Supervalåret

Jösses vad förslagen om skolan duggar tätt just nu. Visst verkar skolan vara den viktigaste frågan i valet och jag är väl också benägen att kalla det för ett Supervalår. En hel del förslag går i varandra över parti - och blockgränser, men det finns också skillnader. Jag pratade ikväll men en av mina grannar som hade ett ett program på UR där man jämförde vår skola och vårt skolsystem med Finland. Inget nytt för många av oss som lever i denna värld, men för andra säkerligen en hel del Aha-upplevelser. Den största handlar väl om lärarens status och auktoritet och hur lite politiken faktiskt lägger sig i i Finland. Man litar på att lärarna vet vad de ska göra och att de gör det bra med hög kvalitet. Hos oss är skolan väldigt mycket politik, på gott och ont. Jag säger inte att allting är bättre i Finland, men jag kan vara benägen att hålla med att skolan behöver en stor portion förtroende och långsiktiga lösningar, som inte alltid är beroende av partifärg varesig i Sverige eller i kommunerna.

Sent här ikväll blev jag intervjuad av Expressen där jag har försökt att ge min syn på vart och ett av de förslag som nu ligger inom skolans område. Jag tror att kärnfrågan alltid hamnar tillbaka i att höja lärarens lön och status utifrån yrkets utbildningslängd, komplexitet och ansvar. Vi måste få de bästa att vilja bli lärare. Men vi måste också arbeta för en god arbetsmiljö när man väl är ute i yrket. Lärare måste få vara just lärare. Administrationen måste minska och uppdraget i sig måste renodlas. Vilket i sin tur betyder att vi behöver satsa mycket mer pengar på en förstärkt elevhälsa och andra administrativa funktioner i skolan, parallellt med att se över vilka moment som helt kan slopas gällande administration. Vi ska också skapa karriärvägar (förutom skolledare) så att man väljer att utvecklas och stanna kvar i yrket. Man ska vilja och orka jobba till pension!

Självfallet handlar detta om katten på råttan och råttan på repet. Mycket av ovanstående kan givetvis speglas över till rollen som skolledare. Men vi måste börja någonstans. Vi måste börja med att sätta #Skolan först och jag hoppas verkligen att majoriteten av de förslag som nu ligger blir verklighet och att man kan nå politisk enighet över blockgränserna, för vi behöver också lite lugn och ro. Och förtroende!