest av allt ville var ju att leda, på riktigt. Det var det som gjorde att jag tackade ja till att bli skolledare. Att vara en pedagogisk ledare som med min bakgrund från läraryrket och Lärarförbundet skulle kunna påverka och göra skillnad. För att vara en autentisk ledare så måste jag ut i verksamheten, bland barn/elever och personal, för hur ska jag annars veta? Det är omöjligt att veta vart man ska om man inte vet vart man är!
Det ger så mycket som att i går kunna får vara med Åk 6, undervisa i engelska, lyssna till deras uttal, se vilka som tar ansvar, vilka som inte vill läsa inför klassen etc. Det är då lättare att återkoppla nästa gång och uppmuntra när det kan behövas. Jag är mer närvarande i diskussionerna med mentorer eller med EHT, för jag vet. På riktigt.
Jag stortrivs på mitt jobb. Jag tycker det är utvecklande och utmanande att få leda från förskola till grundskola, inklusive fritids. Men jag har också förutsättningarna att göra det. Jag har den lilla enheten med personal som jag kan se och uppmärksamma och vara delaktig tillsammans med. Visst, jag skulle också önska än mer tid till det pedagogiska ledarskapet och att någon annan kunde ansvara för brand, fastigheter etc. I den bästa av världar.
Jag vill vara en del av, på riktigt. Det är en framgång för att göra en verksamhet framgångsrik. Det autentiska ledarskapet med tid! Då kan vi vända den svenska skolan!
Det som dessutom alla säger, när man pratar med andra skolledare är att man vill vara mer tid ute i verksamheten och att man allt för ofta känner att tiden för att vara den pedagogiska ledaren i stort sett försvinner, eller måste prioriteras bort för ekonomi och administration tenderar att ta över.
Lika väl som vi pratar om vikten av att rensa bland lärares arbetsuppgifter för att vända den svenska skolan så måste vi också se över skolledarnas situation. De jag mest av allt ville var ju att leda, på riktigt. Det var det som gjorde att jag tackade ja till att bli skolledare. Att vara en pedagogisk ledare som med min bakgrund från läraryrket och Lärarförbundet skulle kunna påverka och göra skillnad. För att vara en autentisk ledare så måste jag ut i verksamheten, bland barn/elever och personal, för hur ska jag annars veta? Det är omöjligt att veta vart man ska om man inte vet vart man är!
Det ger så mycket som att i går kunna får vara med Åk 6, undervisa i engelska, lyssna till deras uttal, se vilka som tar ansvar, vilka som inte vill läsa inför klassen etc. Det är då lättare att återkoppla nästa gång och uppmuntra när det kan behövas. Jag är mer närvarande i diskussionerna med mentorer eller med EHT, för jag vet. På riktigt.
Jag stortrivs på mitt jobb. Jag tycker det är utvecklande och utmanande att få leda från förskola till grundskola, inklusive fritids. Men jag har också förutsättningarna att göra det. Jag har den lilla enheten med personal som jag kan se och uppmärksamma och vara delaktig tillsammans med. Visst, jag skulle också önska än mer tid till det pedagogiska ledarskapet och att någon annan kunde ansvara för brand, fastigheter etc. I den bästa av världar.
Jag vill vara en del av, på riktigt. Det är en framgång för att göra en verksamhet framgångsrik. Det autentiska ledarskapet med tid! Då kan vi vända den svenska skolan!
torsdag 13 mars 2014
Påfyllning
Idag så hade vi en gemensam kompetensutvecklingsdag med andra friskolor i vårt nätverk. Förmiddagen ägnades åt diskussioner i ämnesgrupper och eftermiddagen inspirerades vi av Susanne Pettersson. Läs mer om henne här. Detta innebar att jag på förmiddagen fick träffa och diskutera aktuella frågor tillsammans med andra förskolechefer och rektorer. Vi har alla olika förutsättningar, men vi har också mycket gemensamt. Det gäller att hitta dessa nätverk där man kan hjälpas åt och tänka klokt.
Har ni inte lyssnat på Susanne Pettersson så kan jag bara säga, Gör det! Hon har många historier att berätta, mycket forskning med sig i bagaget, en stor portion humor och många kloka budskap jag hoppas vi alla tar med oss framöver. Tillstånd smittar! Har du ett tillstånd som du vill smitta andra med just nu?!
Tidigare i veckan så var jag och de allra flesta i personalen med på vår friskvårdsaktivitet, curling. Jag har inte på länge skrattat så gott och mycket. Snacka om Bambi på hal is, men en 20 kg tung sten och en sop. Bara att skriva detta gör att jag kommer på mig själv med att le ;) Jag tror benhårt på att göra saker tillsammans utanför jobbet. Allra helst sådant som man också har roligt av och där man mår gott tillsammans. Det skapar ett kitt emellan oss alla, en samhörighet som vi alla har gott av framöver!
Det gäller att fylla på. Vi ger och ger mest hela tiden. Till våra barn/elever, vårdnadshavare, kollegor och myndigheter. Vi gör det gärna, inte tu tal om det, det är vårt yrke och vårt uppdrag, men man kan inte alltid ge utan att få. Därför är kvällar som curling eller dagar med inspiration så himla viktiga.
Till helgen hoppas jag på lite fint väder och goda fotbollsresultat. Tid med familjen är påfyllning det också för att vi ska vara i det tillstånd vi vill smitta andra med!
Har ni inte lyssnat på Susanne Pettersson så kan jag bara säga, Gör det! Hon har många historier att berätta, mycket forskning med sig i bagaget, en stor portion humor och många kloka budskap jag hoppas vi alla tar med oss framöver. Tillstånd smittar! Har du ett tillstånd som du vill smitta andra med just nu?!
Tidigare i veckan så var jag och de allra flesta i personalen med på vår friskvårdsaktivitet, curling. Jag har inte på länge skrattat så gott och mycket. Snacka om Bambi på hal is, men en 20 kg tung sten och en sop. Bara att skriva detta gör att jag kommer på mig själv med att le ;) Jag tror benhårt på att göra saker tillsammans utanför jobbet. Allra helst sådant som man också har roligt av och där man mår gott tillsammans. Det skapar ett kitt emellan oss alla, en samhörighet som vi alla har gott av framöver!
Det gäller att fylla på. Vi ger och ger mest hela tiden. Till våra barn/elever, vårdnadshavare, kollegor och myndigheter. Vi gör det gärna, inte tu tal om det, det är vårt yrke och vårt uppdrag, men man kan inte alltid ge utan att få. Därför är kvällar som curling eller dagar med inspiration så himla viktiga.
Till helgen hoppas jag på lite fint väder och goda fotbollsresultat. Tid med familjen är påfyllning det också för att vi ska vara i det tillstånd vi vill smitta andra med!
tisdag 11 mars 2014
Skratt och gemenskap
Många undersökningar har visat hur viktigt och framgångsrikt det är att satsa på en god arbetsmiljö på en arbetsplats. Trivs du så orkar du också prestera bättre och det blir också enklare att ge det där lilla extra. Lika viktigt är det också att satsa på sociala aktiviteter och att fika och skratta tillsammans i personalrummet.
Jag är övertygad om att det är viktigt att några gånger per år kunna göra saker tillsammans utanför jobbets väggar. Ikväll var det dags för min personal på förskolan och skolan att tillsammans prova på curling. Understället på och hjälmen på huvudet. Eftersom fika är viktigt startade vi med smörgås och kaffe tillsammans!
Glidsula, kvast, sten, skipper, bo, balansen, ja det var mycket att hålla reda på, men ack så roligt! Jag tror att det finns en hel del komiska kort och filmsnuttar vi kan skratta gott åt tillsammans länge framöver. I morgon kommer vi beklaga oss över vart vi har ont någonstans, men med ett leende på läpparna och dagen kommer att bli bra.
Den framgångsrika arbetsplatsen ska inte underskatta de sociala aktiviteterna. Det är värt mycket att lära känna varandra inte bara som kollegor utan också som individer. Då kan vi också lättare stötta när det behövs, uppmuntra när man känner att det är läge och krama om när stunden är kommen.
Jag lägger denna kvällen i bagaget med ett blåmärke eller två och många leenden och träningsvärk av allt skrattande. Framförallt ser jag redan fram emot nästa kväll tillsammans, vad vi hittar på då får vi se!
Jag är övertygad om att det är viktigt att några gånger per år kunna göra saker tillsammans utanför jobbets väggar. Ikväll var det dags för min personal på förskolan och skolan att tillsammans prova på curling. Understället på och hjälmen på huvudet. Eftersom fika är viktigt startade vi med smörgås och kaffe tillsammans!
Glidsula, kvast, sten, skipper, bo, balansen, ja det var mycket att hålla reda på, men ack så roligt! Jag tror att det finns en hel del komiska kort och filmsnuttar vi kan skratta gott åt tillsammans länge framöver. I morgon kommer vi beklaga oss över vart vi har ont någonstans, men med ett leende på läpparna och dagen kommer att bli bra.
Den framgångsrika arbetsplatsen ska inte underskatta de sociala aktiviteterna. Det är värt mycket att lära känna varandra inte bara som kollegor utan också som individer. Då kan vi också lättare stötta när det behövs, uppmuntra när man känner att det är läge och krama om när stunden är kommen.
Jag lägger denna kvällen i bagaget med ett blåmärke eller två och många leenden och träningsvärk av allt skrattande. Framförallt ser jag redan fram emot nästa kväll tillsammans, vad vi hittar på då får vi se!
söndag 9 mars 2014
Tanka energi!
Många med mig håller säkert med om att det varit en fantastisk helg. Solen har varit framme och temperaturen är behaglig för att vara vår. Personligen så älskar jag våren. Det är så mycket förväntan och glädje. Man får plocka fram trädgårdsmöblerna, rensa i rabatterna och se det nya livet spricka fram och ta över det gamla och vissna. Man orkar definitivt mer och humöret är i alla fall på mig nästan per automatik lite gladare. Det är så mycket som blir enklare och man vet att nu blir det bara bättre!
Visst, det kan komma aprilsnö och kallt blir det igen innan våren är här för att stanna lite mer stabilt, men nu håller vi helgens känsla i minnet!
Jag vill att det ska vara mer vår i förskolan och skolan! Det ska finnas en glädje i att vara i våra verksamheter. Man ska på olika sätt hitta energin och glädjen och nyfikenheten till utveckling. Man ska vilja lära tillsammans med andra och se fram emot nästa steg,och nästa och nästa, och... Man ska ha en känsla av förväntan i vad som kommer nästa dag, nästa vecka, nästa år. Skolan tenderar tyvärr att dränera på energi istället för att ge tillbaka. Det är så oerhört viktigt att såväl barn/elever som personal mår gott och trivs på sin arbetsplats för att man ska orka prestera. Orka vilja ta nästa steg, ta tag i nästa moment och föra utvecklingen framåt. Jag vill att när man går hem för dagen så ska man absolut få pausa och vila, vi behöver stanna upp. Men jag hoppas att det efter en stund infinner sig en känsla av att vilka komma tillbaka. Då har vi lyckats!
Jag vill att man inte bara ska tanka energi någon annan stans. Varför inte på förskolan eller i skolan? Hur kan vi jobba än mer förebyggande med glädje, välmående, lärande och utveckling än mer i harmoni för att tanka istället för att dränera?! Jag tror att Nya Skolan är riktigt bra på detta i det mesta, men vi kan absolut bli bättre. Jag tar med mig känslan av vår och är redo för en ny dag på jobbet i morgon. Jag längtar!
Visst, det kan komma aprilsnö och kallt blir det igen innan våren är här för att stanna lite mer stabilt, men nu håller vi helgens känsla i minnet!
Jag vill att det ska vara mer vår i förskolan och skolan! Det ska finnas en glädje i att vara i våra verksamheter. Man ska på olika sätt hitta energin och glädjen och nyfikenheten till utveckling. Man ska vilja lära tillsammans med andra och se fram emot nästa steg,och nästa och nästa, och... Man ska ha en känsla av förväntan i vad som kommer nästa dag, nästa vecka, nästa år. Skolan tenderar tyvärr att dränera på energi istället för att ge tillbaka. Det är så oerhört viktigt att såväl barn/elever som personal mår gott och trivs på sin arbetsplats för att man ska orka prestera. Orka vilja ta nästa steg, ta tag i nästa moment och föra utvecklingen framåt. Jag vill att när man går hem för dagen så ska man absolut få pausa och vila, vi behöver stanna upp. Men jag hoppas att det efter en stund infinner sig en känsla av att vilka komma tillbaka. Då har vi lyckats!
Jag vill att man inte bara ska tanka energi någon annan stans. Varför inte på förskolan eller i skolan? Hur kan vi jobba än mer förebyggande med glädje, välmående, lärande och utveckling än mer i harmoni för att tanka istället för att dränera?! Jag tror att Nya Skolan är riktigt bra på detta i det mesta, men vi kan absolut bli bättre. Jag tar med mig känslan av vår och är redo för en ny dag på jobbet i morgon. Jag längtar!
onsdag 5 mars 2014
Administration - Ledarskap
I mitt uppdrag som rektor är administration en naturlig del. Jag varken kan eller vill vara utan, men visst kan man fundera över hur mycket tid det ska/får ta. Jag är lyckligt lottad mot många andra rektorer. Jag har en fantastiskt duktig administratör till mitt förfogande samt ett tjugotal anställda som ska ledas i nuet och på lång sikt. Väl medveten om att jag som sagt har fördelar gentemot många andra, kan även jag känna att tiden inte alltid är i relation till allt det som man vill göra. Många gånger vill jag hinna läsa fler artiklar, tipsa om fler saker, leda än mer pedagogiskt, vara uppdaterad på senaste forskningen och med min och andras beprövade erfarenhet skapa förändring. En positiv utveckling för så många som möjligt.
Jag tror att vi skolledare många gånger har nytta av att ägna oss lite åt administration. Kan vi skapa system och rutiner kring analyser och prognoser tex så kan vi också leda med kunskap. Kan vi med årshjul och samverkan skapa tid, så gynnar det verksamheten. Men det gäller ju som sagt att hitta en balans. Det gäller att administrationen skapar förutsättningar i ditt ledarskap och inte tar överhanden så att det blir ett negativt ont.
Det gäller också att det administrativa stöd man har till sitt förfogande är så delaktig i verksamheten så att han/hon inte behöver allt för mycket input för att lösa uppgiften, känslan ska inte vara att det är "lika bra jag fixar det själv, det går fortare". Det är en stor risk när en person ska serva många andra eller när man sitter långt ifrån varandra.
Debatten handlar många gånger om att underlätta för våra lärare när det gäller dokumentation. Det håller jag helt med om, men jag tycker att man måste se till helheten. Det är också viktigt att se över dokumentationsbördan för skolledare.
Rätt person ska vara på rätt plats och göra det som han eller hon är bäst på. Skolan behöver duktiga ledare; som lärare, som SYV, som skolledare etc När vi får göra det vi mest av allt vill och kan, då kommer skolan att lyckas med sitt uppdrag. Det gäller att se över helheten, det gäller att sortera i alla led och det gäller återigen att starta från början och satsa långsiktigt. Jag hoppas att skolan bli mer än en valfråga. Jag hoppas att skolan alltid är en prioriterad fråga, för många och över partigränserna. Det är vi värda, från förskola till högskola!
Jag tror att vi skolledare många gånger har nytta av att ägna oss lite åt administration. Kan vi skapa system och rutiner kring analyser och prognoser tex så kan vi också leda med kunskap. Kan vi med årshjul och samverkan skapa tid, så gynnar det verksamheten. Men det gäller ju som sagt att hitta en balans. Det gäller att administrationen skapar förutsättningar i ditt ledarskap och inte tar överhanden så att det blir ett negativt ont.
Det gäller också att det administrativa stöd man har till sitt förfogande är så delaktig i verksamheten så att han/hon inte behöver allt för mycket input för att lösa uppgiften, känslan ska inte vara att det är "lika bra jag fixar det själv, det går fortare". Det är en stor risk när en person ska serva många andra eller när man sitter långt ifrån varandra.
Debatten handlar många gånger om att underlätta för våra lärare när det gäller dokumentation. Det håller jag helt med om, men jag tycker att man måste se till helheten. Det är också viktigt att se över dokumentationsbördan för skolledare.
Rätt person ska vara på rätt plats och göra det som han eller hon är bäst på. Skolan behöver duktiga ledare; som lärare, som SYV, som skolledare etc När vi får göra det vi mest av allt vill och kan, då kommer skolan att lyckas med sitt uppdrag. Det gäller att se över helheten, det gäller att sortera i alla led och det gäller återigen att starta från början och satsa långsiktigt. Jag hoppas att skolan bli mer än en valfråga. Jag hoppas att skolan alltid är en prioriterad fråga, för många och över partigränserna. Det är vi värda, från förskola till högskola!
söndag 2 mars 2014
Vem ska föra din talan?
Så är det redan söndag och tyvärr är det nu min tur att vara sjuk. Startade dagen med feber och halsont och ett abrupt uppvaknande när jag läste vår utbildningsministers senaste "briljanta" idé om att belöna våra blivande NO-lärare som tar examen med 25 000 kr per ämne. Suck! Jag är så omåttligt trött på alla dessa snabba lösningar som inte på något sätt hjälper skolan ur ett långsiktigt perspektiv. Jag är lika trött på alla som tror sig veta bäst om skolan, som inte jobbar hos oss, men vet bäst ändå. Och att det blir OK, det är sanningen.
Om skolan nu blir, eller NÄR skolan nu blir valets viktigaste fråga är det väl dags att en gång för alla ta makten om diskussionen. Det är alla våra förskollärare, fritidspedagoger, lärare, skolledare, SYV, specialpedagoger och andra viktiga funktioner som faktiskt VET hur det är och borde vara. Idag och framöver. Professionen måste ta tillbaka makten om skolan! Det tror jag är den allra viktigaste delen i debatten. Vi vet vad det handlar om och vi är autonoma i våra uttalanden. Då blir det en sanning och en klokskap att lita på.
Men det handlar om att vi alla hjälps åt. Vi kan alla bidra. Jag kommer att fortsätta tycka och tänka om mina verksamheter, så väl förskola som skola. Jag kommer vilja vara med i debatten för att ge min syn på saken, jag vill inte att alla andra ska få säga hur det är, jag vill också berätta.
Jag har gett min syn ur ett skolledarperspektiv i Lärarförbundets senaste rapport. Där har 55% av rektorerna övervägt att lämna yrket. Det har inte jag dock! Därmed inte sagt att villkoren för många måste förbättras och förändras.
Ta chansen att ge din syn på saken via Lärarförbundets arbete med Skolan först. Detta är min väg som medlem i Lärarförbundet, givetvis finns det fler, men Du ska välja vem som ska föra Din talan om förskolan/skolan i debatten. Varför inte just Du?!
Om skolan nu blir, eller NÄR skolan nu blir valets viktigaste fråga är det väl dags att en gång för alla ta makten om diskussionen. Det är alla våra förskollärare, fritidspedagoger, lärare, skolledare, SYV, specialpedagoger och andra viktiga funktioner som faktiskt VET hur det är och borde vara. Idag och framöver. Professionen måste ta tillbaka makten om skolan! Det tror jag är den allra viktigaste delen i debatten. Vi vet vad det handlar om och vi är autonoma i våra uttalanden. Då blir det en sanning och en klokskap att lita på.
Men det handlar om att vi alla hjälps åt. Vi kan alla bidra. Jag kommer att fortsätta tycka och tänka om mina verksamheter, så väl förskola som skola. Jag kommer vilja vara med i debatten för att ge min syn på saken, jag vill inte att alla andra ska få säga hur det är, jag vill också berätta.
Jag har gett min syn ur ett skolledarperspektiv i Lärarförbundets senaste rapport. Där har 55% av rektorerna övervägt att lämna yrket. Det har inte jag dock! Därmed inte sagt att villkoren för många måste förbättras och förändras.
Ta chansen att ge din syn på saken via Lärarförbundets arbete med Skolan först. Detta är min väg som medlem i Lärarförbundet, givetvis finns det fler, men Du ska välja vem som ska föra Din talan om förskolan/skolan i debatten. Varför inte just Du?!
tisdag 25 februari 2014
Kugghjul var det ja...
Måste ju givetvis börja med att skryta lite över vårt Hedersomnämnande i Prevents tävling om Sveriges Bästa arbetsteam. Vi kom på en hedrande andraplats och med en motivering som värmer långt ini hjärteroten. Läs mer om tävlingen här
Jag tror att det är precis som de skriver, vi är duktiga på att vara delarna i ett kugghjul. Men ibland är det också en frustration som rektor och ansvarig för "sin" skola. Det blir lätt att man ser det just som "sin" skola och tar saker lite för personligt än vad det är. Jag vill ju att alla barn på förskolan och elever på skolan ska må bra både hos oss och hemma. De ska få möjligheten att utvecklas så långt det är möjligt utifrån sina egna förutsättningar och förmågor. De ska ta sikte mot framtiden och dess utmaningar och vi ska coacha, stödja och leda dem! Men... så händer det saker på vägen och ibland så tar vägen mot framtiden en rejäl sväng och kurvan kan bli skarp. Vår ambition och målsättning då är ju såklart att komma tillbaka till där vi var,men det är inte alltid det bara är våra egna insatser som krävs, räcker och räknas. Men det är vi som är ansvariga om det inte går vägen... Vi är navet men ibland saknas det en kugge eller två.
Vi har ett stort kompenserande uppdrag och vi gör vårt allra bästa, hela tiden! Då känns det faktiskt lite konstigt när man hör debatten som skolan som idag handlar om att föräldrarna ska ta ett större ansvar för sina barn. Visst håller jag i grund och botten med om detta, men när det inte fungerar så ska skolan ändå kompensera. Vi ska vara redo att möta den trötta killen/tjejen som spelat dataspel alldeles för sent på natten. Vi ska fixa matsäck till utflykten för den som inte har med sig. Vi ska ha extra-kläder så att de mindre barnen såväl på förskolan som på skolan kan delta i verksamheten även ute. OCH, vi ska självfallet lära dem saker också!
Jag vill att debatten ska handla om skolans kompensatoriska uppdrag men också gärna om andra saker, så som;
- Hur ska skolledare få tid till att vara pedagogiska ledare, på riktigt?
- Hur ska förtroendet för professionen öka? Med detta följer debatten om status och lön, för såväl lärare som skolledare.
- Tidiga insatser lönar sig i slutändan, politiken måste våga vänta
- Hur kan vi öka samverkan mellan tex skola, socialtjänst och BUP så att vi kan fånga upp fler tidigt
- Hur minskar vi dokumentationsbördan, för såväl lärare som skolledare
- Hur får vi de bästa att vilja bli lärare?!
Jag är en stolt rektor, som ibland också kan bli lite trött, men jag kommer igen! För jag har världens roligaste jobb på världens bästa arbetsplats. (åtminstone tvåa i Sverige ;) )
Jag tror att det är precis som de skriver, vi är duktiga på att vara delarna i ett kugghjul. Men ibland är det också en frustration som rektor och ansvarig för "sin" skola. Det blir lätt att man ser det just som "sin" skola och tar saker lite för personligt än vad det är. Jag vill ju att alla barn på förskolan och elever på skolan ska må bra både hos oss och hemma. De ska få möjligheten att utvecklas så långt det är möjligt utifrån sina egna förutsättningar och förmågor. De ska ta sikte mot framtiden och dess utmaningar och vi ska coacha, stödja och leda dem! Men... så händer det saker på vägen och ibland så tar vägen mot framtiden en rejäl sväng och kurvan kan bli skarp. Vår ambition och målsättning då är ju såklart att komma tillbaka till där vi var,men det är inte alltid det bara är våra egna insatser som krävs, räcker och räknas. Men det är vi som är ansvariga om det inte går vägen... Vi är navet men ibland saknas det en kugge eller två.
Vi har ett stort kompenserande uppdrag och vi gör vårt allra bästa, hela tiden! Då känns det faktiskt lite konstigt när man hör debatten som skolan som idag handlar om att föräldrarna ska ta ett större ansvar för sina barn. Visst håller jag i grund och botten med om detta, men när det inte fungerar så ska skolan ändå kompensera. Vi ska vara redo att möta den trötta killen/tjejen som spelat dataspel alldeles för sent på natten. Vi ska fixa matsäck till utflykten för den som inte har med sig. Vi ska ha extra-kläder så att de mindre barnen såväl på förskolan som på skolan kan delta i verksamheten även ute. OCH, vi ska självfallet lära dem saker också!
Jag vill att debatten ska handla om skolans kompensatoriska uppdrag men också gärna om andra saker, så som;
- Hur ska skolledare få tid till att vara pedagogiska ledare, på riktigt?
- Hur ska förtroendet för professionen öka? Med detta följer debatten om status och lön, för såväl lärare som skolledare.
- Tidiga insatser lönar sig i slutändan, politiken måste våga vänta
- Hur kan vi öka samverkan mellan tex skola, socialtjänst och BUP så att vi kan fånga upp fler tidigt
- Hur minskar vi dokumentationsbördan, för såväl lärare som skolledare
- Hur får vi de bästa att vilja bli lärare?!
Jag är en stolt rektor, som ibland också kan bli lite trött, men jag kommer igen! För jag har världens roligaste jobb på världens bästa arbetsplats. (åtminstone tvåa i Sverige ;) )
söndag 23 februari 2014
Det är ett pussel, nej ett kugghjul!
Skolans organisation är som ett pussel, eller ett kugghjul. Förskolans också för den delen, det är absolut ingen skillnad. Vi är så beroende av varandra och varandras kompetenser. Ingen klarar sig bäst på egen hand. I en liten organisation tror jag att detta syns och märks än mer, på gott och ont. Fördelarna att arbeta tight ihop är många. Att man får en vi-känsla i hela organisationen, där inte arbetslag ställs mot varandra eller så. På vår lilla förskola med två avdelningar måste vi tänka som ett hus. Visst, vi har våra avdelningstillhörigheter, men vi bidrar hela tiden till huset. Samma på skolan, vi har våra klasser som vi undervisar i och vi tillhör ett arbetslag, men vi kan inte arbeta själva. Därför är det så gott att veta att när lärarna på 7-9 hade de flesta av sina elever på Prao i slutet av förra veckan, var det inga sura miner när man täckte upp för sjuk kollega på de yngre åren. Eller när elevassistenten utan bekymmer går in och tar ansvaret för F-klass när kollegan behövde gå hem.
Dock så vill många säga att det blir så här för att ni är så små. Nej, det blir vi inte. Detta kommer inte av sig självt. Det kommer av, delvis ett ledarskap som vill ha det så här, men framförallt så kommer det av att personalen vill ha det så. Man prioriterar och tänker på detta viset för man tycker det är viktigt på en arbetsplats. Att fördelarna överväger nackdelarna, men det kommer inte av sig självt. Då skulle många fler haft den än bättre. Kanske vet man vad man INTE vill ha, det motsatta och då fortsätter vi att sträva mot något annat!
Några pusselbitar byts tillfälligt ut, personer blir sjuka eller skaffar barn. Biten måste bytas ut och då inser man hur svårt det är att hitta en likadan. Det går inte. Men pusslet är också mjukt i kanterna så att fler bitar kan passa in. Så är det hos oss. Tydliga ramar med mjuka kanter!
Kugghjulet fortsätter att snurra, ännu en vecka står för dörren. Bitar är tillfälligt borta men vi är många som är beredda att skapa helheten! För vi tror på det!
Dock så vill många säga att det blir så här för att ni är så små. Nej, det blir vi inte. Detta kommer inte av sig självt. Det kommer av, delvis ett ledarskap som vill ha det så här, men framförallt så kommer det av att personalen vill ha det så. Man prioriterar och tänker på detta viset för man tycker det är viktigt på en arbetsplats. Att fördelarna överväger nackdelarna, men det kommer inte av sig självt. Då skulle många fler haft den än bättre. Kanske vet man vad man INTE vill ha, det motsatta och då fortsätter vi att sträva mot något annat!
Några pusselbitar byts tillfälligt ut, personer blir sjuka eller skaffar barn. Biten måste bytas ut och då inser man hur svårt det är att hitta en likadan. Det går inte. Men pusslet är också mjukt i kanterna så att fler bitar kan passa in. Så är det hos oss. Tydliga ramar med mjuka kanter!
Kugghjulet fortsätter att snurra, ännu en vecka står för dörren. Bitar är tillfälligt borta men vi är många som är beredda att skapa helheten! För vi tror på det!
onsdag 19 februari 2014
Härlig återkoppling blandat med utveckling
Ikväll så hade vi på skolan vår allra första, men inte sista, mattekväll för föräldrar. Vår mycket duktiga och inspirerande matematiklärare föreläste för föräldrar som har egna barn på alla stadier på skolan. Kul! Mycket kloka tankar, funderingar och reflektioner men framförallt så hoppas jag att detta skapar en bättre förståelse för det som vi faktiskt gör i skolan. Gärna också kring varför vi gör saker och hur viktigt det är att vi spelar i samma roll. Ska det fungera som allra bäst ska vi lita på professionen och arbeta tillsammans, det har visat sig så många gånger att det är just det som är framgången. Jag har varit med om detta upplägg tidigare, som lärare. Vi startade med ca 20 föräldrar och avslutade med flera hundra, så kör vi samma utveckling får vi bygga ut skolan :)
Samtidigt som detta så hade vi bjudit in våra nior, från förra året. Det var mycket kul att träffa dem igen och få höra hur de trivs på sina gymnasieprogram och hur de ser på sin tid hos oss nu när de har fått lite distans. Jag blir alldeles varm i hjärtat när det genomgående är två saker som nämns som positiva faktorer: Bra lärare och en bra gemenskap. Det som vi ska tänka på framöver och kunna bli bättre på som skola...är att behålla just dessa duktiga lärare! Klokt!
Det gör mig väldigt glad när våra elever känner att de fått mycket med sig i bagaget, men också att de valt rätt inför framtiden. Det är så himla viktigt tycker jag. Våra elever ska kunna välja. Med bra betyg kan du göra val. Jag bryr mig inte om vilket yrke som gäller framöver, eller lägger någon värdering i det, så länge som eleven själv har VALT den utbildningen av intresse och engagemang. Detta tillsammans med just denna gemenskap som jag hoppas ger trygga elever med en stor portion självförtroende och en god självkänsla, är en mycket lyckad kombination inför framtiden. Med detta underlag inför framtiden är inte jag orolig över att bli gammal i alla fall. Det behöver inte ni vara heller!
Samtidigt som detta så hade vi bjudit in våra nior, från förra året. Det var mycket kul att träffa dem igen och få höra hur de trivs på sina gymnasieprogram och hur de ser på sin tid hos oss nu när de har fått lite distans. Jag blir alldeles varm i hjärtat när det genomgående är två saker som nämns som positiva faktorer: Bra lärare och en bra gemenskap. Det som vi ska tänka på framöver och kunna bli bättre på som skola...är att behålla just dessa duktiga lärare! Klokt!
Det gör mig väldigt glad när våra elever känner att de fått mycket med sig i bagaget, men också att de valt rätt inför framtiden. Det är så himla viktigt tycker jag. Våra elever ska kunna välja. Med bra betyg kan du göra val. Jag bryr mig inte om vilket yrke som gäller framöver, eller lägger någon värdering i det, så länge som eleven själv har VALT den utbildningen av intresse och engagemang. Detta tillsammans med just denna gemenskap som jag hoppas ger trygga elever med en stor portion självförtroende och en god självkänsla, är en mycket lyckad kombination inför framtiden. Med detta underlag inför framtiden är inte jag orolig över att bli gammal i alla fall. Det behöver inte ni vara heller!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)