För en vecka sedan satt jag och såg fram emot morgonen därpå när personalen skulle komma in och vi skulle starta upp vårt läsår tillsammans. Så snabbt den veckan svischade förbi! Hela måndagen ägandes tillsammans med personalen på skolan och dagen efter ett par timmar med personalen på förskolan, och ändå var det rätt så många olösta pusselbitar, en del mindre och en del större, i fredags. Men det är ju precis så det brukar vara, även om man gärna vill glömma det mellan varven och tro att man är i fas och läget är under konstroll.
Och i år, som alla andra år, så kommer vi stå där redo på tisdag morgon när eleverna kommer till skolan. Och i år, precis som alla andra år, är vi redo att ta emot höstens första inskolningar på förskolan under veckan som kommer!
Det kan jag tycka är lite jobbigt med dagarna innan verksamheten drar igång på allvar är att fokus ska variera, där det ena egentligen inte är viktigare än det andra för allt hänger ihop. Samtidigt som man ju måste tänka mer på den olösta tjänsten än på rastleksakerna. Men det blir så lätt att man gärna tar tag i det där konkreta, som går ganska lätt att lösa och bocka av, mot det som man vet är lite knixigare. Mitt i allt detta så hoppas jag att alla känner att man blir lyssnade på och att ens frågor och funderingar tas på allvar, där allt är lika viktigt och prioriterat när man vill ha en stund med mig. Det blir mitt uppdrag att sedan sortera och prioritera och få det att flyta.
Mitt i allt detta är jag också så otroligt imponerad av min personal, både på förskolan och på skolan som på ett proffsigt sätt förbereder och löser. Som varvar allvar med skratt. Effektivitet blandas med en fika i personalrummet och pusslet byggs på och verksamheten tar form. Jag vet ju själv hur stressad man var dessa första dagar innan allt var på plats, och givetvis ett par dagar till när allt drar igång på riktigt. När barngruppen är hel igen och alla elever är på plats. Samtidigt är det ju just detta man på något vis ändå ser fram emot och trivs med.
I min mage är det inte alls lika många fjärilar idag som för en vecka sedan. Säkert inte heller för min personal och för eleverna dröjer det en dag till innan de sitter där kvällen innan skolan ska starta. De allra minsta barnen som ska skolas in på förskolan har nog inga fjärilar i magen förrän de blir lämnade ensamma för första gången utan mamma eller pappa, och det dröjer några dagar.
Svisch så kan vi skriva upp ännu en vecka i vår livskalender, men först sak vi fylla den med fantastiskt innehåll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar