Så var en av frågeställningarna när Thomas Kroksmark föreläste på dagens internat på Rektorsprogrammet. Ja, vad är svaret på det då?
Tyvärr inte så lätt att ge ett svar på då det är en relativt vingklippt yrkeskår vi pratar om. En yrkeskår som många år tillbaka har fått veta hur dåliga vi är och hur illa det är med den svenska skolan. Då tänker jag allt ifrån förskolan till den högre utbildningen, det är ingen skillnad.
Men det är klart att lärarna är bra på så fantastiskt många saker som inte andra kan, vi måste bara bli duktiga på att berätta det, och göra det med stolthet. Det är långt ifrån alla som klarar av att ha en samling med ett pedagogiskt innehåll på en småbarnsavdelning på förskolan där man har 12 stycken barn i åldrarna 1-3 år. Det kan min personal! Det är inte alla som kan genomföra en lugn måltidssituation och samtala samtidigt då det serveras soppa med 23 livliga, nyfikna och pratglada 3-5 åringar; det kan min personal! Det är inte alla som kan ge eleverna i Åk 1 verktygen för att knäcka läskoden. Det kan min personal! Det är inte alls som kan arrangera en projektlektion med elever i Åk 1-2 som samarbetar i grupp. Det kan min personal. Det är inte alla som kan utmana eleverna i Åk 3 att skriva sitt eget manus och spela in sin film, på engelska. Det kan min personal. Det är inte alla som kan bygga planeterna i papier mache på fritids projekttid. Det kan min personal. Det är inte alla som genomför en hinderbana i gymnastiksalen för Åk 4-5 där alla kan delta efter egen förmåga. Det kan min personal. Det är inte alla som kan hålla en diskussion i ämnet sex och samlevnad med killar och tjejer i Åk 6 som inte spårar ur. Det kan min personal. Det är inte alla som kan ansvara för ett lästema där eleverna i Åk 7-8 läser för barnen i förskolan flera gånger i veckan. Det kan min personal. Det är inte alla som kan skapa en relation där eleverna i Åk 9 reflekterar över sitt eget lärande varje vecka tillsammans med sina lärare. Det kan min personal.
Givetvis kan de så mycket mer än detta. Det är en bråkdel av det som sker i en förskola/skola varje dag. Aktiviteter som få andra yrkesgrupper skulle kunna göra lika bra med lika hög kvalitet. Men varför är man då så vingklippta? Varför låter vi det ena förslaget om skolan efter det andra komma utan att vi är med och kan tycka till från början? Så att vi får rätt fokus på den förändring som vi kanske ser och vill ha. Som tar bort fokus från de så kallade icke-frågorna och quick-fix som faktiskt inte finns.
Lärare, sträck på er! Ta makten över debatten om den svenska skolan! Ni har inget att skämmas för!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar