Jag kom hem från jobbet och möts av sonen på 10 år med matteläxa som varken han eller pappan förstår. Jag kikar på den och visar på hur man med hjälp av en algoritm kan lösa uppgifterna. Båda grabbarna konstaterar att det är tur att mamman också är mattelärare och har viss insikt i dessa upplägg. Vi konstaterar också att det många gånger är så att barnen och föräldrarna har olika sätt att komma fram till uppgiftens svar, framförallt inom matematiken, och vilken frustration detta kan innebära.
Jag är övertygad om att vi kan undvika många konflikter om fler vuxna visste HUR de skulle förklara, den didaktiska ådran är inte alla förunnat. Det är skillnad på att kunna leverera ett svar och skapa en förståelse. Det är detta som skiljer lärarna åt från många av oss som också är föräldrar. (några av oss råkar vara båda två)
Detta är en bild av varför det är så viktigt att skapa så goda förutsättningar som möjligt så att lärarna får vara just lärare. Att de har tid att skapa förståelse och tillit. Att de kan möjliggöra sitt kompensatoriska uppdrag. Att skolan får de resurser som krävs för att skapa långsiktiga lösningar där alla elever får möjlighet att utvecklas utifrån sina möjligheter och förmågor. Där vi alla visar hur viktiga lärarna är. Som förklarar, undervisar, skapar förståelse, lär i relation med andra etc Som gör sitt allra bästa för att skapa så goda framtidsmedborgare som möjligt.
I detta så blir jag så trött på ämnesexamensbonusar, eller betyg i Åk 4, eller... Gör om gör rätt! Dessa snabba "lösningar" löser just ingenting och man undrar ju lite vad som kommer härnäst i kreativa lösningar kring skolan. (Skol)Valåret har bara börjat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar