Long time, no see...

Hej på er!

Oj vad det var längesedan jag skrev något på den här sidan. Hade ambitionen att pausen inte skulle bli riktigt så här lång i och med min föräldraledighet, men men... Bättre sent än aldrig tänker jag och nu är det dags igen.

Dock så är det lite ändrade förutsättningar. Rektor Forssén är fortfarande rektor och sedan några dagar tillbaka dessutom förärad med rektorsnålen som beviset för att Rektorsprogrammet är slutfört! Jippie! Men jag är inte längre rektor på Nya Skolan Lilla Edet, utan på Kronan i Trollhättan.

Få är det väl som idag inte vet vart Kronan ligger och vad som hände där för lite drygt en månad sedan... Dådet inträffade samma dag som jag skrev på mitt anställningsbevis som rektor för Kronan F-6. Lätt surrealistisk känsla. I fredags gjorde jag min första arbetsdag, i måndags så träffade jag all personal för första gången och jag säger bara Tack! Tack till det varma välkomnandet av såväl personal som ledningsgrupp. Tack för att ni tror på mig och mitt ledarskap. Tack för att ni tillsammans med mig ska göra Kronan till den skola den förtjänar att vara!

Kronan har en värme, gemenskap och kompetens som kommer visas ge resultat framöver. Vi ska nu kraftsamla för en gemensam resa mot en spännande framtid. Ni kommer kunna följa mina tankar och funderingar om detta och allt annat som poppar upp här på bloggen.

Vi hörs snart igen!
// Linda

Betygens vara eller inte vara, och från när?

Så var vi återigen inne i debatten om hur vi ska bedöma våra elever, eller snarare hur lärarens professionella bedömning ska dokumenteras och visas. Alliansen lägger återigen fram förslag om betyg i tidigare år och denna gång är det från Åk 4 som förslaget gäller. Av 44 remissinstanser säger 34 nej, men ändå verkar planen vara att trumfa igenom detta förslag. Hmmm...

Jag ska börja med att jag inte är emot betygen i sig, men jag tycker att det är för tidigt att vi har dem som idag redan i Åk 6 vilket i sin tur betyder att jag inte heller är för att de ges ännu tidigare. För vem gör vi detta? Eleven? Nej. Läraren? Nej. Vårdnadshavaren? Möjligt. Statistiken? Absolut.

Jag har en hög tilltro till mina (och andra!) lärares professionalitet i att bedöma huruvida en elev följer den förväntade kunskapsutvecklingen eller inte. Vi bedömer våra elever precis hela tiden, både formativt och summativt. Vi har styrdokument att följa och kriterier att stämma av emot. Räcker inte det? När ska våra elever använda sina betyg de får i Åk 6? Aldrig tyvärr... Så vad ska de använda sina betyg i som de får i Åk 4 till? Visa upp för släkten och få hejarop eller bannor. Kanske lite väl generaliserat, jag vet, men också med en hel del sanning bakom. Eller en känsla i alla fall. Vi har diverse olika system och rutiner inom skolan för att dokumentera och följa upp hur det går för eleven i skolan.

Om jag tar på mig föräldraglasögonen till sonen som går i Åk 4 så vill jag på hans utvecklingssamtal veta om han har de kunskaper som förväntas i hans ålder.  Jag är betydligt positivare till diverse olika plattformar där detta kan dokumenteras och visas, förklaras och exemplifieras, än en bokstav på ett papper. Jag behöver än så länge inte sätta in hans prestation i någon slags skala, jag vill veta om hans lärare gör bedömningen att han har de kunskaper som förväntas. Punkt. Jag tror att många med mig tänker precis samma sak. Om han inte har det vill jag också veta hur skolan tänker ge honom det stöd som han behöver för att komma på banan, och om vi föräldrar kan göra något för att stödja ytterligare.

Betygens vara eller inte vara är en del i diskussionen, men det finns en annan dimension också. Bristen av tillit för professionen från politiken. Om så många instanser säger nej, hur kan man bara överväga att besluta om ett genomförande ändå? För mig är det obegripligt. Någonstans visar detta på lärarens/professionens brist på status och förtroende gentemot beslutsfattarna. Vem kan veta bättre än de som arbetar och finns i verksamheten? Jag blir både besviken, arg och frustrerad.

Och som om detta inte vore nog så kan jag ju också välja på att ta på mig skolledarglasögonen och hantera mina egna åsikter om förslag som kommer samtidigt som man ska förhålla sig till fattade beslut. Jag ska balansera mellan mitt statliga uppdrag och huvudmannens. Jag ska hantera alla de olika åsikter som finns från min personal kring förslag liknande dessa och sätta ut någon slags kurs för framtiden. Dessutom så tycker eleverna olika och självfallet även deras föräldrar.

Detta är en del av skolledarens komplexa vardag. Det är ju självfallet frågor som dessa som gör att jag tycker att jag har förmånen att arbeta och leda inom skolans värld, men som också skapar viss frustration som sagt. Komplexiteten kan också visa sig när jag inte riktigt kan släppa taget om framtiden samtidigt som det i eftermiddag är dags att prata in ett nytt mobilsvar som säger att jag är föräldraledig och hänvisa till en av mina kollegor under våren. Men jag får nog börja med att ta tag i ännu en av de obligatoriska böckerna som ska vara utlästa till nästa internat på rektorsprogrammet. Skolledares komplexa vardag, I like!